Ordet ''gatubarn'' för våra tankar till andra länder.
Länder med helt andra sociala, ekonomiska och politiska
system än vårt.
Ändå finns problemet också här. Också i vårt land finns
barn som lever utanför samhället. Som inte har någon familj
att hämta trygghet hos. Som inte har något ''hemma hos
mig''.
Dessa barn och ungdomar är relativt få. Vi har dock
anledning att befara att antalet utslagna barn och ungdomar
ökar. Det sociala klimatet i framförallt våra stora städer har
successivt hårdnat de senaste åren. Den svenska välfärden
urholkas alltmer och arbetslösheten växer. Vi vet inte
mycket om hur dessa barn lever och vilka effekterna blir på
lång sikt för dem själva och för samhället.
Kan deras utanförskap avhjälpas med aktiva insatser i
unga år? Är det möjligt för den som slagits ut som barn att
återupprätta kontakterna med samhället i vuxen ålder? Kan
vi förebygga att de hamnar utanför? Eller är de här barnen
för all framtid dömda till en tillvaro utanför
samhällsgemenskapen? Vi vet inte mycket om det heller.
Men vi kan gissa.
Vi kan också föreställa oss den rädsla och otrygghet som
präglar barnens liv. Det är inte svårt att förstå att de här
barnen lätt råkar in i kriminella miljöer med droger och våld
som vardag. Vuxna har svårt att ta sig ur sådana
livsmönster. Det är sannolikt inte lättare för barn att klara
det av egen kraft.
Styrkan i ett samhälle och halten av civilisation kan
mätas i hur man klarar att skapa bra levnadsvillkor för alla
och att värna de svagas rätt att bli delaktiga i gemenskapen.
Kommunerna har ett stort ansvar för att förebygga att
unga människor faller utanför tryggheten. De bär också det
största ansvaret för att barn och unga i riskzonen upptäcks
och får det stöd och behandling som är nödvändigt.
Men också staten har ett ansvar. Vi föreslår ett
åtgärdsprogram i syfte att förbättra situationen.
Programmet kan t.ex. innehållaåtgärder som stärker
barns och ungas ställning i samhället. En
försöksverksamhet i linje med det förslag
Barnombudsmannen lagt i sitt remissyttrande över
Lokaldemokratiutredningen kan vara ett sätt att få mer
kunskaper och erfarenheter om hur det kan gått till.
program för forskning om orsaker till tidig utslagning och
om hur dessa unga kan återfå förtroendet för
vuxensamhället.program för hur olika personalgruppers
kunskaper om utslagningens mekanismer kan ökas så att
utslagning kan upptäckas tidigt och förebyggas.
uppbyggnaden av ett Centrum för kunskap om barns och
ungdomar uppväxt- och livsvillkor där personal som arbetar
med barn, föräldar, föreningsledare och andra kan hämta
kunskaper och stöd när det behövs. Ny teknik bör göra det
möjligt att sprida kunskapen till många även om den samlas
på ett ställe.en kartläggning av vilka åtgärder som behövs
för att underlätta för sociala myndigheter, skolan, polisen
och andra att samverka för att förebygga utslagning och
göra verkningsfulla insatser för de barn som redan råkat illa
ut.en bred studie av de långsiktiga samhällsekonomiska
konsekvenserna av barns och ungdomars utanförskap,
jämfört med förebyggande åtgärder.
Dessa punkter ska ses som exempel på vad ett
åtgärdsprogram kan innehålla. Det bör lämpligen kunna
utarbetas i samarbete mellan myndigheter och ideella
organisationer med kunskaper på området. Regeringen bör
ta initiativ i frågan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att
motverka barns och ungas utslagning ur
samhällsgemenskapen.
Stockholm den 25 januari 1994
Eva Johansson (s)
Sylvia Lindgren (s)
Marianne Carlström (s)
Birthe Sörestedt (s)