Allvarlig psykisk störning är ett folkhälsoproblem.
Tiotusentals människor lider av svåra psykiska störningar
som gör det omöjligt för dem att försörja sig på den
ordinarie arbetsmarknaden. Många är hänvisade till att bo
på sjukhus eller någon annan liknande institution eller att
bo i olika former av skyddat boende. Enligt
Psykiatriutredningens dokumentation över deras
boendesituation tas omkring 13 000 om hand av sina åldrade
föräldrar. I Stockholm beräknas en tredjedel av det totala
antalet hemlösa vara psykiskt handikappade och andra
lever långt under normal standard.
Trots att man de senaste 25 åren tagit bort omkring
23.000 platser från mentalsjukhusen, har samhället inte
gjort så mycket för att möta utflyttningen. Många har
slussats ut från sin invanda och trygga miljö -- ofta från
lantligt belägna vårdhem till små stadslägenheter med få
mänskliga kontakter, där de ofta blivit mycket isolerade.
För de minst störda personerna har detta utan tvekan
lett till en bättre livskvalitet, eftersom deras egen kapacitet
kommit mera till sin rätt, men för många betyder
förändringen ensamhet, otrygghet, avsaknad av
sysselsättning och brist på sociala kontakter. Även
vräkningar av dessa människor har ökat i oroväckande
omfattning. Förändringen betyder då en klart sänkt
livskvalitet.
De som har egen bostad måste ha ett helt annat stöd än
vad som ges idag. Risken är stor att de åter hamnar i sluten
psykiatrisk vård, och det blir naturligtvis en rundgång som
blir mycket dyr för samhället. Därför måste en rad insatser,
som bidrar till att dessa människor får ett boende som är
anpassat till deras behov och till deras omgivning, göras.
Riksdagen har anslagit två miljarder för att stimulera
kommunerna till att bygga gruppbostäder, men bara tre
procent av pengarna har sökts för boende åt psykiskt sjuka.
Stat och kommun måste lämna den passiva
bidragspolitiken och i stället gå in för en aktiv
rehabilitering. Av Psykiatriutredningens
kartläggningsmaterial framgår t ex att över 30 procent av
förtidspensionsintygen för psykiskt störda inte skulle
skrivits om rehabiliteringen fungerat bättre. Samhällets
insatser när det gäller psykiatrisk och yrkesmässig
rehabilitering måste förbättras, som t ex att öka satsningen
på skyddat arbete och långsiktig arbetsrehabilitering.
Det är därför viktigt att vårdpolitikens inriktning ändras
så att vårdhemmen kan finnas kvar för de människor som
inte klarar av ett eget boende på ett eller annat sätt. Det är
naturligtvis också viktigt att man inte avvecklar i snabbare
takt än att man kan ta hand om och erbjuda annat boende
med de insatser och det stöd som fordras för att denna grupp
av människor ska kunna fungera på ett bra sätt i samhället.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrad inriktning av
vårdpolitiken så att vårdhem för psykiskt störda kan finnas
kvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de psykiskt störda ges
valfrihet i fråga om boende.
Stockholm den 20 januari 1994
Alwa Wennerlund (kds)