Ett stort antal människor blir varje år sjuka och
arbetsskadade. Många blir kortvarigt sjuka och kan med
eller utan rehabilitering återgå till sitt gamla arbete eller ett
lättare arbete. Men många blir långtidssjuka. Bland dessa
ställs det ofta krav på kvalificerade utredningar för att man
ska kunna hitta de rätta åtgärderna för en framgångsrik
rehabilitering och hel eller delvis återgång till ett arbete.
För att den sjukskrivna ska ha en rimlig möjlighet till en
framgångsrik rehabilitering krävs det att hon kommer till
''rätt'' läkare, som är kompetent att ställa rätt diagnos.
Denna måste dessutom skriva utlåtandet på ett sådant sätt
att det inte kan misstolkas av andra behandlande läkare och
inte heller av försäkringskassans handläggare och
förtroendeläkare.
Den sjukskrivna måste också komma till ''rätt''
handläggare inom försäkringskassan, dvs. en person, som
är både kompetent och intresserad av personen ifråga.
Även den i regel inblandade förtroendeläkaren måste ha en
sådan kompetens att han har förmåga att förstå vad den
behandlande läkaren, ofta specialist, ställer för diagnos.
Nu är det tyvärr allt oftare förekommande, att den
sjukskrivna känner sig missförstådd, överkörd, ja t.o.m.
hotad och/eller lurad av försäkringskassan. Ett talande
bevis för detta faktum är de oroväckande starkt ökande
antalen överklaganden till länsrätterna och anmälningarna
för tjänstefel till justitieombudsmannen, ja t.o.m.
polisanmälningar för tjänstemissbruk är inte ovanligt idag.
Det stora antalet anmälningar till länsrätterna innebär
att det inte är ovanligt att det tar över ett år innan ärendet
är avgjort där. Under denna tid kan det t.ex. vara så att en
person, som genom beslut av försäkringskassan fråntagits
sjukersättningen, får gå från hus och hem på grund av den
indragna sjukpenningen och på grund av den långa
handläggningstiden. När klaganden sedan får rätt i
länsrätten är tragedin sedan länge ett faktum, en totalt
sönderslagen ekonomi för att inte tala om söndertrasade
nerver och ofta också skilsmässor.
Den som är sjuk har inte råd att betala dyra arvoden till
ett juridiskt ombud, och rättshjälpen omfattar inte
förvaltningstvister. Anledningen till att man idag inte kan få
vare sig rättshjälp eller rättsskydd om man råkar i tvist med
försäkringskassan är den utredningsskyldighet som åvilar
förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar.
Dessutom är det inte många jurister som arbetar med
förvaltningsrättsliga frågor.
Det är alltså mycket angeläget att det blir ett bättre
rättsskydd i förvaltningsrättsliga tvister.
Förvaltningsrätten reglerar förhållandet mellan enskilda
och myndigheter. Skatterätten är kanske den mest kända,
men härunder faller en mängd andra viktiga rättssystem,
t.ex. socialförsäkringssystemet.
Som det nu är omfattas endast skattetvister av
rättsskyddet. Och anledningen till att man idag inte kan få
vare sig rättshjälp eller rättsskydd, om man råkar i tvist med
t.ex. försäkringskassan är, som sagt, den
utredningsskyldighet, som åvilar förvaltningsmyndigheter
och förvaltningsdomstolar.
Denna utredningsskyldighet ska enligt bestämmelserna
ta tillvara såväl det allmännas som den enskildes intressen.
För skatterättens vidkommande har man emellertid för
länge sedan insett det orimliga i ett sådant system. Det är
väl ingen idag som inbillar sig, att en taxeringsintendent i en
skattetvist ser till den enskilde skattebetalarens intressen i
någon nämnvärd utsträckning. Är det inte också för mycket
begärt av en handläggare på försäkringskassan att göra en
avvägning där den enskildes intressen väger lika tungt som
statens sparkrav t.ex.?
Det är många med mig som har svårt för att tro, att
försäkringskassans företrädare ser till den enskilde
försäkrades intressen i lika stor utsträckning som till statens
krav. Därför är det viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt att
fristående läkare och jurister får möjlighet att arbeta som
patientombudsmän. Dessa ger patienten en möjlighet till en
rättvisare hantering i en tvist i och med att hon får tillgång
till en obunden medicinsk och juridisk kompetens. Vi ska
också komma ihåg att lagar och avtal idag ofta är så
komplicerade, att det är fullständigt omöjligt för vanligt
folk att förstå.
Systemet med fristående patientombudsmän kommer
också att innebära, att både försäkringskassa, länsrätt och
kammarrätt kommer att avlastas långdragna ärenden och
överklaganden. Det kommer också att bli färre
anmälningar för tjänstefel till justitieombudsmannen i och
med att ärendena kan klaras av i ett tidigare skede, och även
polis och åklagare avlastas.
Kostnaderna för det föreslagna systemet med fristående
läkare och jurister som patientombudsmän, föreslår jag,
kan lösas genom att en mycket liten del av de många hundra
miljoner kronor som varje år betalas till landsting,
riksförsäkringsverk och försäkringskassor betalas till en
stiftelse, vilken i sin tur får hand om
patientombudsmannaorganisationen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en fristående
patientombudsman.