Genom senare års s.k. Dagmar-avtal skapades vissa
bättre förutsättningar för enskilda att erhålla psykoterapi
och psykoanalys genom att landstingen fick resurser att i
begränsad utsträckning teckna avtal om behandling hos
privata vårdgivare. Genom detta tog den långdragna frågan
om ersättning för psykologbehandling och psykoterapi ett
steg framåt.
Socialstyrelsen valde, utifrån sin uppgift att godkänna
träffade avtal om psykoterapi, i sina rekommendationer till
Landstingsförbundet att med de resurser som stod till buds
för 1990 prioritera behandling hos specialistkompetent
psykoterapeut.
I sin information till landstingen inkluderade
Landstingsförbundet psykoanalytiker som
vårdgivarkategori.
Inriktningen på psykoterapi och psykoanalys
möjliggjorde för enskilda att i viss utsträckning kunna få
denna både tidsmässigt och ekonomiskt resurskrävande
behandling.
Staten och sjukvårdshuvudmännen har nu enats om
ersättningen för 1994.
Det uppfattas som positivt att det huvudbry enskilda
huvudmän kan känna inför att på ett ansvarsfullt sätt lösa
resursbehovet vad avser psykoterapi och psykologisk
behandling mötts med en än starkare markering. Den
relativt kraftiga höjning av medlen för psykoterapi som
årets ''Dagmar''-uppgörelse innebär visar med all tydlighet
att kraftinsatser måste till för att svara mot de stora behoven
som ännu är långt ifrån tillgodosedda.
Fortfarande kan man se att i väldigt få fall -- trots köer till
såväl offentliga som privata vårdgivare -- har huvudmännen
fört upp behov av psykologisk behandling i de vårdgarantier
som nu upprättas.
Förutom de rent humanitära perspektiv och
rättviseperspektiv som kan läggas på att människor med
psykiska problem, av primär eller sekundär art, ej har
tillgång till adekvata utrednings- och behandlingsresurser
kan även ett ekonomiskt perspektiv urskiljas.
De psykiska problemen åsamkar samhället mycket stora
kostnader både direkt och indirekt. En hel del av dessa
kostnader skulle kunna reduceras om adekvat behandling
sattes in på ett tidigt stadium.
Här kan särskilt nämnas de betydande kostnader som
åsamkas samhället p.g.a. att personer ej rehabiliteras för
återgång till arbetslivet. Det är otillfredsställande att
resurser från de särskilt avsatta medlen för tidiga
arbetsrehabiliterande insatser, liksom medlen för
förkortande av vårdköer -- vilket tidigare nämnts -- i så
ringa omfattning används för psykologisk utredning och
behandling. Detta trots att forskningsresultat i allt större
omfattning pekar på de psykologiska faktorernas inverkan
i dessa fall, för såväl motivation som uppkomst av ohälsa.
Dvs. behovet att arbeta med de psykologiska faktorer som
kan såväl motverka som bidra till motivation för
rehabilitering liksom de rent ohälsoframkallande
faktorerna.
Psykologisk behandling inbegriper mycket mer än
psykoterapi. Detta innebär att många typer av behandling
genom nuvarande inskränkning i tillämpningen av
Dagmaravtalet endast i undantagsfall kommer i fråga,
vilket innebär att flera mindre kostnadskrävande
behandlingsalternativ ej tillämpas.
Innan en psykologisk behandling påbörjas, utförs en
kvalificerad psykodiagnostisk bedömning för att kartlägga
intellektuella, emotionella, personlighetsmässiga, sociala
och beteendemässiga brister och tillgångar och deras
relation till klientens nuvarande och tidigare livssituation.
Till den kvalificerade psykodiagnostiken hör att kunna
välja en behandling som är adekvat i sammanhanget.
Genom att träffa rätt val av behandlingsmetod bidrar den
legitimerade psykologen till att den enskilde får rätt
behandling samtidigt som det blir samhällsekonomiskt
effektivt.
I legitimerade psykologers kompetens ingår att bedriva
psykologisk behandling. Sådan inkluderar olika metoder,
t.ex. rådgivning, funktionsträning, desensibilisering,
stödbehandling, par- och familjebehandling,
relationsbehandling, gruppbehandling,
självförtroendeträning samt psykoterapi på icke-
specialistnivå. Vidare ingår att vid somatiska och
psykosomatiska besvär samt vid stark smärtupplevelse
bidra med psykologiska behandlingsinsatser. Inom
områdena hälsopsykologi och neuropsykologi har
psykologiska behandlingsmetoder utvecklats.
Allt fler personer överlever svåra trafikolyckor men med
stora funktionsnedsättningar, vilket orsakar problem att
leva ett fullvärdigt liv. Utifrån en funktionsanalys och med
hjälp av t.ex. kognitiv träning kan stora insatser göras av
legitimerade psykologer för rehabilitering av skallskador
som uppkommit i detta sammanhang eller på annat sätt,
t.ex. via arbetsskador.
Motsvarande rehabiliteringsinsatser är tillämpliga på
många av de fall av förslitningsskador, arbetsrelaterade
stressymptom och psykisk ohälsa som skapas inom
arbetslivet och som riskerar att leda till tidig utslagning ur
arbetslivet liksom övrigt socialt liv.
Det är nödvändigt att satsa på behandling på
specialistnivå, såsom psykoterapi och psykoanalys men inte
tillfyllest att stanna vid denna nivå. Det är därför av största
vikt att även psykologisk behandling hos legitimerad
psykolog ersätts via det allmänna försäkringssystemet på
samma sätt som gäller för behandling av somatiska
sjukdomar, utförda av legitimerade läkare, liksom att
psykologer används i allt högre grad när det gäller
fördelningen av medlen för tidig och samordnad
rehabilitering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning genom det allmänna
försäkringssystemet, rehabilitering för utredning och
behandling utförd av legitimerad psykolog och legitimerad
psykoterapeut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågan om ersättning löses
inom ramen för HSU 2000.
Stockholm den 12 januari 1994
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)