I utkanten av psykologisk/psykoterapeutisk verksamhet
förekommer i dag en hel del behandling av dubiöst slag, ofta
med risk för skador för den enskilde som utsätts för
aktiviteterna. Dessa behandlingar utförs av icke-
legitimerade yrkesutövare vilka använder psykologiska
behandlingsmetoder eller tekniker trots att de har
obefintliga eller mycket bristfälliga kunskaper inom
området.
I Tor Svernes och Inga Sylvanders bok ''Etik och Juridik
för psykologer och psykoterapeuter'' (Natur och Kulturs
förlag 1989), sid 36, redovisas några exempel på denna typ
av behandlingar:
En ''terapeut'' av ''gurutyp'' tog emot ett stort antal
människor i en sal för en dags ''behandling''. Denna bestod
i att alla fick sig tilldelade en madrass att ligga på. Var och
en skulle sedan med hjälp av gurun eller dennes
medhjälpares handpåläggning skrika, gråta eller på annat
sätt ge uttryck åt sin ''inre smärta''. Var och en betalade flera
hundra kronor för denna säregna (och för flera troligen
skadliga) erfarenhet.
En kvinna ringer och berättar att hennes 20-åriga dotter
går i ''terapi'' därför att hon är starkt misstrogen och
misstänksam mot alla människor. ''Terapeuten'' hade nu
uppmanat dottern att hemma hos honom deponera en
dyrbar tavla som bevis på att hon litade på honom. Tyvärr
tog modern tillbaka sin anmälan och det gick inte att utröna
vem ''terapeuten'' var. Han borde annars ha polisanmälts.
På ett länslasarett föreläste en ''psykolog och
samlevnadsexpert''. Föreläsningarna var främst avsedda för
BB-personal, men mötte stort intresse även hos andra på
sjukhuset. Föreläsaren redogjorde för sin psykologiska
''forskning'' och sina rön vilka bl.a. bestod i att han
konstaterat att män som deltar i sina barns förlossning
antingen blir impotenta eller homosexuella.
En undersökning visade att vederbörande många år
tidigare hade läst 5 poäng i psykologi och därför varit
inskriven vid universitetet.
De klienter/kunder som söker olika typer av terapier har
ofta psykiska problem av lättare eller svårare art. Det kan
handla om ångest och oro, om fobier och rädslor, om en
känsla av otillfredsställelse med livet, dåligt
självförtroende, försämrad verklighetsuppfattning etc.
Många går på ''psykisk sparlåga''. I detta läge är det många
gånger svårt att granska kvaliteten i dessa terapier eller
granska relevansen i de löften om guld och gröna skogar
som ofta utlovas. Många terapeuter anser sig ha patent på
enkla livslösningar, på ett lyckligt liv etc. Risken för
charlataneri med åtföljande svikna förhoppningar och risk
för psykisk skada hos klienten/kunden är uppenbar.
Samhällets regelsystem medger i dag inga möjligheter
till ingripande eller bestraffning eftersom terapeuten inte är
legitimerad eller anställd i offentlig tjänst och således ej
omfattas av Socialstyrelsens tillsyn enligt lagen om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (SFS 1980:11 m
senare ändringar).
Verksamheten faller i allmänhet inte heller in under
tillämpningsområdet för den s.k. kvacksalverilagen (Lag
om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och
sjukvårdens område, SFS 1960:409 m senare ändringar)
trots att den ofta kan medföra betydande skador för den
enskilde. Kvacksalverilagen innebär i huvudsak endast
förbud mot att mot ersättning behandla cancer och vissa
andra allvarliga sjukdomar respektive barn som inte fyllt
åtta år.
Den enda behandlingsmetod som regleras i
''kvacksalverilagen'' och som kan avse behandling av
psykiska problem är hypnos. Lagen som tillkom för drygt
30 år sedan är i huvudsak skriven ur ett strikt somatiskt
perspektiv.
Kvacksalverilagen bör därför bli föremål för en översyn
i syfte att i väsentligt större utsträckning än i dag kunna
tillämpas på kvacksalveri inom det psykologiska
behandlingsområdet. Socialstyrelsen bör därvid ges
möjlighet att förbjuda den som fällts för hälsofarligt
kvacksalveri inom det psykologiska behandlingsområdet att
i fortsättningen utöva verksamhet inom området.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av den s.k.
kvacksalverilagen.
Stockholm den 18 januari 1994
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)