Alkoholen kallas vår tids största sociala och medicinska
problem. Trots att den svenska alkoholkonsumtionen sett i
ett internationellt perspektiv är relativt måttlig, skapar den
stora problem för samhället. En halv miljon svenskar
nyttjar alkohol i direkt skadlig utsträckning. Utöver detta
är alkoholen den viktigaste enskilda orsaken till många
sjukdomar, olyckor, brottslighet och för tidig död bland
svenskar i yrkesverksam ålder. Också de sociala skador som
alkoholen ger är omfattande. Barn- och kvinnomisshandeln
för med sig lidanden vars omfattning är svår att uppskatta.
Vänsterpartiet har ställt sig bakom
Världshälsoorganisationens (WHO:s) Europamål om att
fram till år 2000 sänka alkoholkonsumtionen i Sverige med
25 procent. I dag finns inga trender eller prognoser som
tyder på att vi skulle nå detta mål.
Alkoholen och EU
Stora kapitalintressen styr i allt större utsträckning vårt
drickande. Det gäller inte bara tillverkning och distribution
utan också våra värderingar och våra dryckesmönster.
Alkoholindustrin är en mångmiljardindustri med mycket
höga vinster och har, trots att den lever på mångas olycka,
fri etableringsrätt, särskilt inom EU.
10 % av den odlade arealen i EU-länderna är
vinodlingar. Länder med bara 8 % av världens befolkning
står för 60 % av världens vinproduktion. Av ölet tillverkas
20 % inom EU och av spriten svarar unionen för 35 % av
världsproduktionen.
Vid en anpassning till de nu av EU-kommissionen
föreslagna skattebanden kommer vi att få en avgjort
annorlunda prisbild i Sverige. Det är högst troligt att
alkoholpriserna relativt snabbt kommer att sänkas med en
tredjedel. En sänkning av priset, om än mindre, skulle
avsevärt öka tillgängligheten för breda grupper, särskilt
ungdomar.
Vid ett EU-medlemskap kommer svenska
skattehöjningar på alkohol (och tobak) inte att accepteras.
Något formellt tvång att sänka dessa skatter blir det inte,
men om gränshandeln blir fri kommer frågan ändå att
väckas eftersom folk då kommer att handla sin sprit
utomlands.
Det finns en stor enighet och medvetenhet om
alkoholens risker för folkhälsan. En medvetenhet som
omfattar breda skikt av befolkningen. Det innebär att de
restriktioner vi har är allmänt accepterade. Ett inträde i EU
utgör ett hot mot detta och kan resultera i allvarliga
hälsoproblem. Vi bör därför redan nu utveckla en plan för
hur vi ska möta de ökande alkoholproblemen.
När det gäller förhandlingar om avtal eller medlemskap
anser vi att Sverige mer kraftfullt agerar för och mer
bestämt villkorar vår alkoholpolitiska inriktning. Det sätt
på vilket regeringens förhandlare nu tycks ha sålt ut
tillverknings- och distributionsmonopolen är märkligt. När
den nu saboterat sina förutsättningar gäller det få ett
tidsutrymme för en avtrappning eller förnyelse av
alkoholpolitiken, ett arbete som kan ta flera generationer.
Hittillsvarande inställning hos förhandlarna har varit alltför
passiv, undfallande, överslätande och i det närmaste
förväntansfull inför problem som kan ge oss en fördubbling
av antalet alkoholberoende.
Den av regeringen tillsatta alkoholkommissionen står
därför inför en svår uppgift att göra upp en plan eller
strategi för hur Sverige ska kunna hålla stånd mot och inte
anamma EU-ländernas alkoholkulturella mönster och inte
få alltför stora individuella och sociala skador.
Folkhälsoinstitutet kommer att få ta huvudansvaret.
Därifrån ska det förebyggande arbetet spridas över landet
som information, kunskapsförmedling och
opinionsbildning. Detta är tänkt att få ökad betydelse när
andra instrument för alkoholpolitiken försvinner.
Vänsterpartiet anser därför att Folkhälsoinstitutet under de
närmaste fem åren ska få de pengar det anser sig behöva för
att klara detta för folkhälsan viktiga arbete. Det kan då
långsiktigt planera sin verksamhet.
Alkoholbruket
Alkoholen är bidragande orsak till en rad
sjukdomstillstånd och medför en stor belastning på
sjukvården. I var tredje säng på våra sjukhus ligger någon
vars sjukdom eller olycka kan relateras till alkoholen.
Alkoholbruket försvårar också behandlingen av en del
sjukdomar bland annat för att vissa läkemedel inte kan tas
i samband med alkohol.
Men det är inte bara medicinska skador som alkoholen
ger, alkoholmissbrukets sociala skadeverkningar är
omfattande. Barn- och kvinnomisshandeln för med sig
lidanden vars storlek är svår att uppskatta. Det finns även
klara samband mellan andra våldsbrott och alkohol.
De fysiska, psykiska och sociala skadorna beror i första
hand på hur mycket och under hur lång tid man dricker.
Men det är fel att tro att man måste vara beroende av
alkohol för att drabbas av dess skadeverkningar. Direkt
beroende av alkohol är mellan 10 och 15 procent av
befolkningen.
Inställningen till alkohol i det svenska samhället är
ambivalent. Uttalanden, attityder och regler som tar
avstånd från alkohol förekommer sida vid sida med
attityder och förhållanden som idealiserar alkoholbruk och
berusning. Den ökade internationaliseringen har också
medfört att det tidigare svenska alkoholbruket
kompletterats med alkoholbruk och traditioner från andra
kulturer. Detta har inneburit att särskilt högkonsumenterna
lagt sig till med ytterligare vanor som dagligt vindrickande,
nya drinkritualer och regelbundna pubbesök. I ett längre
perspektiv har utvecklingen hos oss gått från användande av
alkohol i rituella religiösa sammanhang, över
alkoholdrickande vid särskilt festliga tillfällen till ett
allmänt veckoslutsdrickande. En utveckling som i sig kan
ses som olycklig.
Den av regeringen tillsatta alkoholkommissionen står
därför inför en svår uppgift att göra upp en plan eller
strategi för hur Sverige ska kunna hålla stånd mot att
införlivas i EU-ländernas alkoholkulturella mönster och
därmed klara sig undan alltför stora individuella och sociala
skador. I april 1994 har kommissionen slutfört sitt arbete
och då antagligen lämnat en rad förslag som skall
genomföras för att möta de framtida problemen.
Vänsterpartiet föreslår en fortsättning på kommissionens
arbete så till vida att regeringen tillsätter en delegation vars
uppgift blir att ha ett centralt ansvar för uppföljning av
alkoholpolitiken. Delegationen kan vara direkt knuten till
Socialdepartementet.
Alkoholpolitiska kommissionen
Kommissionen har i ett delbetänkande lämnat förslag till
ändrade serveringsbestämmelser. Genom förslagen vill
kommissionen ta bort detaljregleringen och göra
serveringen mindre krånglig: krånglet med att
restaurangen skall ha en betydande del mat på matsedel
slopas och det räcker med att ha ett godkänt restaurangkök,
brickservering av alkohol tillåts, drinkbarer ska utan
speciellt tillstånd få finnas på restauranger men de ska inte
vara en dominerande del av restaurangrörelsen, drinkbar
på hotellrum tillåts men omges av ett regelsystem,
tillståndsinnehavaren av serveringstillstånd ska själv utse
ansvariga för serveringen, teatrar får utan kökstvång
servera alkohol i pauserna, nöjes- och idrottsplatser skall
inte särbehandlas, det särskilda tillståndet för att sälja
folköl föreslås slopas (gäller ej partihandel); åldersgränsen
bibehålls, en regel införs som ger möjlighet att förbjuda
detaljhandel, kommunens veto över serveringstillstånd
och behovsprövningen ersätts med att tillståndsprövningen
flyttas från länsstyrelserna till kommunerna (LHD/LVM-
utredningen har föreslagit att allt ska läggas över på
kommunerna, tillstånd, tillsyn, sanktioner),
tillståndsmyndigheten skall bestämma öppettider inom
ramen för tiden 11.00--03.00, tillståndet att servera
alkohol ska finnas väl synligt i serveringslokalen,
möjligheten till provtider för att få servera utökas,
Socialstyrelsen bör bedriva utbildning av
serveringspersonal, vid festivaler och liknande ska
samma regler som vid andra serveringstillstånd gälla,
branschvana, matutbud etc., för ansöknings- och
handläggningstider skall Socialstyrelsen ge ut Råd och
anvisningar, närboende till serveringsställe ska ha rätt att
överklaga tillståndet, ansökningar om tillstånd för slutna
sällskap ska kunna uppvisa stadgar, protokoll och
verksamhetsberättelse, enbart tillståndsinnehavare ska
kunna göra inköp av öl direkt från bryggeriet,
anmälningsskyldighet vid ägarbyte för bedömning av
lämpligheten hos den nye ägaren om dennes inflytande
uppgår till 50 procent, serveringstillstånd ska upphöra
vid konkurser, effektivare sanktionssystem, suspension
under viss tid införs, fastighetsägare som upplåter lokaler
till olaglig alkoholservering görs straffansvarig.
Vänsterpartiet anser inte att tillstånden för att servera
alkoholhaltiga drycker och kontrollen av hur lagen om
handel med drycker (LHD) efterlevs ska handhas av
kommunerna. Däremot instämmer vi i
Alkoholkommissionens förslag om att sanktionerna ska
finnas kvar på länsnivå och vi avvisar det förslag som
kommit från LHD/LVM-utredningen om att lägga över allt
ansvar på kommunerna.
Landets kommuner är i dag hårt pressade och dignar
under en stor arbetsbörda; särskilt utsatta är
socialförvaltningarna. I den situationen anser
Alkoholkommissionen att det är lämpligt att lägga ännu
mer sten på bördan genom att ge dessa förvaltningar ännu
mer arbete. Kommissionen vill ge dem ett särskilt stort
ansvar för tillsynen. Kommuner försöker nu på allt sätt
banta sin personalorganisation och den sociala sidan är
inget undantag. Samtidigt ökar antalet utförsäkrade från
arbetslöshetskassorna och spär på redan arbetstyngda
förvaltningar.
I kommissionen har det bl.a. framskymtat en tro på att
man genom avgiftsbeläggning av alkoholtillstånden ska
kunna få in medel för att täcka kostnaderna för
tillståndsgivning och tillsyn.
Vi kan inte se någon inkomstkälla, bara nya kostnader.
Vi antar att avgiften inte kan vara högre än krogarna har
råd att betala. Låt oss kalkylera med en avgift på 5 000
kronor. Om en kommun har 20 krogar så kan var och en
räkna ut att det inte räcker till att inrätta en tillsyn värd
namnet. Själva arbetet med tillståndsgivningen kan säkert
gå enligt självkostnadsprincipen men knappast tillsynen. Då
skulle det bli för dyrt att starta en krog.
Det var den ena sidan av problemet. Men detta kan
kanske lösas när kommunkrisen är över och de kommunala
förvaltningarna tillåts expandera. Men i dagsläget ser det
mörkt ut och Alkoholkommissionens förslag verkar vara i
otakt med tiden.
Kommunerna har för närvarande tillräckliga problem
med alla uppgifter som statsmakterna nu lägger ut på dem:
äldrevård, primärsjukvård, miljövård, psykiatrisk vård,
skolansvar, riksfärdtjänst etc. Bland dessa nya uppgifter är
det knappast alkoholpolitiken som kommer att prioriteras.
Den har länge varit eftersatt och när nu även länsstyrelserna
frigörs från huvudansvaret för tillsynen av krogarna är det
fara värt att det inte blir någon tillsyn alls.
Ett annat problem är kompetensen. Det är bara i de
riktigt stora kommunerna som det i dag finns en kompetens
på detta område. Alkoholkommissionen har antagligen
förlitat sig på att någon högre makt ska ingripa och ge
kommunerna en kompetens för att hantera LHD-frågorna.
Det är en grannlaga uppgift att på rätt sätt sköta tillsynen
av restauranger. Det är ibland en hård värld som
alkoholhandläggare möter och ska tampas med. Det behövs
utbildning, erfarenhet och en social kompetens för att klara
den uppgiften. Den finns inte i kommunerna.
Hur blir det med tillsynen i små och medelstora
kommuner där alla känner alla? Där krögaren, som kanske
har stora ordningsproblem på sin krog, är bäste vän med
kommunstyrelsens ordförande. Eller där
kommunstyrelsens ordförande också sitter som ordförande
i den av kommunen ägda hotellanläggningen? Jag tror inte
att det regelsystem som kommissionen föreslagit kan
undanröja den problematiken.
Vänsterpartiet befarar också, av nödvändighet, att
kommunens hantering av serveringstillstånden och tillsynen
i stora delar kommer att bli rutinmässig. Stämpelavgift
inbetalas och tillståndet skrivs ut. Det blir sedan polisens
sak om det blir bråk.
Kommunernas vetorätt
Den kommunala vetorätten bör bibehållas tills vi av
EUdomstolen tvingas att avskaffa denna. Den kan
försvaras på samma sätt som vi vill försvara Systembolaget
vid ett eventuellt EU-medlemskap. Dvs. med hänvisning till
folkhälsan och hävd. Kommunerna bör i större utsträckning
uppmuntras att använda sig av sin vetorätt och göra detta
till ett vasst alkoholpolitiskt instrument.
Med förslagen om friare försäljning av öl klass II och
genom att tillåta minibarer så kommer tillgängligheten på
alkohol att öka i samhället. Den ökade exponeringen
kommer att öka tillgången och troligtvis också öka
konsumtionen. Därmed skulle också de alkoholrelaterade
skadorna öka i omfattning. Vi anser att dessa två beslut inte
är förenliga med WHO:s mål.
Minibarer har inte varit ett problem i sig. Nu lyfter
kommissionen fram detta och kan skapa en
''brödskivedebatt''. Ett nytt lagom snårigt regelsystem med
råd och anvisningar skall belasta hotellägarna. Vi anser att
den som vill ha alkohol på hotellrummet kan bekväma sig
med att gå ner till receptionen. Ett sådant förhållningssätt
skulle också vara hänsynsfullt mot personer som är
alkoholberoende. Det skulle inte hellre öka
tillgängligheten.
De friare försäljningsreglerna för öl klass II främjar inte
hellre nykterheten. Vänsterpartiet ser åtgärderna som ett
led i att rättsligt avalkoholisera folkölet. Efter tre, fyra
folköl har man fått i sig en ansenlig mängd alkohol. Vi anser
att reglerna för öl klass II skall finnas kvar.
Vänsterpartiet känner stor osäkerhet om huruvida
Alkoholkommissionen med sina ändringar i LHD tar
hänsyn till Världshälsoorganisationens mål att sänka
alkoholkonsumtionen med 25 procent till år 2000.
Kvinnoforum
Alkoholpolitiska kommissionen har i sina direktiv att de
ska beakta kvinnors missbrukssituation som i stort ser ut
som männens men även har andra dimensioner. Trots vikten
av att skapa vårdformer för kvinnor har Socialstyrelsen
dragit ner Kvinnoforums anslag med 1,1 miljon.
Kvinnoforum arbetar med de mest utsatta kvinnorna
och deras barn. De arbetar i nätverksform exempelvis med
stödgrupper. I varje grupp finns kvinnor med svåra
missbruksproblem. De bedriver också en
kontaktverksamhet. Den verksamheten är omfattande med
500 samtal varje vecka.
Vänsterpartiet anser att Kvinnoforum behöver samma
stöd som tidigare och vi föreslår att de för nästa budgetår
erhåller ytterligare 1 100 000 kronor.
Socialstyrelsen
Slutligen har Socialstyrelsens tillsynsansvar blivit
otillräckligt behandlat av kommissionen, men detta kan
bero på tidsnöd. Socialstyrelsens åtagande i sammanhanget
ser mest ut som en papperstiger; råd och anvisningar, löften
om att följa utvecklingen etc. Det skulle kännas mer
tillfredsställande med en handfastare tillsyn. Vi anser att
Socialstyrelsen regionalt skall bli mer aktiv i sin tillsynsroll.
Socialstyrelsen har nu en regional organisation för tillsyn av
landets hälso- och sjukvård. Vi anser att denna skall byggas
ut för att ge mer praktisk hjälp åt kommunerna i LHD-
frågor.
Låg konsumtion -- färre problem
Det råder en stor enighet bland forskare om att en ökad
totalkonsumtion även ger ökade skadeverkningar. En hög
totalkonsumtion i ett land innebär fler högkonsumenter och
fler alkoholskadade. Detta kan bara resultera i en slutsats
och det är att vi måste reducera den totala konsumtionen.
Det största problemet är då de krafter som har ekonomisk
nytta av alkoholhanteringen eftersom de inte frivilligt och
utan kraftfullt motstånd kommer att låta sin marknad
krympa.
Övertygande forskningsresultat ger också vid handen att
en ökning av genomsnittskonsumtionen av alkohol medför
en ökning av andelen storkonsumenter. Den internationella
alkoholforskningen har klargjort ett sådant samband.
Mot bakgrund av detta kan inköpsregistrering ha en viss
hämmande effekt och på så sätt även påverka och förändra
konsumtionsmönstret.
Vänsterpartiet vill inte ha tillbaka de problem som fanns
i mitten av 1970-talet. Om årskonsumtionen för personer
över 15 år i medeltal närmar sig 7 liter 100-procentig alkohol
är vi öppna för någon form av inköpsregistrering.
Det är mycket möjligt att om vi får en kraftig
liberalisering av marknaden med krav på att
alkoholförsäljningen ska släppas helt fri så kunde en lösning
vara att alla inköp måste registreras, något som EG inte
borde ha något att invända mot.
Insatser
Med den komplexitet som problemet har måste också
åtgärderna vara många. När det gäller drogpolitiken finns
det i huvudsak två stridande filosofier. Om man anser att
drogproblematiken är symtom på sociala eller psykiska
faktorer riktar man åtgärderna mot att undanröja
samhällets eller individens problem. Anser man däremot att
det är själva drogen, alkoholen, som förorsakar problemen
så riktar man åtgärderna mot konsumtionen. Detta är en
förenklad bild av dessa två ytterligheter och som andra
teoretiska modeller fungerar de inte särskilt bra i
verkligheten.
Vänsterpartiet har en mer pragmatisk inställning till
problemet. Vi tror att grunden för att motverka
alkoholskadorna är en allmän välfärdspolitik avseende
arbetsmarknad, boende och fritid samt en god socialpolitik
i syfte att ge människor goda levnadsförhållanden. Därtill
behövs ett helt batteri med varierande insatser för vård och
stöd till den som är alkoholberoende och därmed minska
alkoholkonsumtionen totalt. Enbart reglering, lagar eller
enbart förebyggande arbete är var för sig inte tillräckliga.
Det är lämpliga kombinationer som kan ge resultat.
Information
Vänsterpartiet vill att informationsinsatser ska göras
kontinuerligt för att upplysa om alkoholens
skadeverkningar. Ingen ska vara ovetande om
skadeverkningarna. Vi vill här prioritera breda
informationsinsatser på områden/ situationer som trafiken,
till lands och sjöss, arbetslivet, alkoholkonsumtion under
graviditet och i tonåren. Vi anser att dessa ska hållas helt
alkoholfria.
Folkhälsoinstitutet
Som central myndighet på alkoholområdet har
Socialstyrelsen det övergripande myndighetsansvaret.
Folkhälsoinstitutet ska vara ett slags verkställande utskott.
Det är då märkligt att det epidemiologiska center som
ska studera sjukdomarnas utbredning inte ingår i institutet
utan placeras under Socialstyrelsen. Inte heller ska
folkhälsorapporterna skrivas av Folkhälsoinstitutet. Vi tror
att något misstag begåtts och anser att dessa båda
funktioner ska handhas av det nya institutet.
Folkhälsoinstitutet har ett samlat ansvar för all
information om alkohol. Systembolaget har sedan institutet
tillkom fått en annan roll och pengar för information har
''förts'' över till Folkhälsoinstitutet. Vänsterpartiet anser att
Systembolaget har ett stort ansvar för
alkoholinformationen. Den närkontakt som Systembolaget
genom sin monopolställning har med alla kunder ger unika
möjligheter att föra ut en bred information. Detta hindrar
inte ett samarbete med Folkhälsoinstitutet. Vänsterpartiet
föreslår att Systembolaget får i uppgift att använda en viss
fastställd procentsats av sin vinst till alkoholinformation.
Undervisning
Arbetet med opinionsbildning och information ser för
närvarande ut att ha stagnerat. Skolorna har ingen högre
prioritering av sin Alkohol-, Narkotika- och
Tobaksverksamhet (ANT).
I mitten av 1970-talet hade skolorna en livaktig ANT-
verksamhet. Effekter som vi såg resultatet av i slutet av
1970-talet och i början av 1980-talet med en nedgång i
konsumtion och i alkoholbetingade sjukdomar.
Vänsterpartiet anser att skolverket ska intensifiera
skolornas ANT-verksamhet.
Inte heller finns alkoholinformation som en naturlig
eller obligatorisk del i den högre utbildningen. Den borde
vara obligatorisk åtminstone vad gäller det direkta
sambandet med vård och behandling. Och självklart
obligatorisk i utbildningen av läkare och annan
sjukvårdspersonal. Inom sjukvården har man möjligheter
att på ett tidigt stadium upptäcka ett begynnande missbruk,
och det är då lättare att sätta in åtgärder.
Vänsterpartiet anser att regeringen ska uppdra till
Verket för högskoleservice att föreslå ett obligatorium i
sjukvårdens undervisningslinjer när det gäller
alkoholfrågor kontra folkhälsan.
Företagshälsovården
Företagshälsovården har som tidigare sagts stora
möjligheter att tidigt nå människor med begynnande
alkoholproblem. Ett landsomfattande projekt borde där
initieras för att nå de 10 procent högkonsumenter som står
för hälften av vår totala alkoholkonsumtion. Vänsterpartiet
ser positivt på att företagshälsovården ges ekonomiska
möjligheter att prioritera den förebyggande, uppsökande
och behandlande verksamheten för att få ner
alkoholkonsumtionen i linje med WHO:s målsättning.
Men för att man inom företag ska kunna arbeta med den
känsliga alkoholfrågan förutsätts att den får en friare
ställning visavi företaget, där bl.a. landstingen respektive
de landstingsfria kommunerna måste överta
huvudmannaskapet.
Ett större antal människor måste också få tillgång till
hälsovård på arbetsplatsen, vilken ska ansvara för det
förebyggande arbetet. Företagshälsovården når i dag 80
procent av alla anställda. Med en lag om obligatorisk
företagshälsovård kommer de flesta att ha hälsovård på sin
arbetsplats. Vi ser här en möjlighet att nå de 10 procent av
befolkningen som svarar för hälften av den totala
alkoholkonsumtionen. Här finns de stora vinsterna att
hämta. I ett slag skulle vi klara av
Världshälsoorganisationens (WHO:s) mål om en sänkning
av den totala alkoholkonsumtionen med 25 procent fram till
år 2000. Vi vill att samhället ska stimulera
företagshälsovården att prioritera arbetet med
alkoholproblematiken ute på företagen.
Nu kommer det oroande rapporter om nedläggningar av
företagshälsovården och vi har därför i en särskild motion
förslagit åtgärder för att bygga ut och utveckla
verksamheten.
Beskattning av alkohol
Prisförändringar på alkoholdrycker har samma effekt
som prisförändringar på andra varor på marknaden.
Förändringar i pris medför förändringar i konsumtion. Att
beskatta alkoholen är en i det närmaste universell princip
för att ge staten inkomster och samtidigt minska
konsumtionen. Vi stödjer därför det förslag som regeringen
lagt om en höjning av alkoholskatten.
Trafiken
All trafik ska vara drogfri. Det gäller både trafik till
lands, i luften och till sjöss. Det finns i dag teknik för att
hantera en 0-promillegräns. Vänsterpartiet anser därför att
en 0-promillegräns bör införas på dessa områden.
Ungdomar
En annan ''zon'' som bör hållas alkoholfri är
ungdomsmiljöer.
En tonårings kropp växer och utvecklas och alkohol
påverkar utvecklingen och kan i värsta fall försena
puberteten. Nervbanorna påverkas negativt och samspelet
i hjärnan kan sättas ned. Detta sker även vid enstaka
berusningstillfällen. Hos tonåringar växer nervcellerna och
dricker man då regelbundet uppkommer störningar i
hjärnfunktionen. En tonårsfylla betyder givetvis inte
alkoholism men ju tidigare debut desto större är risken att
fastna i ett beroende. Detta hänger bl.a. samman med att
tonåringen saknar det sociala skyddsnät som vuxna ofta har.
Utvecklandet av alkoholberoende är ofta en långdragen
process. Höjs den legala debutåldern resulterar detta i att
färre inom en åldersgrupp hinner utveckla ett
alkoholberoende. I Kanada och USA har man ofta
manipulerat med höjning och sänkning av inköps- och
serveringsåldrar och funnit ökning respektive minskning av
alkoholrelaterade problem.
Från mitten av 1980-talet ökade alkoholkonsumtionen
bland ungdomar efter att i några år ha haft en nedåtgående
trend. Det är nu främst ölet som blir inkörsport till
alkoholvanor i olika ungdomsgrupper.
Vänsterpartiet sätter denna utveckling i samband med
bl.a. förhållandena inom restaurangbranschen. Antalet
alkoholserveringsställen har under senare år ökat
rekordartat. Samtidigt har inriktningen i många fall
förskjutits från egentlig restaurangverksamhet till
dryckesoch nöjesverksamhet med inriktning på ungdom.
En konsekvens av utvecklingen har blivit att
restaurangernas andel av totalkonsumtionen alkohol har
ökat kraftigt.
Bryggerierna har bidragit till skeendet genom aktiv
marknadsföring och finansiellt engagemang i
restaurangbranschen. För ungdom har utvecklingen varit
särskilt betänklig genom att få alkoholfria nöjesalternativ
har funnits, vilket har lett till att ungdomar fått
alkoholpräglade mönster för sitt umgängesliv.
Eftersom utvecklingen i restaurangbranschen i stor
utsträckning har skett i strid mot lagen drar Vänsterpartiet,
vilket också antyds i propositionen, den slutsatsen att ett
sätt att vända utvecklingen är att se till att branschen följer
de lagar och förordningar som finns.
Med hänsyn till den utveckling som redan har ägt rum är
emellertid uppgiften att åstadkomma en riktig tillämpning
av lagen svår att genomföra och kommer att kräva
samordnade insatser av alla berörda instanser på central,
regional och kommunal nivå. Vidare måste åtgärder som
direkt rör lagens tillämpning kompletteras med åtgärder
som har en vidare syftning av den art som vi tidigare
skisserat, men också ett direkt stöd till alkoholfria
ungdomsmiljöer.
För ett 20-tal år sedan fanns det betydligt flera sådana
alternativ. Det fanns dansställen som Nalen, det fanns
musikkaféer etc. Myndigheterna har inte kunnat hävda
lagstiftningen på detta område. Vänsterpartiet anser att det
enda sättet att möta det sydeuropeiska dryckesmönstret och
att förlänga ungdomars alkoholfria tid är att samhället
satsar på alkoholfria nöjesställen av typen musikkafé,
aktivitetshus osv.
Symbiosen mellan bryggeriet och krogen
Vissa lagändringar som inte bryter mot huvuddragen i
nuvarande regelsystem tycker vi kan övervägas i detta
sammanhang. Det gäller t.ex. bryggeriernas rätt till
partihandel. Vår bedömning är att detta kan göras utan att
för den skull stöta sig med EG-ländernas ölintresse.
Genom lagändringen fick bryggerierna rätt att sälja
starköl direkt till restaurangerna. Härigenom har
bryggeriernas marknadsföring underlättats. Det har t.ex.
blivit lättare att lansera nya produkter först i
restaurangledet och därefter skapa efterfrågan i
Systembutikerna.
Den nära kontakten mellan bryggeribranschen och
krögarna har också lett till att bryggerierna i ökad
utsträckning har engagerat sig finansiellt i restaurangerna.
Bryggerierna har då använt sig av speciella rabattsystem,
marknadsföringsbidrag, fördelaktiga lån och
borgensåtaganden. Detta ökade ekonomiska engagemang i
restaurangrörelsen från bryggeriernas sida står i strid med
en princip i svensk alkoholpolitik, nämligen att
tillverknings- och serveringsleden skall hållas strängt
åtskilda i fråga om drift och ansvar.
Vänsterpartiet föreslår därför en återgång till reglerna
som gällde före 1977. Ett förbud för bryggarna att idka
partihandel med starköl.
Avgift på teknisk sprit
Vi tycker inte att man ska blunda för problemet som
tillgängligheten av tekniska alkoholprodukter utgör. Enligt
Socialstyrelsens uppfattning finns det i landet ca 4 000
kända missbrukare av dessa preparat.
Hos dessa missbrukare finns en rädsla parad med skam
och en vetskap om att man passerat ytterligare en gräns i sitt
missbruk i och med att man börjat dricka teknisk sprit.
Efter att ha passerat denna gräns är utslagningen definitiv
och chansen att återvända till ett mer normalt sammanhang
mycket liten.
Denna rädsla är också befogad för det finns ett klart
samband mellan regelbundet missbruk av tekniska
alkoholprodukter och social utslagning, dvs. arbetslöshet,
bostadslöshet, hög vårdkonsumtion (ohälsa), ensamhet etc.
De är alltså mer utslagna än missbrukare i gemen och har
också ofta allvarligare hjärnskador.
Vänsterpartiets inställning är att alkoholen så långt det
är möjligt ska ha ett pris som även täcker åtgärder mot dessa
skadeverkningar. För även om teknisk sprit inte är avsedd
att dricka kan vi inte blunda för realiteten att det finns ett
missbruk.
Det är gruppen tunga missbrukare som drabbas hårt av
kommunala nedskärningar och omprioriteringar och
Vänsterpartiet ser här en möjlighet att få pengar till att dels
förebygga, dels ge kommunerna öronmärkta pengar till
omvårdnad av denna grupp. För i mycket är det mest en
fråga om att ge dessa människor en dräglig tillvaro, dvs. en
sängplats till uteliggaren.
Dagspriset för teknisk sprit varierar mellan 10 och 50
kronor litern, beroende på kvaliteten. Merparten av
försäljningen sker till det lägre priset. Det är att anse som
en relativt billig råvara med tanke på användningsområdet.
Varje år produceras 31 miljoner liter. Det sker också en viss
import men den är av mindre omfattning.
Läkemedelsverket planerar nu att ta ut en avgift om 10
öre per liter för att täcka sina kostnader. Vänsterpartiet
föreslår att ytterligare 2 kronor tas ut för att gå till
förebyggande verksamhet bland exempelvis ungdomar och
till omvårdnad av grava missbrukare. Importen borde även
drabbas av samma avgift varvid omkring 72 miljoner skulle
kunna tillföras statskassan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att
Alkoholpolitiska kommissionen får tilläggsdirektiv om att
utarbeta en beredskapsplan för ett eventuellt inträde i EU,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en delegation
inrättas för att följa utvecklingen på alkoholområdet i
samband med ett eventuellt inträde i EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att tillsynen av serveringstillstånden för alkohol finns kvar
på regional nivå,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillståndsgivningen för
servering av alkohol finns kvar på regional nivå,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sanktionerna för brott mot
serveringsbestämmelserna även fortsättningsvis skall ligga
på en regional nivå,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bibehållandet av den kommunala
vetorätten vid etablering av serveringsställen för alkohol,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bibehållandet av nuvarande
regler för försäljning av öl klass II,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa regler om minibarer,
9. att riksdagen till Bidrag till organisationer för
budgetåret 1994/95 anslår 1 100 000 kr utöver regeringens
förslag enligt vad i motionen anförts om bidrag till
Kvinnoforum,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av inköpsregistrering vid
inköp av alkohol,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett epidemiologiskt centrum
skall placeras hos Folkhälsoinstitutet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet skall ha
ansvar för utarbetandet av folkhälsorapporter,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Systembolagets ansvar för
information kring alkohol,
14. att riksdagen hos regeringen begär att Skolverket får
i uppdrag att effektivisera skolornas ANT-
verksamhet,1
15. att riksdagen hos regeringen begär att Verket för
högskoleservice får i uppdrag att föreslå en obligatorisk
undervisning på universitetens sjukvårdslinjer om
alkoholen kontra folkhälsan,1
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
allmän företagshälsovård enligt vad i motionen anförts om
företagshälsovårdens unika möjligheter att nå gruppen med
en hög alkohol- konsumtion,2
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre lagefterlevnad när det
gäller lagen om handel med drycker (LHD),
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en satsning på att
bygga upp alkoholfria fritidsmiljöer i kommunerna,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som
förbjuder bryggerinäringen att idka partihandel med öl
enligt vad i motionen anförts om symbiosen mellan
bryggeri- och restaurangnäringen,
20. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till att
avgiftsbelägga teknisk sprit enligt vad i motionen anförts om
72 miljoner kronor till förebyggande och vårdande insatser.
Stockholm den 21 januari 1994
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Berith Eriksson (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
1 Yrkandena 14 och 15 till UbU.
2 Yrkande 16 till AU.