av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, fp, c, kds, nyd, -)
Barnkunskapsutbildning
Många yrkesgrupper, t.ex. lärare och förskollärare, som
arbetar direkt med barn får utbildning i barns utveckling
och vad som händer när den normala utvecklingen störs vid
skrämmande händelser i omgivningen.
Men det finns andra yrkesgrupper, som poliser och
jurister, som kommer i kontakt med barn just när de råkat
ut för något. I deras grundutbildning ingår ingen
''grundkurs'' i barnkunskap. Polishögskolan fick tillfälliga
extra resurser under ett år för särskild utbildning om hur
man som polis bör handskas med utredningar av sexuella
övergrepp mot barn. När Monica Dahlström-Lannes, som
höll i dessa kurser, försvann, upphörde också utbildningen.
En stor del av de svenska unga männen (och några
kvinnor) genomgår värnpliktsutbildning. Det kan tyckas
onödigt att under värnplikten ta upp just barnfrågor. Men
uppenbart är att när de som gjort värnplikt går vidare till
FN-uppdrag t.ex. i f.d. Jugoslavien, är grunder i både
praktisk och teoretisk barnkunskap av stor nytta. I dagens
läge har Rädda Barnen frivilligt åtagit sig att ordna kurser
för dem som åker på FN-uppdrag till just f.d. Jugoslavien.
Dessa kunskaper har visat sig komma väl till pass, eftersom
just de svenska soldaterna har fått beröm för att de både
klarat av att byta blöjor och att ta hand om svårt
chockskadade barn. Ansvaret för att värnpliktiga får
nödvändiga kunskaper om barnkonventionen och om hur
man tar hand om skadade och sårade barn kan dock
knappast åligga en frivilligorganisation.
Ett annat område där ökade kunskaper om barn, barns
utveckling och rättsskydd är att önska är bland de anställda
på ambassader, konsulat och biståndskontor. Personal kan
få förfrågningar om t.ex. den svenska antiagalagstiftningen,
adoptionsärenden och övriga familjerärenden. Vid en
översyn av utbildningen i barnfrågor vid ovan nämnda
grundutbildningar bör också inkluderas en genomgång av
UD:s aspirantutbildning och fortbildningskurser för
personal.
Innehållet i FN:s barnkonvention, som undertecknades
av Sverige 1990, har förts ut i vårt samhälle av både
myndigheter och enskilda organisationer. Fram till nu har
särskilda medel funnits till förfogande för att sprida
informationen om barnkonventionen. När nu den fasen är
avslutad är det angeläget att kunskapen om
barnkonventionen även framöver fördjupas i vårt land. Alla
invånare i Sverige bör känna till vilka krav och rättigheter
barn har i enlighet med barnkonventionen, men särskilt
viktigt är det att de som i sin yrkesutövning träffar barn har
denna kompetens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en genomgång av olika utbildningar, t.ex. polis, jurist
och militärtjänstgöring, bör göras för att se hur kunskaper
om barn, barns utveckling och barnkonventionen kan
fördjupas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att utbildningen för utlandstjänstgöring inom UD och SIDA
bör bli föremål för en granskning.1
Stockholm den 25 januari 1994
Eva Zetterberg (v )
Birgitta Carlsson (c)
Birgit Henriksson (m)
Margareta Israelsson (s)
Karin Pilsäter (fp)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Margareta Viklund (kds)
Annika Åhnberg (-)
Anne Rhenman (-)