Motion till riksdagen
1993/94:So209
av Widar Andersson (s)

Alkoholpolitiken


Sverige har en lång tradition av restriktiv alkoholpolitik.
Systembolagets monopol för butiksförsäljning, de höga
skattesatserna på alkohol, de begränsade öppettiderna,
åldersgränserna för inköp och den omfattande
förebyggande påverkan på framförallt ungdomars attityder
gentemot alkohol har ovedersägligen haft en mycket stor
betydelse för våra, relativt sett, begränsade alkoholskador.
Nu sker dock stora förändringar. Sveriges deltagande i
en alltmer internationaliserad ekonomi och kultur kommer
säkerligen, på det ena eller andra sättet, att öka alkoholens
tillgänglighet. Även med ett bibehållet monopol för
Systembolaget bör vi realistiskt utgå ifrån att antalet butiker
och utskänkningsställen kommer att öka, öppettiderna
breddas och skatternas andel av priset på alkohol att
minska.
Förmodligen kommer också, som en följd av
internationella avtal, nya regler för införsel av alkohol till
Sverige att etableras.
Denna utveckling leder till många problem och
påfrestningar. Alkoholkonsumtionen kommer att öka som
en naturlig följd av den ökade tillgängligheten. Därför bör
riksdagen utreda och överväga nya och nygamla metoder
för att minimera skadeverkningarna.
Av särskilt stort intresse är ungdomen. All erfarenhet
visar att ju senare i livet som alkoholdebuten sker, desto
mindre är riskerna för missbruk och alkoholberoende.
Alkoholen skall ses som en del av vuxenlivet. Det är i
vuxen ålder den enskilde skall ta ställning till sitt
förhållande till alkoholen. Såväl staten som det civila
samhället har mycket viktiga uppgifter -- lagstiftning,
beteenden och attitydpåverkan -- i sammanhanget.
Riksdagen måste därför överväga vilka åtgärder som är
möjliga att vidtaga i den nya situationen. Åldersgränserna
för inköp av alkohol är därvidlag av stor praktisk och
psykologisk betydelse. Att möta den nya situationen -- mer,
billigare och lättillgängligare alkohol -- med sänkning av
inköpsåldern, vilket ibland föreslås, är en helt bakvänd
politik. En sådan åtgärd skulle förstärka de negativa
effekterna av förändringarna i den svenska alkoholmiljön.
Riksdagens uppgift måste rimligt sett vara den motsatta.
Vissa förändringar, som jag nämnt ovan, måste vi
förmodligen acceptera av den enkla anledningen att det är
lönlöst att kämpa emot dem. På andra områden, där vi har
större möjligheter till framgång, bör dock våra insatser
inriktas på att hävda den restriktiva politiken.
Mot bakgrund av ovan förda argumentering anser jag att
åldersgränsen för inköp av alkohol i butik bör höjas till 23
år.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om höjning av åldersgränsen vid
inköp av alkohol i butik.

Stockholm den 17 januari 1994

Widar Andersson (s)