År 1989 antog Europarådets ministerkommitté
rekommendationer om behandling av hivpositiva (14/1989).
Där fastslogs att all hivtestning ska vara frivillig och att
denna ska kunna utföras under garanterad sekretess. Det
ställdes även stränga krav på när systematisk hivtestning ska
få förekomma. Europarådet menade även att
kontaktspårning måste ske på frivillig grund för att vara
effektiv och i rekommendationerna tas avstånd från
hivrelaterade frihetsberövanden.
Den svenska regeringen reserverade sig mot
Europarådets rekommendationer och som skäl angav man
att vissa hivsmittade personer ''inte kan förmås till
samarbete''. Sverige ville därför ha kvar den möjlighet till
isolering som smittskyddslagen innebär. Vänsterpartiet
anser att Europarådets hållning i denna sak är riktig och vill
att regeringen återtar sin reservation.
Det har antytts att man skall göra en utvärdering av
smittskyddslagen när det gäller de hivpositiva genom att
låta Folkhälsoinstitutet få i uppdrag att se över lagen. Detta
har, vad vi vet, ännu inte gjorts.
I en skrivelse till Socialdepartementet av den 4 oktober
1993 säger sig institutet vara villigt att göra en översyn av
hela smittskyddslagen. Vänsterpartiet anser att regeringen
skall bifalla dess begäran.
Om smittskyddslagen
Sverige är nu det enda land i Västeuropa där man under
smittskyddslagstiftningen räknar in hivinfekterade. Genom
att inordna dessa i denna lagstiftning vill man skydda
samhället från en dödlig sjukdom. Med lagens hjälp kan
tvångsisolering tillgripas mot smittbärare som vägrar att
följa de förhållningsregler som ålagts dem.
Smittskyddsläkaren förvandlas till åklagare i länsrätten där
den smittade kan dömas till tvångsisolering som i mycket
liknar ett fängelsestraff.
Det är inte heller fråga om tvångsvård eftersom hiv är
ett oåterkalleligt tillstånd och därför återstår bara
tvångsisolering.
Den smittade döms för de brott som han kan misstänkas
begå i framtiden. Domen blir också i praktiken utan
tidsbegränsning eftersom länsrätten genom en summarisk
process kan förnya isoleringsbeslutet var sjätte månad och
utan någon begränsning i antal. I vissa fall har hivsmittade
isolerats i flera år.
Om alternativen
Det går inte att bestrida att vissa hivsmittade inte vill
underkasta sig självklara restriktioner för att begränsa
smittspridningen. Denna oansvarighet beror inte på
hivinfektionen utan på psykisk sjukdom eller drogmissbruk.
Vänsterpartiet anser att dessa personer bör tas om hand av
psykiatrin respektive missbrukarvården. På båda dessa
områden finns lagliga möjligheter att ingripa för att ge
lämplig tvångsvård.
Föreligger det någon brottslig handling, dvs. om någon
har utsatt en annan person för risk att bli hivsmittad så ska
brottsbalken tillämpas. Personen i fråga ska alltså dömas för
ett begånget brott och inte för ett tänkbart framtida brott.
Om individens ansvar
Vänsterpartiet anser att hivinfektioner skall tas bort från
smittskyddslagen. Vi tror att vår aidslagstiftning kommit till
på fel premisser i ett försök att ge intryck av att vara
kraftfull och effektiv. Budskapet är nu att samhället ingriper
med hårda tag mot farliga individer som sprider hivsmitta.
Vi tror att ett sådant budskap enbart försvårar den
grundläggande och nödvändiga processen att förändra
människors sexuella beteende.
En tro på att staten är kapabel att undanhålla hivpositiva
från kontakt med samhället underlättar inte arbetet med att
få ungdomar att använda kondom vid alla sexuella
kontakter. Risken är att vi hamnar i en kubansk situation
med många tvångsisolerade människor, när vi i stället borde
komma tillrätta med den som tror att, med eller utan
smittskyddslag, detta inte drabbar mig utan att hiv alltid
drabbar andra. Kostnaderna för isolering är mycket höga.
Dessa pengar kan användas bättre i
informationsverksamhet och i ett förebyggande arbete.
Om anonymitet vid test
Det finns många som skulle vilja genomgå ett hivtest
men som avstår av rädsla för de åtgärder som
myndigheterna kan tillgripa om testen visar sig vara positiv.
Vänsterpartiet anser att det ligger i samhällets intresse att
undanröja sådana farhågor. Vi föreslår därför en ändring i
patientjournallagen (1985:562) så att hivtest kan göras med
garanterad anonymitet.
Om kontaktspårning
Kontaktspårning sker nu med stöd av smittskyddslagen.
Där regleras när och på vilket sätt kontaktspårning skall
genomföras.
Vänsterpartiet anser att kontaktspårning endast kan
göras i ett förtroendefullt samarbete mellan patient och
läkare. Det blir inget framgångsrikt arbete gjort med
tvingande regler. Tvärtom anser vi att tvångsmöjligheterna
allvarligt inverkar på kontakten mellan patient och läkare
och försvårar att spåra ytterligare smittade. Vi anser därför
att regeringen bör uppdra åt socialstyrelsen att utarbeta
anvisningar om hur kontaktspårning kan utföras på frivillig
grund.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Europarådets
rekommendationer om behandling av hivpositiva,
2. att riksdagen hos regeringen begär att
Folkhälsoinstitutet får i uppdrag att göra en översyn av
smittskyddslagen med avseende på hivinfekterade,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
patientjournallagen så att hivtest kan göras med garanterad
anonymitet,
4. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen
får i uppdrag att utarbeta råd och anvisningar för hur
hivspårning kan utföras på frivillig grund.
Stockholm den 18 januari 1994
Gudrun Schyman (v)
Berith Eriksson (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)