FN:s ekonomiska kommission för Europa etablerades
redan år 1947. Huvudsyftet med kommissionens
verksamhet har varit att stärka de ekonomiska
förbindelserna mellan medlemsstaterna och andra stater
samt att stärka samarbetet mellan regeringarna, främst i
fråga om miljö, energi, industri, transport, handel,
jordbruk, ekonomisk analys och statistik. Verksamheten
har alltså koncentrerats till renodlade ekonomiska frågor.
Övriga regionala FN-kommissioner, speciellt de två
asiatiska kommissionerna ESCAP (Economic and Social
Commission for Asia and the Pacific) och ESCWA
(Economic and Social Commission for Western Asia), har
under en längre tid haft det vidare mandatet att syssla även
med sociala frågor. Europas uppdelning i Öst och Väst, tills
nyligen, är troligen anledningen till ECE:s mera begränsade
mandat och möjligheter till socialt engagemang. Emellertid
åläggs det nu ECE i växande utsträckning, liksom andra
regionala kommissioner, att leva upp till och mer aktivt
delta i förverkligandet av FN:s resolutioner på det sociala
området.
FN:s generalsekreterare Boutros Ghali har under senare
tid avgett en rad programtal om FN:s nya roll på 1990-talet.
Han har betonat i olika sammanhang att FN:s insatser på
freds-
och säkerhetsområdet samt på de ekonomiska och
sociala områdena bör ses som ömsesidigt förstärkande.
Enligt generalsekreteraren måste ett starkare och mer
effektivt FN i ett närmare samspel samtidigt kunna agera på
den globala, regionala och nationella nivån. Vad gäller den
regionala nivån har Boutros Ghali gjort klart att han önskar
sig en ny och vidgad roll för de regionala kommissionerna.
En förutsättning för en förstärkt och vidgad roll för FN
på den regionala nivån måste emellertid baseras på en
grundlig analys och bedömning av de regionala
kommissionernas hittillsvarande förtjänster och brister
samt potentiella utvecklingsmöjligheter. Uppgiften bör
behandlas med utgångpunkt från en helhetssyn på det
multilaterala systemet med försök till identifiering av
mandat, roller och komparativa fördelar för systemets olika
organisationer och delar, i detta fall de regionala
kommissionerna. Detta sätt att angripa har som bekant
genomförts inom det nordiska FN-projektet, där en bättre
organisering av FN:s biståndsarbete är huvudmålet.
Inför de stora globala manifestationerna på det sociala
området under 1990-talet kommer med all sannolikhet
ECE:s roll att växa, eftersom förberedelsearbetet avses ske
på regional basis. Detta har redan kommit till uttryck i att
ECE tillsammans med FN:s befolkningsfond (UNFPA) och
Europarådet inbjöd ECE:s medlemsstater och observatörer
till en europeisk befolkningskonferens i Genève i mars 1993.
Likaså inbjöd FN:s Wienkontor (UNOV) i egenskap av
sekretariat för förberedelsearbetet för det internationella
familjeåret (IYF) 1994 till förberedande möte i Valletta i
april 1993 i samarbete med ECE. Det finns också anledning
att anta att liknande förmöten inför det Sociala
världstoppmötet (''World Summit for Social
Development'') i Danmark 1995 kommer att anordnas på
regional nivå.
I förlängningen av ovan redovisade utveckling kan
skönjas en omvandling av ECE till en regional kommission
som också sysslar med sociala frågor. Det är denna process
som kräver aktiv medverkan från regeringarnas sida.
Speciellt gäller detta frågor som redan etablerats inom EU-
systemet, t.ex. rörande social utveckling och välfärd,
ungdom, åldrande, handikappade och familj.
Det bör även understrykas att de regionala
kommissionerna utgör en tung post i FN:s reguljära budget.
Därför är det viktigt att de nordiska länderna medverkar i
en bedömning av kommissionernas hittillsvarande
verksamhet och utvecklingmöjligheter. Arrangemang som
den europeiska befolkningskonferensen, internationella
familjeåret 1994 och det sociala toppmötet 1995 borde
kunna ge en indikation om systemets funktionsduglighet.
Vidare är det mycket påkallat att enligt ovan utröna FN-
systemets möjligheter att säkra en stabil ekonomisk och
social utveckling i Öst-
och Centraleuropa.
I planerna för de nordiska ländernas ökande
internationalisering föreskrivs bl.a. samverkan i olika
internationella organ. Nordisk samverkan inom ramen för
FN och dess underorgan har också länge varit en realitet.
De nordiska ländernas sociala engagemang och den
nordiska modellen för social-
och arbetsmarknadspolitik är kända fakta. Aktivt stöd
från de nordiska länderna för att stärka ECE:s verksamhet,
framför allt på det sociala fältet, skulle därför falla sig
naturligt.
På Nordiska rådets socialutskotts förslag har Nordiska
rådet vid sin session den 1--4 mars 1993 i Oslo antagit en
rekommendation (nr 13/1993) till de nordiska ländernas
regeringaratt aktivt medverka till att stärka
verksamheten inom FN:s ekonomiska kommission för
Europa (ECE), särskilt på det sociala området.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om aktiv medverkan i nordiskt
samarbete för att stärka verksamheten inom FN:s
ekonomiska kommission för Europa (ECE), särskilt inom
det sociala området.