Motion till riksdagen
1993/94:So465
av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds)

En rökfri uppväxt


Betydande framsteg håller på att ske på lagstiftningens
område, vilka förhoppningsvis kommer att bidra till att
bruket av tobak minskar och att människor inte längre
kommer att utsättas för tobaksrök mot sin vilja.
Ett förslag om förbud mot tobaksreklam ligger på
riksdagens bord. Förhoppningsvis begär riksdagen en
skärpning så att det kommer att omfatta även indirekt
reklam. Offentliga miljöer kommer att bli rökfria och ingen
skall behöva utsättas för tobaksrök på sin arbetsplats.
Platser där barn vistas som daghem, skolor och även
skolgårdar skall bli rökfria.
Det är på tiden att dessa förändringar sker, eftersom det
länge varit allmän kunskap att tobaken är vårt absolut
allvarligaste hälso- och miljöproblem. Vetenskapsmännen,
som oftast är ovilliga att dra säkra slutsatser, är eniga ifråga
om tobakens skadeverkningar. Ingen annan enskild faktor
kommer ens i närheten som hälso- och miljörisk.
Det har också framkommit allt tydligare att även den
s.k. passiva rökningen är mycket hälsovådlig. Enligt en
amerikansk undersökning löper en icke-rökare som lever
ihop med en rökare 30 % högre risk att insjukna i hjärt- och
kärlsjukdomar än om partnern inte röker. Passiv rökning
anses resultera i ca 3 000 människors död i lungcancer i USA
årligen.
Luften från tobak innehåller t.ex. mellan 40 000 och 80
000 ppm. koloxid, och enligt arbetsmiljöreglerna i Sverige
får toppvärdet för koloxid uppgå till högst 100 ppm. under
en period av fem minuter. En mängd cancerframkallande
ämnen finns i tobaksröken i halter som ofta är 100--200
gånger högre än vad som tillåts från någon annan källa i
arbetsmiljön. Det är därför mycket tillfredsställande att
ingen längre skall behöva utsättas för rök i sin arbetsmiljö.
Desto märkligare ter det sig att inte alla tänkbara
insatser görs för att alla barn skall få växa upp i en rökfri
miljö. Vi har ansett oss kunna förbjuda aga och det med all
rätt. Vi accepterar inte att barn utsätts för vanvård. Vi
reagerar starkt om vi får höra att det finns miljöfarliga
utsläpp som kan tänkas drabba våra barn. Att många barn
dag efter dag i sin egen hemmiljö är utsatta för tobaksrök
talas det däremot ganska tyst om. För barn som växer upp
i ett hem där någon röker ökar risken för bronkit,
lunginflammation, astma och allergier. Vad en del av dessa
barn kan tänkas drabbas av som vuxna är inte så svårt att
föreställa sig, när vi känner till vilka risker passiv rökning
innebär för vuxna.
Att lagstifta om vad människor får göra i sina egna hem
bjuder oss emot. Däremot är det oförsvarligt om inte
samhället tar alla möjligheter att upplysa och informera
föräldrar om vikten av att ge sina barn en rökfri uppväxt.
Det har länge varit känt att barn vilkas mödrar rökt
under graviditeten redan vid födseln är negativt påverkade
av detta. Undersökningar visar att rökningen ökar främst
bland unga lågutbildade flickor. Bland ensamstående
mödrar röker ända upp till 60 %. Under graviditeten bör
intensiv utbildning ges till de blivande föräldrarna för att
visa vikten av rökfrihet och av att de sedan ger sitt barn en
rökfri uppväxt. Om de är rökare bör de få all upptänklig
hjälp för att sluta röka. De flesta blivande föräldrar är
säkert helt inställda på att ge sina barn en så bra
uppväxtmiljö som möjligt och därför mottagliga för sakliga
argument.
Detta arbete bör sedan kontinuerligt följas upp av
barnavårdscentralerna. Nästa viktiga steg bör vara
barnomsorgens, förskolans och skolans viktiga uppföljande
arbete för att påverka föräldrarna att behålla ett rökfritt
hem. Dessa miljöer bör liksom skolan också vara helt
rökfria.
Föräldrarna bör regelbundet få undervisning om vikten
av att deras barn får en rökfri uppväxt på föräldramöten och
vid andra kontakter med barnomsorg och skola. Här är
utmärkta tillfällen att engagera föräldrar som är läkare eller
sjuksköterskor att tillsammans med lärare och
barnomsorgspersonal undervisa och samtala om barnens
hälsa.
600 ungdomar börjar röka varje vecka. Det blir 30 000
om året. Av dessa är det 80 % som aldrig lyckas sluta.
Mycket få börjar röka vid vuxen ålder. Därför är det mycket
angeläget att skapa attityder hos barn och ungdom som gör
att de aldrig börjar röka.
Hemmens och skolans förebyggande arbete för att få
barn och ungdomar att aldrig börja använda tobak måste
intensifieras och bli mer resultatinriktat. Det bör tas som en
självklarhet att ungdomarnas rökfrihet skall gälla både i
skolan och på fritiden.
Eleverna måste under hela skoltiden få en allsidig
undervisning vad beträffar den hälsorisk som tobaksbruket
medför. På högstadiet och gymnasiet kan man mycket väl
tänka sig att elever som fått viss utbildning med fördel skulle
kunna undervisa andra elever och även inspirera föräldrar
att sluta röka.
För att upplysningen och utbildningen av blivande
föräldrar, barn och ungdomar och all personal som har med
dessa grupper att göra skall bli så effektiv som möjligt, bör
den understödjas av en intensiv information via radio och
TV. Denna information bör också rikta sig till de vuxna som
önskar sluta att röka.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en intensifierad information och
undervisning om vikten av att alla barn får växa upp i en
rökfri miljö,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av en medveten och
kontinuerlig satsning på att få barn och ungdomar att aldrig
börja röka,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upplysning och information till
vuxna som önskar sluta att röka,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upplysningen och
undervisningen bör understödjas av hälsoinformation i
radio och TV.

Stockholm den 24 januari 1994

Ingrid Näslund (kds)

Fanny Rizell (kds)