Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, SBU, bildades 1987 på initiativ av de dåvarande statsråden Gertrud Sigurdsen, Kjell-Olof Feldt och Bo Holmberg. Bakgrunden var att vårdsektorn i vårt land, liksom i de flesta andra västländer, växte över alla rimliga gränser och att man inte såg någon möjlighet att kunna tillgodose dess behov. En annan och i detta sammanhang kanske viktigare bakgrund var att man började få en ökande insikt i att många av de rutiner och behandlingsmetoder sjukvården använde inte hade bevisad nytta. Man behövde ett organ som utvärderade vilka metoder som vilade på vetenskaplig grund och inte minst vilka metoder som kunde utsorteras.
SBU har efter bildandet tagit fram ett 20-tal rapporter om olika metoder och teknologier inom sjukvården. I dessa rapporter framställs förslag till åtgärder som skulle öka effektiviteten men framförallt minska kostnaderna hos respektive metod eller teknologi. Som exempel på rapporter kan nämnas en om preoperativa rutiner, en om gastroskopi vid ont i magen, en om behandling av slaganfall, kärlkirurgi vid åderförkalkning i benen samt en om orsaker, diagnostik och behandling av fenomenet ont i ryggen. Dessa rapporter har alla en stor ekonomisk potential. Ryggrapporten visar t.ex. att samhället lägger ned cirka 13 miljarder kronor på ett i många stycken felaktigt handhavande av alla dem som har ont i ryggen. Rapporten om preoperativa rutiner visar att man skulle kunna spara 100-200 miljoner kronor årligen genom att rensa bland de rutinåtgärder och provtagningar som sker före varje operation i landet.
För närvarande arbetar SBU med ett flertal projekt. Hit hör en rapport om trafikolycksfall och deras omhändertagande, vilket skulle kunna förbättras avsevärt. En rapport handlar om behandling av lätt blodtrycksstegring. Här räknar man preliminärt med att samhället skulle kunna spara omkring 500 miljoner kronor årligen genom att inte behandla lätta blodtrycksstegringar, en behandling som inte har ett vetenskapligt bevisat värde. Vidare pågår en stor utredning om värdet av strålbehandling vid solida tumörer. Den ekonomiska potentialen i detta projekt är svårvärderad men sannolikt mycket stor.
Under 80-talet har vi i Sverige minskat antalet vårdplatser på sjukhus med cirka 20 %. Inom bara långtidsvård inklusive sjukhem och vårdhem minskade åren 1985 till 1991 antalet platser från nära 52 000 till 45 000. Under samma tid ökade antalet 85-åringar med cirka 25 %, och man vet att en 85-åring behöver cirka 40 gånger fler vårddagar än de som är under 65 år. Vi har också minskat antalet anställda inom landstingen med 30 000 bara under åren 1991 och 1992. Det är uppenbart att vi inte kan fortsätta sparandet inom vårdsektorn enbart på detta sätt. I vårt land kommer antalet människor över 80 år att öka med cirka 70 000 fram till sekelskiftet.
Samtidigt som detta sker ökar antalet medicinska metoder och teknologier närmast lavinartat p g a den biomedicinska forskningens framsteg. Mot denna bakgrund blir det alltmer uppenbart att man som ett alternativ till det traditionella sparandet i högre utsträckning än tidigare måste utvärdera vilka nya behandlingsmetoder och teknologier som har ett bevisat värde för patienterna och vilka gamla som kan utrangeras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att resurser och befogenheter för statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) avsevärt utökas till förmån för dess viktiga utvärderande funktion.
Stockholm den 14 januari 1994 Lena Klevenås (s) Britt Bohlin (s)