År 1989 överlämnade alternativmedicinkommittén sitt betänkande till regeringen med förslag till åtgärder för att få en bättre reglering och kontroll av den alternativmedicinska verksamheten. En del av förslagen är numera tillgodosedda t.ex. vad gäller hälsohemmen och naturmedlen. Legitimationsfrågan för kiropraktorer är löst, den för naprapater på väg att lösas och den för nya yrkesgrupper under utredning i särskild ordning.
Det som återstår att åtgärda är den s.k. psykologiska behandling som utförs av icke-legitimerade yrkesutövare. I utkanten av psykologisk/psykoterapeutisk verksamhet förekommer idag en hel del behandling av dubiöst slag, ofta med risk för skador för den enskilde som utsätts för aktiviteterna. Dessa behandlingar utförs av icke- legitimerade yrkesutövare vilka använder psykologiska behandlingsmetoder eller tekniker trots att de har obefintliga eller mycket bristfälliga kunskaper inom området.
I Tor Svernes och Inga Sylvanders bok ''Etik och juridik för psykologer och psykoterapeuter'' redovisas några exempel på denna typ av behandlingar:
''En 'terapeut' av 'gurutyp' tog emot ett stort antal människor i en sal för en dags 'behandling'. Denna bestod i att alla fick sig tilldelade en madrass att ligga på. Var och en skulle sedan med hjälp av guruns eller dennes medhjälpares handpåläggning skrika, gråta eller på annat sätt ge uttryck för sin 'inre smärta'. Var och en betalade flera hundra kronor för denna säregna (och för flera troligen skadliga) erfarenhet.
En kvinna ringer och berättar att hennnes 20-åriga dotter går i 'terapi' därför att hon är starkt misstrogen och misstänksam mot alla människor. 'Terapeuten' hade nu uppmanat dottern att hemma hos honom deponera en dyrbar tavla som bevis på att hon litade på honom. Tyvärr tog modern tillbaka sin anmälan och det gick inte att utröna vem 'terapeuten' var. Han borde annars ha polisanmälts.
På ett länslasarett föreläste en 'psykolog och samlevnadsexpert'. Föreläsningarna var främst avsedda för BB-personal, men mötte stort intresse även hos andra på sjukhuset. Föreläsaren redogjorde för sin psykologiska 'forskning' och sina rön, vilka bl a bestod i att han konstaterat att män som deltar i sina barns förlossning antingen blir impotenta eller homosexuella. 'Samlevnadsexperten' uppträdde också i massmedia med sina 'rön'.
En undersökning visade att vederbörande många år tidigare hade läst 5 poäng i psykologi och därför varit inskriven vid universitetet.''
De klienter/patienter/kunder som söker olika typer av terapier har ofta psykiska problem av lättare eller svårare slag. Det kan handla om ångest och oro, om fobier och rädslor, om en känsla av otillfredsställelse med livet, dåligt självförtroende, försämrad verklighetsuppfattning etc. Många går på ''psykisk sparlåga''. I detta läge är det många gånger svårt att granska kvaliteten i dessa terapier eller granska relevansen i de löften om ''guld och gröna skogar'' som ofta utlovas. Många terapeuter anser sig ha patent på enkla livslösningar, på ett lyckligt liv etc. Risken för scharlataneri, med medföljande svikna förhoppningar och risk för psykisk skada hos människorna ifråga är uppenbar.
Samhällets regelsystem medger idag inga möjligheter till ingripande och andra åtgärder eftersom terapeuten inte är legitimerad eller anställd i offentlig tjänst och således ej omfattas av Socialstyrelsens tillsyn enligt lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.
Verksamheten faller i allmänhet inte heller in under tillämpningsområdet för ''kvacksalverilagen'' (lag om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område SFS 1960:409 med senare ändringar) trots att den ofta kan medföra betydande skador för den enskilde. Kvacksalverilagen innebär i huvudsak endast förbud mot att mot ersättning behandla cancer och vissa andra allvarliga sjukdomar respektive barn som inte fyllt åtta år.
Den enda behandlingsmetod som regleras i kvacksalverilagen och som kan avse behandling av psykiska problem är hypnos. Lagen är i huvudsak skriven ur ett strikt somatiskt perspektiv.
Kvacksalverilagen bör därför bli föremål för en översyn i syfte att i väsentligt större utsträckning än idag kunna tillämpas på kvacksalveri inom det psykologiska behandlingsområdet. Socialstyrelsen bör därvid ges möjlighet att förbjuda den som fällts för hälsofarligt kvacksalveri inom det psykologiska behandlingsområdet att i fortsättningen utöva verksamhet inom området.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av kvacksalverilagen.
Stockholm den 10 januari 1994 Barbro Westerholm (fp)