Enligt 2 och 3 §§ i socialtjänstlagen är det den kommun
där en person vistas som har att svara för att han/hon
erhåller den hjälp vartill han/hon enligt 6 § samma lag kan
vara berättigad till.
Detta är en sund och riktig regel till stöd för den enskilde
medborgaren. Men i en dom i Kammarrätten i Jönköping
246-1990 har en person som vistats under begränsad tid på
ett privat vårdhem i en annan kommun än hemkommunen
funnits berättigad till hemtjänst inne i det privata
vårdhemmet. Konsekvenserna av denna dom är
svåröverskådliga men det torde stå klart att kommuner med
privata vårdhem och sjukvårdsinrättningar inom sina
gränser riskerar hamna i en mycket egendomlig situation.
Det förefaller naturligt och rationellt att vårdhem och
sjukvårdsinrättningar består med den omvårdnad som den
enskilde patienten behöver, inte kommunen. I annat fall
kan man befara att den kommunala skyldigheten utvecklas
till en affärsidé i den här typen av företag. Om de privata
företagen underbemannar sin organisation på ett sådant sätt
att det kan göras gällande att behovet av bistånd inte kan
tillgodoses på annat sätt, återstår inget annat för kommunen
än att gå in och bedriva verksamhet i en institution med
annan huvudman.
Det är vår uppfattning att denna oklarhet genom
precisering i lagstiftningen eller på annat lämpligt sätt måste
elimineras. Vid vistelse på privat vårdhem eller
sjukvårdsinrättning skall huvudmannen ansvara för hela
omvårdnadsbehovet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommunerna inte skall vara
skyldiga att utföra hemtjänst i institutioner med privat
huvudman.
Stockholm den 21 januari 1994
Bengt-Ola Ryttar (s)
Inger Hestvik (s)
Iréne Vestlund (s)
Leo Persson (s)
Per Erik Granström (s)