Riksförsäkringsverkets regler för ersättning till privatpraktiserande leg. sjukgymnaster är i dag det största hindret för en effektiv rehabilitering av arbetsrelaterade skador. Med nuvarande regler tillåter RFV att sjukgymnasten enbart får tillgodoräkna sig en åtgärd per patient och behandlingstillfälle, vilket för närvarande innebär 150 kronor för t.ex. en kiropraktisk behandling eller en akupunkturbehandling.
Många patienter med arbetsrelaterade skador behöver bevisligen vid varje behandlingstillfälle minst fyra åtgärder. Det är stressavslappningsgymnastik, akupunktur, kiropraktisk manipulation och specifik töjning av muskulatur och eventuell massage. För denna behandling krävs det minst en behandlingsintensitet av två timmar, vilken genom RFV:s stelbenta regler alltså ersätts med 150 kronor.
Alla förstår säkerligen att det inte går att driva ett företag genom att ta 75 kr i timmen för utfört arbete. För ekonomisk överlevnad tvingas sjukgymnasten stycka upp behandlingarna och klara sig så gott det går på de medel som erbjuds.
En patient med arbetsrelaterade skador får i regel finna sig i styckade behandlingar med en längre sjukskrivningsperiod och med en stor risk att hamna hos en smärtklinik, som behandlar patienter i grupper på minst sex personer. Men då får det plötsligt kosta 60 000 kronor per patient och månad. Med detta behandlingssätt är det en stor risk att patienten inte blir rehabiliterad för att återvända till arbetslivet utan blir förtidspensionerad till en kostnad på flera miljoner kronor per person.
RFV skriver att rehabilitering skall prioriteras och bli bättre men samtidigt har man regler som förhindrar detta. Detta leder till att förtidspensioneringarna ökar i antal. Varför utnyttjar man inte den stora resurs som finns inom den privatpraktiserande sjukgymnastorganisationen? En sjukgymnast är specifikt utbildad att rehabilitera.
Därför måste ersättningsreglerna från Riksförsäkringsverket till privatpraktiserande leg. sjukgymnaster utformas så att ersättning utgår för varje behandlingsåtgärd per behandlingstillfälle, när detta anses nödvändigt för patientens rehabilitering. Det är också viktigt att det öronmärks pengar till privatpraktiserande sjukgymnaster för detta ändamål. Specialistkompetens som frigöring och akupunktur enligt grupp 3 i RFV:s förteckning bör ersättas med ett marknadsmässigt belopp. Detta behövs för att stimulera till en dyrbar utbildning (över 100.000 kronor), vilken kommer patienten till godo. Skillnaden i dag mellan en vanlig behandling och en specialistbehandling ligger på tjugo (20) kronor. Förändringarna i ersättningsreglerna kommer att leda till en mer effektiv rehabilitering vilket innebär stora besparingar genom kortare sjukskrivningsperioder och färre antal förtidspensioneringar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättningsregler för privatpraktiserande sjukgymnaster.
Stockholm den 20 januari 1994 Siw Persson (fp)