Den pågående nedrustningen av välfärden och den höga
arbetslösheten innebär att allt fler barn och ungdomar far
illa. Genom att många föräldrar är arbetslösa och deras
ekonomi och sociala trygghet försämras överförs deras
otrygghet till barnen och ungdomarna.
De behöver därigenom ökat stöd från omgivningen och
samhället. Det kan vara skolpsykolog, kurator,
skolsköterska, primärvårdens ungdomsmottagningar osv.
men också trygga människor och miljöer.
Inom de områden där samhället har ansvar sker
omfattande neddragningar. Det innebär i sin tur att alla som
behöver stöd och hjälp inte kan få det. Följden blir att det
tillstånd som då inträder hos de unga ofta övergår till
sjukdom. Då blir det i de flesta fall barn- och
ungdomspsykiatrin som skall ge behandling.
Ökningen av antalet patienter vid de barn- och
ungdomspsykiatriska verksamheterna i landet har på kort
tid ökat med 25--50 %
och någon avmattning kan inte skönjas. På många håll
i landet börjar nu också landstingen att skära ned på denna
verksamhet.
Framtidsbilden för många av våra barn och ungdomar är
således mycket mörk. Livsvillkoren för de vuxna med
psykisk störning har kommit till människors och
myndigheters kännedom genom Psykiatriutredningen och
dess olika rapporter. Förhoppningar fanns att den
utredningen även skulle få fortsätta med barnens och
ungdomens situation.
I januari 1988 uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att
utvärdera socialtjänstlagstiftningens praktiska tillämpning
när det gäller barn och ungdom, främst utsatta grupper.
Uppdraget redovisades i Socialstyrelsens rapport 1990:3
''Växa i välfärdsland''. Under de 3--4 år som gått sedan dess
har situationen för barn och ungdom försämrats betydligt
och den negativa utvecklingen fortsätter i oförminskad takt.
Därför fick Socialstyrelsen 1992 regeringens uppdrag att
i samråd med andra myndigheter följa utvecklingen av
barns villkor i samhället med anledning av det förnyelse-
och omställningsarbete som pågår i kommuner och
landsting.
Den rapport som lämnats under 1993 och som avser
situationen 1992 och bedömningar inför 1993 visar att
situationen för barnen är mycket allvarlig.
Från alla verksamhetsområden rapporteras om stora
skillnader i verksamheter och i besparingar mellan olika
kommuner. Dessa mycket klara tecken från Socialstyrelsen
i kombination med de dagliga signaler vi får från barn och
ungdom, deras föräldrar samt den personal som är verksam
bland barn och ungdomar gör att behovet av konkreta
åtgärder är brådskande.
Det är det politiska samhällsansvaret som vi omgående
och kraftfullt måste visa. Det går inte att invänta ytterligare
rapporter från Socialstyrelsen och andra. Vi vet att en
slutredovisning av dess uppdrag har utlovats till den 1 mars
1994. Vi har redan nu mer än tillräckligt med underlag för
att samhället skall reagera för att öka insatserna för barn
och ungdomar som far illa.
Med stöd av vad vi här anför föreslås att riksdagen
uppdrar åt en parlamentariskt sammansatt kommitté att till
riksdagen snarast redovisa situationen för barn och ungdom
i Sverige med utgångspunkt från samhällets ansvar enligt
socialtjänstlag och hälso- och sjukvårdslag och lämnar
förslag på åtgärder för stöd till barn och ungdom som far illa
samt insatser i förebyggande syfte.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för
stöd till barn och ungdomar som far illa samt till insatser i
förebyggande syfte enligt vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1994
Jan Fransson (s)
Åke Selberg (s)
Anders Nilsson (s)
Birthe Sörestedt (s)