Den pågående nedrustningen av välfärden och den höga arbetslösheten innebär att allt fler barn och ungdomar far illa. Genom att många föräldrar är arbetslösa och deras ekonomi och sociala trygghet försämras överförs deras otrygghet till barnen och ungdomarna.
De behöver därigenom ökat stöd från omgivningen och samhället. Det kan vara skolpsykolog, kurator, skolsköterska, primärvårdens ungdomsmottagningar osv. men också trygga människor och miljöer.
Inom de områden där samhället har ansvar sker omfattande neddragningar. Det innebär i sin tur att alla som behöver stöd och hjälp inte kan få det. Följden blir att det tillstånd som då inträder hos de unga ofta övergår till sjukdom. Då blir det i de flesta fall barn- och ungdomspsykiatrin som skall ge behandling.
Ökningen av antalet patienter vid de barn- och ungdomspsykiatriska verksamheterna i landet har på kort tid ökat med 25--50 % och någon avmattning kan inte skönjas. På många håll i landet börjar nu också landstingen att skära ned på denna verksamhet.
Framtidsbilden för många av våra barn och ungdomar är således mycket mörk. Livsvillkoren för de vuxna med psykisk störning har kommit till människors och myndigheters kännedom genom Psykiatriutredningen och dess olika rapporter. Förhoppningar fanns att den utredningen även skulle få fortsätta med barnens och ungdomens situation.
I januari 1988 uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att utvärdera socialtjänstlagstiftningens praktiska tillämpning när det gäller barn och ungdom, främst utsatta grupper.
Uppdraget redovisades i Socialstyrelsens rapport 1990:3 ''Växa i välfärdsland''. Under de 3--4 år som gått sedan dess har situationen för barn och ungdom försämrats betydligt och den negativa utvecklingen fortsätter i oförminskad takt.
Därför fick Socialstyrelsen 1992 regeringens uppdrag att i samråd med andra myndigheter följa utvecklingen av barns villkor i samhället med anledning av det förnyelse- och omställningsarbete som pågår i kommuner och landsting.
Den rapport som lämnats under 1993 och som avser situationen 1992 och bedömningar inför 1993 visar att situationen för barnen är mycket allvarlig.
Från alla verksamhetsområden rapporteras om stora skillnader i verksamheter och i besparingar mellan olika kommuner. Dessa mycket klara tecken från Socialstyrelsen i kombination med de dagliga signaler vi får från barn och ungdom, deras föräldrar samt den personal som är verksam bland barn och ungdomar gör att behovet av konkreta åtgärder är brådskande.
Det är det politiska samhällsansvaret som vi omgående och kraftfullt måste visa. Det går inte att invänta ytterligare rapporter från Socialstyrelsen och andra. Vi vet att en slutredovisning av dess uppdrag har utlovats till den 1 mars 1994. Vi har redan nu mer än tillräckligt med underlag för att samhället skall reagera för att öka insatserna för barn och ungdomar som far illa.
Med stöd av vad vi här anför föreslås att riksdagen uppdrar åt en parlamentariskt sammansatt kommitté att till riksdagen snarast redovisa situationen för barn och ungdom i Sverige med utgångspunkt från samhällets ansvar enligt socialtjänstlag och hälso- och sjukvårdslag och lämnar förslag på åtgärder för stöd till barn och ungdom som far illa samt insatser i förebyggande syfte.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för stöd till barn och ungdomar som far illa samt till insatser i förebyggande syfte enligt vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1994 Jan Fransson (s) Åke Selberg (s) Anders Nilsson (s) Birthe Sörestedt (s)