Vuxen- respektive barn- och ungdomspsykiatrin vilar
främst på två vetenskaps- och kunskapsområden, det
medicinskt biologiska respektive det psykologiska --
inklusive socialpsykologin.
När bestämmelserna om ledningsansvaret inom hälso-
och sjukvården förändrades 1.7.1991 var avsikten bl.a. att
genom en ny lydelse av hälso- och sjukvårdslagens 14 §
skulle ledningsansvaret kunna samlas hos den som var bäst
lämpad att bära ansvaret för såväl behandlingsarbetet som
administration och utveckling av verksamheten.
I samband med antagandet av den nya lagstiftningen
uttalade socialutskottet bl.a. att det inom psykiatrin kan
finnas enheter som inte nödvändigtvis behöver ha läkare
som ledningsansvarig för verksamheten. Uskottet uttalade
vidare att andra personalkategorier, t.ex. sjuksköterskor
och psykologer, borde kunna komma i fråga för
ledningsansvaret.
Som påpekats i motioner till tidigare riksmöten fanns
redan inför förändringarna i HSL (hälso- och
sjukvårdslagen) farhågor för att resultatet skulle bli en ökad
betoning av den medicinsk/biologiska kompetensen genom
att enbart läkare gavs det samlade ledningsansvaret. Dessa
farhågor besannas nu när vi ser utvecklingen inom
psykiatrin efter den 1 juli 1991.
De relativt få men fungerande självständiga ledarskap
som utövades av t.ex. psykologer har nu övertagits av
läkare. Konsekvensen för verksamheterna är ännu ej
möjliga att överblicka. Klart är att plattformen för den
psykologiska vetenskapens tillämpning inom psykiatrin --
med kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser för
verksamhetsinnehåll och utveckling -- kraftigt försvagas.
Socialutskottets förhoppningar om en breddning av
kompetensurvalet för ett samlat ledningsansvar kan således
för psykiatrins del redan nu anses ha kommit på skam.
Riksdagens socialutskott har vid flera tillfällen -- senast
i betänkandet 1993/94:SoU4 -- uttalat att det är angeläget
att noga följa tillämpningen av bestämmelserna om det
samlade ledningsansvaret, att en utvärdering bör ske
snarast samt att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen i frågan.
En utvärdering av chefsöverläkarfunktionen har inletts
av Socialstyrelsen under sommaren 1993.
Samtidigt kan konstateras att chefsöverläkare utsetts
som samlat ledningsansvarig av sjukvårdshuvudmännen för
så gott som all barn- och vuxenpsykiatrisk verksamhet i
landet. Denna utveckling innebär en risk för att den på
psykologisk vetenskap grundade behandlingen kommer till
korta med åtföljande risk för såväl sämre
behandlingsresultat som för patientsäkerhet.
En förändring i praktiken vad gäller ledningsfunktionen
bl.a. inom psykiatrin förutsätter därför sannolikt en
författningsändring i HSL. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag till sådana
författningsändringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
hälso- och sjukvårdslagen enligt vad i motionen anförts om
ledningsansvaret inom barn- och vuxenpsykiatrin.
Stockholm den 19 januari 1994
Eva Zetterberg (v)
Elisabeth Persson (v)
Berith Eriksson (v)
Lars Werner (v)
Björn Samuelsson (v)