Den första januari 1992 infördes Ädelreformen som gav kommunerna det samlade ansvaret för all äldrevård. Dock kom läkarna att fortsatt tillhöra landstingen. Effekterna av detta beslut har nu börjat visa sig genom att läkartillgången på vissa sjukhem minskat och genom att man i många kommuner inte är klar över hur läkartillgången på sjukhemmen i framtiden skall lösas. Den husläkarlag som trädde i kraft den 1 januari i år har genom att inte finnas med i beslutsunderlaget inför Ädel delvis komplicerat frågan.
Det är viktigt att slå fast att ett sjukhem inte kan ses som ett rent boende. Många av de gamla som bor på sjukhem är i behov av inte bara god omvårdnad utan också av kvalificerad medicinsk vård. Förutom den medicinskt ansvariga sköterskan som här spelar en viktig roll är läkaren med sin särskilda kompetens helt nödvändig, ty även om dessa patienter inte behöver vårdas på akutsjukhus så är många av deras medicinska problem mycket medicinskt komplicerade. För att dessa sjuka gamla skall få adekvat vård fordras alltså, precis som före Ädelreformen, kontinuerlig tillgång till för hela sjukhemmet ansvarig läkare som givetvis bör besitta geriatrisk kompetens. För att säkerställa god och likvärdig medicinsk vård till alla gamla sjuka på våra sjukhem fordras att varje sjukhem har en god lösning på hur denna läkartillgång skall garanteras. Så är dock inte alltid fallet idag och som redan nämnts så är osäkerheten på sina håll stor om hur man på bästa sätt skall lösa denna fråga, inte minst i ljuset av husläkarreformen.
Ädelreformen är enligt sjukvårdsministern tänkt som en reform som i inledningsskedet skall ses som en pågående process med möjlighet till anpassning till rådande förhållanden. Detta är ett tillfredsställande synsätt. Socialstyrelsen har sålunda fått regeringens uppdrag att under en femårsperiod följa utvecklingen. Ett stort antal projekt kring Ädel, varav många fleråriga, är aviserade och påbörjade. Detta arbete resulterar i en årlig rapport.
Eftersom frågan om läkare på sjukhemmen är så vital och akut vore det av stort värde om regeringen kunde uppdraga åt Socialstyrelsen att med högsta prioritet inom ramarna för sitt utvärderingsmandat kartlägga situationen vad gäller befintlig läkartillgång på sjukhemmen och utifrån dessa erfarenheter, om så efterfrågas, också vara kommunerna behjälpliga med exempelvis allmänna råd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen med högsta prioritet skall utreda läkartillgången på sjukhemmen.
Stockholm den 12 januari 1994 My Persson (m)