År 1989 överlämnade alternativmedicinkommittén sitt
betänkande till regeringen med förslag till åtgärder för att få
en bättre reglering och kontroll av den alternativmedicinska
verksamheten. En del av förslagen är numera tillgodosedda
t.ex. vad gäller hälsohemmen och naturmedlen.
Legitimationsfrågan för kiropraktorer är löst, den för
naprapater på väg att lösas och den för nya yrkesgrupper
under utredning i särskild ordning.
Det som återstår att åtgärda är den s.k. psykologiska
behandling som utförs av icke-legitimerade yrkesutövare. I
utkanten av psykologisk/psykoterapeutisk verksamhet
förekommer idag en hel del behandling av dubiöst slag, ofta
med risk för skador för den enskilde som utsätts för
aktiviteterna. Dessa behandlingar utförs av icke-
legitimerade yrkesutövare vilka använder psykologiska
behandlingsmetoder eller tekniker trots att de har
obefintliga eller mycket bristfälliga kunskaper inom
området.
I Tor Svernes och Inga Sylvanders bok ''Etik och juridik
för psykologer och psykoterapeuter'' redovisas några
exempel på denna typ av behandlingar:
''En 'terapeut' av 'gurutyp' tog emot ett stort antal
människor i en sal för en dags 'behandling'. Denna bestod
i att alla fick sig tilldelade en madrass att ligga på. Var och
en skulle sedan med hjälp av guruns eller dennes
medhjälpares handpåläggning skrika, gråta eller på annat
sätt ge uttryck för sin 'inre smärta'. Var och en betalade
flera hundra kronor för denna säregna (och för flera
troligen skadliga) erfarenhet.
En kvinna ringer och berättar att hennnes 20-åriga
dotter går i 'terapi' därför att hon är starkt misstrogen och
misstänksam mot alla människor. 'Terapeuten' hade nu
uppmanat dottern att hemma hos honom deponera en
dyrbar tavla som bevis på att hon litade på honom. Tyvärr
tog modern tillbaka sin anmälan och det gick inte att utröna
vem 'terapeuten' var. Han borde annars ha polisanmälts.
På ett länslasarett föreläste en 'psykolog och
samlevnadsexpert'. Föreläsningarna var främst avsedda för
BB-personal, men mötte stort intresse även hos andra på
sjukhuset. Föreläsaren redogjorde för sin psykologiska
'forskning' och sina rön, vilka bl a bestod i att han
konstaterat att män som deltar i sina barns förlossning
antingen blir impotenta eller homosexuella.
'Samlevnadsexperten' uppträdde också i massmedia med
sina 'rön'.
En undersökning visade att vederbörande många år
tidigare hade läst 5 poäng i psykologi och därför varit
inskriven vid universitetet.''
De klienter/patienter/kunder som söker olika typer av
terapier har ofta psykiska problem av lättare eller svårare
slag. Det kan handla om ångest och oro, om fobier och
rädslor, om en känsla av otillfredsställelse med livet, dåligt
självförtroende, försämrad verklighetsuppfattning etc.
Många går på ''psykisk sparlåga''. I detta läge är det många
gånger svårt att granska kvaliteten i dessa terapier eller
granska relevansen i de löften om ''guld och gröna skogar''
som ofta utlovas. Många terapeuter anser sig ha patent på
enkla livslösningar, på ett lyckligt liv etc. Risken för
scharlataneri, med medföljande svikna förhoppningar och
risk för psykisk skada hos människorna ifråga är uppenbar.
Samhällets regelsystem medger idag inga möjligheter till
ingripande och andra åtgärder eftersom terapeuten inte är
legitimerad eller anställd i offentlig tjänst och således ej
omfattas av Socialstyrelsens tillsyn enligt lagen om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.
Verksamheten faller i allmänhet inte heller in under
tillämpningsområdet för ''kvacksalverilagen'' (lag om
förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens
område SFS 1960:409 med senare ändringar) trots att den
ofta kan medföra betydande skador för den enskilde.
Kvacksalverilagen innebär i huvudsak endast förbud mot
att mot ersättning behandla cancer och vissa andra allvarliga
sjukdomar respektive barn som inte fyllt åtta år.
Den enda behandlingsmetod som regleras i
kvacksalverilagen och som kan avse behandling av psykiska
problem är hypnos. Lagen är i huvudsak skriven ur ett strikt
somatiskt perspektiv.
Kvacksalverilagen bör därför bli föremål för en översyn
i syfte att i väsentligt större utsträckning än idag kunna
tillämpas på kvacksalveri inom det psykologiska
behandlingsområdet. Socialstyrelsen bör därvid ges
möjlighet att förbjuda den som fällts för hälsofarligt
kvacksalveri inom det psykologiska behandlingsområdet att
i fortsättningen utöva verksamhet inom området.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av kvacksalverilagen.
Stockholm den 10 januari 1994
Barbro Westerholm (fp)