Amalgamets införande i tandvården var ett stort framsteg i slutet av 1800-talet. Men redan då varnades det för kvicksilvrets giftighet. Under senare årtionden har det framför allt i Sverige, men även i andra länder, blivit en alltmer utbredd uppfattning bland, i första hand bland allmänheten, att amalgam kan ge olika kroppsliga och psykiska symptom hos vissa människor. 250.000 svenskar uppger sig ha besvär av sina amalgamfyllningar.
Socialstyrelsens utgångspunkt är att kvicksilver i tandlagningsmaterialet amalgam är skadligt för miljön. Däremot anser man inte att det är skadligt för patientens hälsa eller för tandvårdens personal.
Dock ville Socialstyrelsen redan den 1 juli 1993 ha ett stopp för amalgam i barnens mjölktänder. För vuxentänder skulle siktet vara inställt på ett stopp 1997. Socialstyrelsen har tänkt sig att riksdagen ska besluta om en avvecklingsplan för både privattandvården och folktandvården. Alternativt -- om inte regeringen lägger förslag till riksdagen -- blir att tandvården själv bestämmer takten i avvecklingen utefter vad som är vetenskap och beprövad erfarenhet.
Mycket har faktiskt hänt de senaste åren på frivillig väg. Fem landsting -- Stockholm, Sörmland, Blekinge, Kristianstad och Västerbotten -- har bestämt att stoppa amalgamet i barns- och ungdomstandvården. Blekinge inför även ett totalstopp inom vuxentandvården 1995 eller 1996 enligt Socialstyrelsen.
Tandläkarförbundet har tillhört de starkaste kritikerna av Socialstyrelsens förslag, men man har nu ändrat uppfattning. Från att ha sagt nej till förslaget om avveckling, sa man ja vid en extrastämma i december -93. Tandläkarna betonar dock att det blir betydligt dyrare med ersättningsmaterial.
Emellertid sker utvecklingen av alternativen mycket snabbt och det finns ett starkt kommersiellt intresse av att få fram bra ersättningar till amalgam.
En annan motpol bland remissinstanserna är Tandskadeförbundet, som av hälsoskäl kräver ett totalstopp från 1995.
Eftersom sjukdom som misstänks vara orsakad av amalgam är ett svårt lidande för många och som andra vägar att hjälpa flertalet är svåra att finna, är det mycket angeläget att betydande forskningsanslag fördelas till kvalificerade grundforskare som är villiga att försöka finna markörer för att fastställa förmodad känslighet/sjukdom orsakad av ämnen i amalgamet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för amalgamanvändning inom såväl privattandvården som folktandvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av forskningsanslag till förmån för kvalificerad grundforskning om amalgamets effekt på människan.
Stockholm den 20 januari 1994 Alwa Wennerlund (kds) Pontus Wiklund (kds)