Ädelreformen har nu utvärderats av Socialstyrelsen och
Kommunförbundet har gjort en snabbenkät bland
kommunalpolitiker om hur ädelreformen slagit ut.
Socialstyrelsens rapport är gedigen. Den innehåller 25
delrapporter och ger en god bild av läget för landets
äldreomsorg. En rad brister påtalas.
Kommunpolitikerna, som oftast irriterats över kritiken
av ädelreformen, svarade att ädelreformen givit en bättre
omvårdnad av gamla. Utan att redovisa några särskilda
grunder svarade 85 % att nu var allting mycket bättre.
Ädelreformen
Syftet med reformen var att ge kommunerna ett samlat
ansvar för långvården samt omsorg och vård av gamla och
handikappade. Landstingen har kvar ansvaret för den
kliniska vården, akutvården och en viss rehabiliterande
eftervård. I 12 län har även hemsjukvården förts över till
kommunerna. En skatteväxling genomfördes mellan de
gamla och nya huvudmännen som var i storleksordningen
20 miljarder kronor.
Utvärderingen
Den utvärdering som gjordes av Socialstyrelsen gällde
reformens kvalitetsaspekter. Dvs. hade det blivit bättre
eller sämre sedan kommunerna tog över
huvudmannaskapet? Det är klart att man kan hävda att för
kort tid gått sedan övertagandet för att man ska kunna ge
en rättvisande bild av reformen, men med de rapporter vi
fått från olika håll i landet framstår bilden av en
äldreomsorg i kris.
Det är ojämn kvalitet, neddragning av läkarvård på
sjukhemmen, lägre nivå på rehabiliteringsinsatserna och att
människor är sjukare än före reformen när de tvingas lämna
sjukhusen som färdigbehandlade. Avgifterna beskrivs
också som mycket orättvist satta.
I den mer hovsamma Socialstyrelserapporten påtalas
också problemen som uppkommit. Bristen på rehabilitering
har uppstått när landstingen och kommunerna fått
minskade resurser. Kommunernas kunskaper om
rehabilitering av gamla och handikappade är också dålig.
Det behövs en kompetenshöjning för personalen som
arbetar inom åldringsvården och på sjukhemmen. Det visar
inte minst de intervjuer som gjorts med olika
personalkategorier. De anser inte att de kan ge
handikappade och gamla den vård och omsorg som de har
behov av. Detta har också att göra med den
underbemanning som de anser förekommer på
arbetsplatserna.
Det finns, som tidigare, mycket liten valfrihet vad gäller
omvårdnadsform. Det är bara en ny person som gör
placeringen. Läkarinsatserna har blivit färre. Förr fanns en
regelbunden läkartillsyn men nu måste hembesök beställas.
I en delrapport från SPRI konstateras att vårdbehoven på
sjukhemmen ökat, många patienter har trycksår och
katetrar, flera får lugnande mediciner. Det kan också vara
trångt på hemmen. Av de 34 000 platser som finns i landet
är det bara drygt 300 nya som har enkelrum. Det är alltså
långt kvar till ''enskilt rum på långvården''. En tredjedel
beräknas vara sängar i flerbäddsrum.
Socialstyrelsen visar också på stora orättvisor när det
gäller avgifterna. Dessa varierar mycket kraftigt. För
personer med samma inkomster och liknande vårdbehov
kan avgiften skilja på 17 000 kronor per år. Vid
kommunernas övertagande av vårdansvaret fördubblades
ofta vårdavgiften.
En vårdavgift på 4 000 kronor per månad har inte varit
ovanligt. De belopp som blivit över har varit långt under
normen för socialt ekonomiskt bistånd. I snitt har det varit
1 300 kronor i månaden, och det är långt under vad
Konsumentverket anser att man behöver för att kunna leva
på en skälig nivå.
Det har också uppstått problem för den hemmavarande
maken/makan som inte kunnat få bidrag till hyran när
partnern har kommit till ett vårdhem.
Vänsterpartiets förslag
För att hålla uppe rehabiliteringen får inte de geriatriska
klinikerna nedrustas. Ytterligare översyn av
rehabiliteringsinsatserna måste göras och vi kräver att
regeringen tar initiativ för att hålla en god standard på dessa
kliniker.
Vänsterpartiet anser att åtgärder måste vidtas för att öka
personalens kunskaper om vård och rehabilitering av
gamla. I våra motioner på undervisningens område har vi
anslagit pengar till kompetensutveckling som kommunerna,
i en tid när det är god tillgång på arbetskraft, borde utnyttja.
En satsning på utbildning gör att man kan höja vård- och
omvårdnadskvaliteten inom hemsjukvården.
Vänsterpartiet föreslår vidare en utbyggnad av antalet
kommunala vårdplatser så att var och en som vill kan få ett
eget boende (rum) på sjukhemmen. Vi har för detta
ändamål anslagit pengar, dels i ett ROT-program för
ombyggnad, 1 miljard, dels i ett till kommunerna riktat
anslag som kan användas till nybyggnation och höjd
standard, 4,9 miljarder kronor. Åtgärder på detta område
kommer dels att ge bättre standard för service och vård
inom äldreomsorgen, dels minska arbetslösheten inom
byggsektorn.
Slutligen föreslår vi att det utarbetas ett totalt
högkostnadsskydd som kan vara basbeloppsanknutet. Vi
har närmare redogjort för utformningen av ett sådant i en
särskild motion som behandlar kostnaderna inom hälso-
och sjukvårdsområdet. Vi önskar ett totalt tak för dessa
kostnader och vill då att kommunala avgifter skall inordnas
i kostnadsskyddet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att den vid
förhandlingar med landstingen tar upp frågan om
bevarande och utvecklande av verksamheten vid de
geriatriska klinikerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av kompetenshöjande
utbildning för personalen inom den kommunala
äldreomsorgen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ROT- och
nybyggnadsprogram för olika former av serviceboende för
äldre och handikappade,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av införandet av ett
totalt högkostnadsskydd inom hälso- och sjukvården.
Stockholm den 21 januari 1994
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Berith Eriksson (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)