med anledning av prop. 1993/94:98 Vissa ändringar i tobakslagen (1993:581)
Ingen annan enskild förebyggande åtgärd i i-länderna
kan bidra mera till en förbättrad folkhälsa än minskad
tobaksrökning. Rökningens skadliga effekter för hälsan är
mycket väldokumenterade och enligt cancerkommitténs
beräkningar dör 10 000--12 000 människor per år i Sverige
av sjukdomar orsakade av rökning. En fjärdedel av den
vuxna befolkningen röker vanemässigt. Till detta kommer
10 % som röker tillfälligt.
Under slutet av 1980-talet har rökningen åter ökat bland
barn och ungdomar efter att ha minskat sedan 1970-talet.
År 1991 uppgav 19 % av pojkarna och hela 27 % av
flickorna att de var rökare i årskurs 9. Flickor är alltså en
mycket utsatt grupp när det gäller rökning numera. Detta
gäller också unga kvinnor. Det finns studier som visar att 60
% av unga ensamstående mödrar röker dagligen.
Snusningen har dock ökat bland pojkar och unga män.
Det finns många skäl för att försöka hindra en tidig
tobaksdebut. I dagens samhälle etableras tobaksbruk
vanligen i tonåren. De allra flesta börjar när de är 14--15 år.
De flesta vuxna rökare har grundlagt vanan att röka före
18--20 års ålder. Vi skulle med all sannolikhet få mycket få
rökare om vi kunde hindra så många som möjligt från att
debutera före 20 års ålder.
Risken för ohälsa och för tidig död är kraftigt förhöjd om
man börjat röka tidigt i livet jämfört med om rökdebuten
sker senare. Att bryta beroendet senare i livet blir svårare
ju tidigare man börjat röka.
Det krävs aktiva åtgärder för att begränsa bruket och i
synnerhet för att hindra ungdomar från att börja röka. 600
ungdomar börjar röka varje vecka i Sverige. Det blir mer
än 30 000 varje år.
Syftet med regeringens proposition är att dels skydda
allmänheten från att ofrivilligt utsättas för tobaksrök, dels
att skydda barn och ungdom från att börja bruka tobak.
Den största kända orsaken till att ungdomar börjar röka
tobak är, förutom påtryckningar från vänner, reklam.
Tobaksreklamen omger oss ständigt och hittar ständigt nya
vägar. Reklamen vänder sig i de allra flesta fall direkt till
ungdomar. Den är strategiskt placerad i nöjesvärlden, på
inneställen, caféer och diskotek. Den finns på kläder och
klockor.
Många länder i Europa har infört ett reklamförbud mot
tobak. I Belgien, Frankrike och Italien omfattar
reklamförbudet även s.k. förtäckt reklam typ kläder och
skor som förknippas med ett cigarettmärke. I remissvaren
på Tobaksutredningens betänkande fanns en majoritet som
förordade en skärpning av lagstiftningen rörande
tobaksreklam. Det framhölls att förbud mot reklam
inklusive förtäckt reklam är nödvändigt för att skapa en
trovärdig folkhälsopolitik.
Det är därför med stor tillfredsställelse vi noterar att det
i regeringens proposition föreslås ett förbud mot reklam i
tidningar, radio och TV.
Däremot är det allvarligt att reklamförbudet inte
omfattar all marknadsföring. Affischer, reklambroschyrer,
foldrar, etiketter, prislistor och liknande tryckalster är
undantagna. Genom regeringens proposition öppnas
därmed dörren för vidgade marknadsföringsåtgärder just
genom liknande tryckalster.
Reklamen finner lätt nya vägar och nya sätt att locka
ungdomen. Så kallad brand stretching som ökat i Sverige
den senaste tiden kommer sannolikt att expandera
dramatiskt om förtäckt reklam inte förbjuds. Redan nu syns
en tydlig tendens bland tobaksbolagen att i länder där det
trots allt råder restriktioner för tobaksreklam i första hand
saluföra kläder, klockor och skor med tobaksmärkets namn
i stället för att försöka påverka med annonser för varan.
Brand stretching är ett fenomen direkt uppkommet som en
konsekvens av inskränkningar i
marknadsföringsmöjligheter. Varorna som saluförs i stället
är tydligt riktade till ungdomen. I reklamen anstränger man
sig att ge en bild av naturlighet, harmoni och ungdomlighet.
I och med tobakspropositionen kommer
marknadsföringsåtgärderna för att saluföra tobaksvaror att
koncentreras till liknande tillvägagångssätt inom
marknadsföringen som inte är förbjudna.
Tobakspropositionen kan därmed få motsatt effekt. Den
mer svårhanterliga reklamen och kanske även den mer
effektiva reklamen när det gäller att få ungdomar att börja
röka ökar.
Svårigheten med att kontrollera huruvida en
marknadsåtgärd ska bedömas som förtäckt reklam eller inte
borde inte avhålla lagstiftaren från att vidta åtgärder mot
förtäckt reklam. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag om ett förbud mot förtäckt reklam.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag om ett förbud mot
förtäckt reklam för tobaksvaror.
Stockholm den 1 december 1993
Fanny Rizell (kds)
Liisa Rulander (kds)