Destruktiva sekter förekommer utomlands men verkar också i Sverige. Karakteristiskt för destruktiva sekter är att de har en antidemokratisk prägel, där tankar, känslor och handlande toppstyrs. Ifrågasättande får inte förekomma och insyn förhindras. Medlemmarna kan på grund av psykisk, kroppslig och ekonomisk utsugning förändras till enkelspåriga och otrygga människor som inte mognar och utvecklas. De personer som försöker göra sig fria och söker hjälp uppvisar olika symtombilder. Ångest, skuldkänslor och självmordstankar är vanliga. Psykotiska tillstånd kan förekomma.
Under senare år har man inom hälso- och sjukvården iakttagit att främst ungdomar söker hjälp på grund av symtom som tillskrivs att de varit fast i olika destruktiva sekter. Också socialtjänsten möter människor som fått problem på grund av att de tillhör eller tillhört en destruktiv sekt. Det kan gälla sektmedlemmarna själva eller deras barn. Det kan röra sig om omhändertagande av barn eller vårdnadstvister. Också inom domstolsväsendet möter man dessa frågeställningar. Inom skolan kan lärare ha barn till sektmedlemmar i sin klass eller få önskemål från företrädare för de destruktiva sekterna att få presentera sin ideologi för eleverna.
Gemensamt för personalen inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, domstolsväsende och skola är att de vet mycket litet om destruktiva sekter, deras ideologi och arbetssätt. De står därför mer eller mindre handfallna när de skall lösa sina patienters/klienters problem. Jag anser därför att dessa personalgrupper under sin utbildning och senare under sin fortbildning bör erhålla kunskap om destruktiva sekter för att förbättra deras förutsättningar att kunna ge sina patienter/klienter adekvat hjälp. För lärarnas del är denna kunskap nödvändig för att kunna stimulera en kritisk debatt bland eleverna i samband med sektföreträdares besök i skolorna.
Någon samlad kunskap tycks inte finnas i Sverige om hur många människor som fått olika problem på grund av sitt medlemskap i en destruktiv sekt. Inte heller finns någon samlad kunskap om hur man bäst kan hjälpa dem. Denna brist har påtalats av svenska psykiatriker som efterlyst en riksenhet där man skulle bedriva såväl forskning som vård, behandling och rehabilitering av f.d. sektmedlemmar med psykiska problem. Utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation bör därför uppmärksammas på detta behov.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utbildning av olika yrkeskategorier om destruktiva sekter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillägg till det uppdrag som givits till Utredningen om hälso- och sjukvårdens organisation.
Stockholm den 21 januari 1994 Barbro Westerholm (fp)