Låt oss först konstatera att vi till 100 % instämmer i att
målet är ett narkotikafritt samhälle.
Narkotikaläget i världen påverkar situationen i Sverige.
Den ökade produktionen av narkotika i världen och den
illegala narkotikahandeln kräver fortsatt hög och stark
bevakning och en väl samordnad internationell
narkotikabekämpning. Den svenska
narkotikalagstiftningen ger tydliga besked om landets syn
på narkotika. Lagarna skärptes 1992 så att även ringa
innehav av narkotika eller ringa missbruk kan utlösa
påföljder.
Men detta får inte ske på bekostnad av dem som är
narkotikaberoende och som trots många behandlingsförsök
inte blivit kvitt sitt beroende. Vi lämnar inte
narkomanerna/heroinisterna i sticket när vi vet att det finns
medicinska insatser som kan öka deras möjligheter till att
överleva, t.ex. metadonbehandling.
Metadonbehandling av narkomaner har pågått i Sverige
sedan 1966 vid Ulleråkers sjukhus, senare i Malmö/Lund
liksom i Stockholm. Det är idag en väletablerad
behandlinsform för heroinister med mångårigt missbruk.
Tre fjärdedelar av patienterna blir missbruksfria. De kan
arbeta eller studera. Överdödligheten sjunker med
metadonbehandling till den för åldern statistiskt normala.
Dessutom sjunker kriminaliteten kraftigt. Risken för
spridning av hiv minskar bland de metadonbehandlade dels
genom att vanorna att dela samma sprutor upphör, dels
genom att de kvinnor som tidigare prostituerat sig för att få
pengar till heroin inte längre behöver göra så. Vi utgår ifrån
att behandlingen ges under kontrollerade former och att de
narkomaner som får metadonbehandling följs upp speciellt
med avseende på eventuellt fortsatt missbruk under
behandlingen.
Det finns, med denna bakgrund, inga iakttagelser som
motiverar att vi i Sverige skulle upphöra med
metadonbehandling. Det är ett etiskt ställningstagande som
har att göra med vårt ansvar för de svagaste i samhället och
med allas rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor i
enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Sprutbytesprogrammet i Skåne
Också sprututbytesverksamheten så som den bedrivs i
Sverige har kommit för att stanna. Det är ingen slump att
Malmö/Lund-områdets narkomaner förskonats från hiv-
smitta. Det hänger samman med det engagerade arbete som
utförts inte minst av överläkaren Kerstin Tunving i Lund.
Sprututbytesprogrammet har, i Sverige, ifrågasatts av
främst ideologiska och inte av vetenskapliga skäl. De
utvärderingar som genomförts har gjorts i ett ideologiskt
inflammerat klimat. Därför är det utöver de svenska
värderingar som gjorts viktigt att också ta del av den
utvärdering världshälsoorganisationen (WHO) redovisat.
WHO skriver att det kanske mest fullständiga beviset för
effektiviteten hos sprututbytesprogram kommer från
försöken i Skåne. De skånska sprututbytesprogrammen
inrymmer förutom sprututbyte även hälsoupplysning,
kondomutdelning, hiv-testning och möjlighet till
avvänjning. Det har visat sig leda till låg förekomst av hiv-
smitta bland narkomanerna i området (0,2 %) jämfört med
13 % i Stockholmsområdet och 15 % i Köpenhamn som ju
gränsar till Skåne.
Vi anser att de svenska erfarenheterna är sådana att det
finns anledning att satsa på såväl metadonbehandling som
sprututbytesprogram, båda delarna självklart under
kontrollerade former på sätt som hittills tillämpats.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en positiv inställning till
metadonbehandling av narkomaner under kontrollerade
former,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt sprututbytesprogram i
Lund/Malmö under kontrollerade former.
Stockholm den 17 januari 1994
Margitta Edgren (fp)
Olle Schmidt (fp)