Under de senaste åren har läkarkåren och i viss mån allmänheten fått ett ökat medvetande om problematiken kring läkemedelsmissbruk och beroendebildning som uppstår även vid föreskrivet användande av psykofarmaka. Det gäller särskilt bensodiazepiner.
Största problemen finns bland dem som dels vandrar runt till olika läkare, dels blandar alkohol med läkemedel och narkotika. Det är heller inte ovanligt att alkoholmissbrukare stundtals enbart använder dessa medel för att tillfredsställa sitt beroende. Dessa behov medför även att man försöker skaffa dessa läkemedel illegalt eller missbrukar nuvarande förskrivningssystem.
Det finns också stora regionala skillnader i Sverige avseende bruket av bensodiazepiner. Det kan bero på den vårdsyn läkarkåren har i regionen. Ute i Europa finns det en avsevärt högre konsumtion av läkemedel/bensodiazepiner än i Sverige. Läkarkåren såväl i Sverige som i övriga delen av Europa, där Norge utgör ett markant undantag, har oftast en bristfällig utbildning inom detta område eller också är grundsynen på bensodiazepiner mera liberal än i andra delar av Sverige.
Mot den bakgrunden är det viktigt att Sverige skärper kraven för att registrera förskrivning av dessa medel. Vidare är det väsentligt att läkarutbildningen, vårdhögskolornas grundutbildning och fortbildningen av läkare och vårdpersonal förbättras. Dessutom bör vården för läkemedelsbrukare reformeras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om registrering av enskilda läkares förskrivning av bensodiazepiner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbättrad utbildning och fortbildning av läkare och vårdpersonal rörande läkemedelsmissbruk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att resurserna för vård och behandling av läkemedelsberoende bör förstärkas.
Stockholm den 20 januari 1994 Göran Magnusson (s)