Genom uppförande på narkotikaförteckning I anger
samhället att ett narkotiskt preparat inte får användas för
medicinskt bruk. Grund därför kan vara att medlet visat sig
ge upphov till svåra biverkningar eller att det medför
särskilt stor risk för att framkalla narkotikaberoende
(narkomani). Sammantagna kan därför medlets medicinska
fördelar inte längre anses stå i rimligt förhållande till
medlets risker.
Överförandet av medel till narkotikaförteckning I har i
de flesta fall varit kontroversiellt. I Sverige är heroin och
LSD upptagna i narkotikaförteckning I. Heroin tillåts dock
för medicinskt bruk som smärtstillande medel i England.
LSD hade länge sina förspråkare som diagnostiskt och
terapeutiskt hjälpmedel i psykiatrisk praxis.
Läkemedelsverket har nyligen upphört med pemolin på
narkotikaförteckning I. Beslutet synes ha fattats utan någon
mer omfattande diskussion i vetenskapliga kretsar.
I dag är kokain reglerat på narkotikaförteckning II.
Medlet har fortfarande viss användning som
lokalbedövningsmedel vid ögonoperationer. Det kan dock
numera ersättas med moderna syntetiska
lokalbedövningsmedel, som Xylocaine R.
Den vetenskapliga dokumentationen om kokainets
skadeverkningar har under de närmaste tio till femton åren
blivit synnerligen omfattande. Här skall endast nämnas att
kokain är minst lika snabbt beroendeframkallande som
heroin, att kokain är ett av de få medel som människor och
djur fortsätter att tillföra sig till döds (till skillnad från
heroinet, där överdosfallen är olyckshändelser), att
kokainet framkallar allvarliga psykosreaktioner och
depressioner, samt att kokainpåverkan kan utlösa
höggradigt våldsamma beteenden med stor fara för
omgivningen. Kokain får därför sägas vara ett mycket farligt
medel.
De nya rönen om kokainets farlighet har inte slagit
igenom vid den rättsliga bedömningen av straffvärdet av
narkotikabrott avseende kokain. I dag anses, efter en dom
i Högsta domstolen 1983, kokainet vara mindre farligt än
heroin men farligare än amfetamin.
Markera en strängare syn
Enklaste sättet för lagstiftaren att markera en strängare
syn på kokain är att överföra medlet till
narkotikaförteckning I, för att på så vis understryka att
medlets medicinska förtjänster inte står i proportion till dess
risker. Ett sådant beslut skulle göra det lätt för domstolarna
att etablera en ny, strängare praxis kring kokain.
Ett annat ämne som finns på narkotikaföteckning II är
fencyklidin (PCP). Att fencyklidin ännu inte överförts till
narkotikaförteckning I får närmast anses vara ett uttryck för
bristande kontrollpolitiskt intresse från Läkemedelsverkets
sida. Medlet har sedan länge utmönstrats från både
humanmedicinsk och veterinärmedicinsk praxis, efter att
det visat sig kunna ge upphov till allvarliga
skadeverkningar. Det finns inga skäl att behålla medlet på
narkotikaförteckning II. Fencyklidin kan framkalla
svårbehandlade sjukdomar och störningar, omfattande
depressioner med självmordstankar, förvirring med
förföljesemani samt hastiga dödsfall. Frågan om ett
överförande av fencyklidin har varit aktuellt tidigare, men
Läkemedelsverket har, liksom tidigare Socialstyrelsen,
visat föga intresse för att lösa frågan. Därför bör det nu vara
riksdagens sak att besluta om att till narkotikaförteckning I
överföra fencyklidin.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att till narkotikaförteckning I bör
överföras kokain och fencyklidin.
Stockholm den 21 januari 1994
Karl Gustaf Sjödin (nyd)