För att kunna leva ett oberoende liv är många
rörelsehindrade och synskadade beroende av färdtjänst.
Förhållandena inom färdtjänsten är kaotiska. Under år
1993 har nära hälften av landets kommuner sett över sina
kostnader för färdtjänsten. I år kommer ännu fler att göra
sådana utredningar.
Resultatet har i de flesta fall blivit försämringar. Det har
blivit längre förbeställningstider, obekväma
samordningssystem som givit långa restider, åkförbud på
sena kvällar och nätter etc. I var femte kommun
behovsprövas nu fritidsresorna och begränsas till 50 till 70
resor per år. En aktiv person måste alltså begränsa sin fritid
utanför hemmet till 25--30 av årets 365 kvällar.
Begränsningar av detta slag drabbar i första hand unga
människor och kan leda till passivisering och minskade
sociala kontakter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till generella
regler för kommunernas färdtjänst enligt vad i motionen
anförts om ökade möjligheter för människor att leva ett
oberoende liv.
Stockholm den 18 januari 1994
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
Rolf L Nilson (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)