Genom uppförande på narkotikaförteckning I anger samhället att ett narkotiskt preparat inte får användas för medicinskt bruk. Grund därför kan vara att medlet visat sig ge upphov till svåra biverkningar eller att det medför särskilt stor risk för att framkalla narkotikaberoende (narkomani). Sammantagna kan därför medlets medicinska fördelar inte längre anses stå i rimligt förhållande till medlets risker.
Överförandet av medel till narkotikaförteckning I har i de flesta fall varit kontroversiellt. I Sverige är heroin och LSD upptagna i narkotikaförteckning I. Heroin tillåts dock för medicinskt bruk som smärtstillande medel i England. LSD hade länge sina förspråkare som diagnostiskt och terapeutiskt hjälpmedel i psykiatrisk praxis.
Läkemedelsverket har nyligen upphört med pemolin på narkotikaförteckning I. Beslutet synes ha fattats utan någon mer omfattande diskussion i vetenskapliga kretsar.
I dag är kokain reglerat på narkotikaförteckning II. Medlet har fortfarande viss användning som lokalbedövningsmedel vid ögonoperationer. Det kan dock numera ersättas med moderna syntetiska lokalbedövningsmedel, som Xylocaine R.
Den vetenskapliga dokumentationen om kokainets skadeverkningar har under de närmaste tio till femton åren blivit synnerligen omfattande. Här skall endast nämnas att kokain är minst lika snabbt beroendeframkallande som heroin, att kokain är ett av de få medel som människor och djur fortsätter att tillföra sig till döds (till skillnad från heroinet, där överdosfallen är olyckshändelser), att kokainet framkallar allvarliga psykosreaktioner och depressioner, samt att kokainpåverkan kan utlösa höggradigt våldsamma beteenden med stor fara för omgivningen. Kokain får därför sägas vara ett mycket farligt medel.
De nya rönen om kokainets farlighet har inte slagit igenom vid den rättsliga bedömningen av straffvärdet av narkotikabrott avseende kokain. I dag anses, efter en dom i Högsta domstolen 1983, kokainet vara mindre farligt än heroin men farligare än amfetamin.
Markera en strängare syn
Enklaste sättet för lagstiftaren att markera en strängare syn på kokain är att överföra medlet till narkotikaförteckning I, för att på så vis understryka att medlets medicinska förtjänster inte står i proportion till dess risker. Ett sådant beslut skulle göra det lätt för domstolarna att etablera en ny, strängare praxis kring kokain.
Ett annat ämne som finns på narkotikaföteckning II är fencyklidin (PCP). Att fencyklidin ännu inte överförts till narkotikaförteckning I får närmast anses vara ett uttryck för bristande kontrollpolitiskt intresse från Läkemedelsverkets sida. Medlet har sedan länge utmönstrats från både humanmedicinsk och veterinärmedicinsk praxis, efter att det visat sig kunna ge upphov till allvarliga skadeverkningar. Det finns inga skäl att behålla medlet på narkotikaförteckning II. Fencyklidin kan framkalla svårbehandlade sjukdomar och störningar, omfattande depressioner med självmordstankar, förvirring med förföljesemani samt hastiga dödsfall. Frågan om ett överförande av fencyklidin har varit aktuellt tidigare, men Läkemedelsverket har, liksom tidigare Socialstyrelsen, visat föga intresse för att lösa frågan. Därför bör det nu vara riksdagens sak att besluta om att till narkotikaförteckning I överföra fencyklidin.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att till narkotikaförteckning I bör överföras kokain och fencyklidin.
Stockholm den 21 januari 1994 Karl Gustaf Sjödin (nyd)