Enligt lagen SFS 1991:115 stadgas att ett befruktat ägg får förvaras i fryst tillstånd högst ett år eller den längre tid som socialstyrelsen bestämt ifall synnerliga skäl föreligger.
Under tiden 1992-10-01--12-31 inkom drygt 150 dispensansökningar till Socialstyrelsen av vilka så gott som samtliga avslogs. Under tiden 1993-01-01--10-31 erhöll styrelsen 120 dispensansökningar varav i november 1993 41 bifallits och 34 avslagits. Som framgår av dessa uppgifter har bifallsfrekvensen varit högre under 1993 än under 1992. Detta anses bero på att de som under 1992 ansökte om dispens ännu inte hade helt klart för sig vad de gällande bestämmelserna innebar. Efter att ha följt avslagspraxisen under 1992, avstår man numera i regel från att ansöka om dispens i de fall där man anser det vara ''lönlöst att försöka''.
Från gynekologhåll har framhållits att den tillåtna frystiden är för kort och att den borde förlängas till förslagsvis tre år. Utomlands har man som regel en längsta förvaringstid för frysta ägg på tre år.
Skälet till ettårsgränsen i Sverige är att det vid tidpunkten för förarbetena till den nu gällande lagen förelåg en bristfällig dokumentation avseende normaliteten hos barn födda efter frysning och upptining av in vitrofertiliserade ägg. Tanken att frysta ägg skulle kunna användas för att på ett enkelt och för kvinnan odramatiskt sätt åstadkomma syskon efter tidigare lyckad in vitrofertilisering ledande till förlossning, tedde sig då mycket avlägsen. Detta berördes inte heller i någon utsträckning under förarbetena och remissförfarande till lagen. Dåtidens hormonstimulering var inte så effektiv som dagens men därför inte heller lika påfrestande och potentiellt riskabel. Många av dagens par finner ny behandling mera fysiskt och psykiskt påfrestande än frys/tiningsförfarandet.
Idag vet man att det går bra att använda frysta befruktade ägg vid in vitrofertilisering. Vidare har resultaten av in vitrofertilisering stadigt förbättrats. Medan 1991 vart femte par fick minst ett barn så var motsvarande siffra 1992 en tredjedel.
Mot bakgrund av ovanstående anser jag att lagen 1988:711 om befruktning utanför kroppen och lagen 1991:115 om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa bör ändras så att den tillåtna frystiden förlängs till tre år. Därmed skulle de kvinnor som genomgår in vitrofertilisering kunna slippa den påfrestande hormonbehandling som annars blir aktuell om de vill föda ett syskon till tidigare barn.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i lagbestämmelserna om behandling med befruktade ägg m.m.
Stockholm den 17 januari 1994 Barbro Westerholm (fp)