Amalgamets införande i tandvården var ett stort
framsteg i slutet av 1800-talet. Men redan då varnades det
för kvicksilvrets giftighet. Under senare årtionden har det
framför allt i Sverige, men även i andra länder, blivit en
alltmer utbredd uppfattning bland, i första hand bland
allmänheten, att amalgam kan ge olika kroppsliga och
psykiska symptom hos vissa människor. 250.000 svenskar
uppger sig ha besvär av sina amalgamfyllningar.
Socialstyrelsens utgångspunkt är att kvicksilver i
tandlagningsmaterialet amalgam är skadligt för miljön.
Däremot anser man inte att det är skadligt för patientens
hälsa eller för tandvårdens personal.
Dock ville Socialstyrelsen redan den 1 juli 1993 ha ett
stopp för amalgam i barnens mjölktänder. För vuxentänder
skulle siktet vara inställt på ett stopp 1997. Socialstyrelsen
har tänkt sig att riksdagen ska besluta om en
avvecklingsplan för både privattandvården och
folktandvården. Alternativt -- om inte regeringen lägger
förslag till riksdagen -- blir att tandvården själv bestämmer
takten i avvecklingen utefter vad som är vetenskap och
beprövad erfarenhet.
Mycket har faktiskt hänt de senaste åren på frivillig väg.
Fem landsting -- Stockholm, Sörmland, Blekinge,
Kristianstad och Västerbotten -- har bestämt att stoppa
amalgamet i barns- och ungdomstandvården. Blekinge inför
även ett totalstopp inom vuxentandvården 1995 eller 1996
enligt Socialstyrelsen.
Tandläkarförbundet har tillhört de starkaste kritikerna
av Socialstyrelsens förslag, men man har nu ändrat
uppfattning. Från att ha sagt nej till förslaget om
avveckling, sa man ja vid en extrastämma i december -93.
Tandläkarna betonar dock att det blir betydligt dyrare med
ersättningsmaterial.
Emellertid sker utvecklingen av alternativen mycket
snabbt och det finns ett starkt kommersiellt intresse av att
få fram bra ersättningar till amalgam.
En annan motpol bland remissinstanserna är
Tandskadeförbundet, som av hälsoskäl kräver ett totalstopp
från 1995.
Eftersom sjukdom som misstänks vara orsakad av
amalgam är ett svårt lidande för många och som andra vägar
att hjälpa flertalet är svåra att finna, är det mycket
angeläget att betydande forskningsanslag fördelas till
kvalificerade grundforskare som är villiga att försöka finna
markörer för att fastställa förmodad känslighet/sjukdom
orsakad av ämnen i amalgamet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för
amalgamanvändning inom såväl privattandvården som
folktandvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfördelning av
forskningsanslag till förmån för kvalificerad grundforskning
om amalgamets effekt på människan.
Stockholm den 20 januari 1994
Alwa Wennerlund (kds)
Pontus Wiklund (kds)