Vuxen- respektive barn- och ungdomspsykiatrin vilar på
främst två vetenskaps- och kunskapsområden, det
medicinskt biologiska samt det psykologiska -- inklusive
socialpsykologin.
När bestämmelserna om ledningsansvaret i hälso- och
sjukvården förändrades 1991-07-01 var avsikten bl.a. att
genom en ny lydelse av 14 § Hälso- och sjukvårdslagen
skulle ledningsansvaret kunna samlas hos den som var bäst
lämpad att bära ansvaret för såväl behandlingsarbetet som
administration och utveckling av verksamheten.
I samband med antagandet av den nya lagstiftningen
uttalade socialutskottet bl.a. att det inom psykiatrin kan
finnas enheter som inte nödvändigtvis behöver ha en läkare
som ledningsansvarig för verksamheten. Utskottet uttalade
vidare att andra personalkategorier, t.ex. sjuksköterskor
och psykologer, borde kunna komma i fråga för
ledningsansvaret.
Som påpekats i motioner till tidigare riksmöten fanns
redan inför förändringarna i HSL farhågor att resultatet
skulle bli en ökad betoning av den medicinskt/biologiska
kompetensen genom att enbart läkare gavs det samlade
ledningsansvaret. Dessa farhågor besannas nu när vi ser
utvecklingen inom psykiatrin efter 1991-07-01. De relativt
få men fungerande självständiga ledarskap som utövades av
t.ex. psykologer har nu övertagits av läkare. Konsekvensen
för verksamheterna är ännu ej möjliga att överblicka. Klart
är att plattformen för den psykologiska vetenskapens
tillämpning inom psykiatrin -- med kortsiktiga och
långsiktiga konsekvenser för verksamhetsinnehåll och
utveckling -- kraftigt försvagas. Socialutskottets
förhoppningar om en breddning av kompetensurvalet för
ett samlat ledningsansvar kan således för psykiatrins del
redan nu anses ha kommit på skam.
Riksdagens socialutskott har vid flera tillfällen -- senast
i betänkandet 1993/94:SoU4 -- uttalat att det är angeläget
att noga följa tillämpningen av bestämmelserna om det
samlade ledningsansvaret, att en utvärdering bör ske
snarast samt att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen i frågan.
En utvärdering av chefsöverläkarfunktionen har inletts
av socialstyrelsen under sommaren 1993.
Samtidigt kan konstateras att chefsöverläkare utsetts
som samlat ledningsansvarig av sjukvårdshuvudmännen för
så gott som all barn- och vuxenpsykiatrisk verksamhet i
landet. Denna utveckling innebär en risk för att den på
psykologisk vetenskap grundade behandlingen kommer till
korta med åtföljande risk för såväl sämre
behandlingsresultat som för patientsäkerhet.
En förändring i praktiken vad gäller ledningsfunktionen
bl.a. inom psykiatrin förutsätter därför sannolikt
författningsändring i HSL. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag till sådana
författningsändringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av författningsändring i
HSL vad gäller bl.a. ledningsansvaret inom barn- och
vuxenpsykiatrin.