Enligt lagen om åtgärder i forsknings- eller
behandlingssyfte med befruktade ägg från människan (SFS
1991:115) § 3 får ett befruktat ägg förvaras i fryst tillstånd i
längst ett år. Enligt lagens § 5 får dock socialstyrelsen om
synnerliga skäl föreligger medge förlängd förvaringstid.
Problemet är att med ''synnerliga skäl'' inte menas
föräldrars önskan att få ett syskon till ett barn som fötts
genom att ett befruktat ägg förts in i kvinnans kropp. För
att en förlängning skall vara möjlig i ett sådant fall krävs
medicinska skäl, t.ex. att hormonstimuleringen varit
särskilt komplicerad och att en ny stimulering skulle
innebära avsevärda risker för kvinnan eller ej vara möjlig
att genomföra.
Nuvarande ordning med en begränsning på endast ett år
är otillfredsställande. Ett par som efter in vitro-befruktning
lyckats få ett barn och som likt de flesta andra föräldrar
önskar få ännu ett -- ett syskon -- borde ha möjlighet att
använda de frysta ägg som man har kvar.
Nuvarande lagstiftningsregler innebär att paret i så fall
måste gå in i en ny graviditet redan någon månad efter
nedkomsten med första barnet. Att så nära efter en
förlossning och under amningsperioden pressas till att på
nytt bli gravid för att få möjlighet att använda sina frysta ägg
är inte humant.
Alternativet att kvinnan tvingas att gå igenom en ny
ansträngande och kostsam behandling för att ta fram ägg för
befruktning kan inte heller vara försvarligt.
För föräldrar som inte behöver hjälp med artificiell
befruktning är det naturligt att man väntar något år innan
man skaffar sig ytterligare ett barn. Denna möjlighet borde
också ges föräldrar som behöver hjälp.
Bakgrunden till riksdagens beslut om begränsning på ett
år tillkom vid en tidpunkt när erfarenheten av denna teknik
för befruktning var mycket begränsad och risken för det
befruktade ägget okänd. I dag vet man att en förlängning av
frystiden inte på något sätt innebär en riskökning. I Norge
har man tagit konsekvensen av denna vetenskapliga
erfarenhet och föreslår att en förlängning skall ske från ett
till tre år. Om man även i Sverige förlängde tiden från ett
till tre år skulle det innebära att ett par fick möjlighet att
utnyttja det befruktade ägget för att få syskon utan att
tvingas utsätta sig för en ny kostnadskrävande
behandlingsomgång. Dagens ettårsgräns ter sig i skenet av
dagens medicinska kunskap helt oförståelig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om ändring i 3 § lagen (1991:115)
om åtgärder i forsknings- och behandlingssyfte med
befruktade ägg från människa vad avser tid för förvaring av
befruktat ägg i fryst tillstånd från nuvarande ett år till tre år
i enlighet med vad som anförts i motionen.