Medan dödsfallen förorsakade av trafikolyckor ofta blir föremål för granskning av medier, av olika sakkunniga och berörda organ, är dödsfallen genom självmord en företeelse som ofta omgärdas av tystnad. Ändå är dödsfall genom självmord betydligt fler än omkomna i trafiken. Enligt den senast kända årsstatistiken har 1471 människor avlidit genom självmord. Dessutom avled 519 personer av våld eller förgiftning av oklar anledning. Man brukar utgå från att tre fjärdedelar av dödsfallen med oklart uppsåt egentligen är självmord.
I dag verkar dessutom självmorden öka, vilket kan ha samband med arbetslöshet, ekonomiska bekymmer och allmänt oroliga tider.
Enligt centrum för suicidforskning och -prevention vid Karolinska sjukhuset i Solna, kan människor som tar sitt liv delas in i tre huvudgrupper: 1) de som är deprimerade eller har någon annan psykisk eller kroppslig sjukdom, 2) de som är ensamma eller har relationsproblem, 3) de som har sociala problem som dålig ekonomi och arbetslöshet. I åldern 25--34 år liksom bland människor över 75 år ökar antalet självmord snabbast. Bland de yngre vuxna människorna står självmord för en tredjedel av dödsorsakerna.
Även andra undersökningar ger skakande besked om hur vanliga självmordstankar och självmordsförsök är. I Uppsala ger en undersökning vid handen att var 12:e flicka i 16--17-årsåldern någon gång försökt ta sitt liv. Var 6:e flicka uppgav i samma undersökning att de ''under sista tiden'' haft tankar om att skada sig själva.
Andra grupper i en tydligt utsatt riskposition är unga läkare. En undersökning visar att mer än var 3:e läkare som dör ung har begått självmord. Anledningen synes vara problem i samband med arbetsmiljön.
Kvinnor är en grupp som är överrepresenterad i självmordsstatistiken. Många av dessa kvinnor är ensamstående och har ett dåligt fungerande socialt skyddsnät.
De höga självmordstalen i Sverige och i Norden överhuvudtaget måste tas fram i ljuset och bli föremål för omsorg och åtgärder på ett mer djupgående sätt än hittills. Läran om självmordsbeteende (suicidologi), måste omsättas i praktisk handling, i syfte att förhindra så många självmord som möjligt. I avvaktan på att Sverige får ett nationellt program för förebyggande av självmord, bör regeringen ta initiativ i syfte att på närsjukvårdsnivå och vid skolinrättningar verka för ökad insikt i självmordsbeteendet, särskilt hos de riskgrupper som här angetts.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att förebygga självmord.
Stockholm den 11 januari 1994 Kenth Skårvik (fp)