Sverige har en lång tradition av restriktiv alkoholpolitik. Systembolagets monopol för butiksförsäljning, de höga skattesatserna på alkohol, de begränsade öppettiderna, åldersgränserna för inköp och den omfattande förebyggande påverkan på framförallt ungdomars attityder gentemot alkohol har ovedersägligen haft en mycket stor betydelse för våra, relativt sett, begränsade alkoholskador.
Nu sker dock stora förändringar. Sveriges deltagande i en alltmer internationaliserad ekonomi och kultur kommer säkerligen, på det ena eller andra sättet, att öka alkoholens tillgänglighet. Även med ett bibehållet monopol för Systembolaget bör vi realistiskt utgå ifrån att antalet butiker och utskänkningsställen kommer att öka, öppettiderna breddas och skatternas andel av priset på alkohol att minska.
Förmodligen kommer också, som en följd av internationella avtal, nya regler för införsel av alkohol till Sverige att etableras.
Denna utveckling leder till många problem och påfrestningar. Alkoholkonsumtionen kommer att öka som en naturlig följd av den ökade tillgängligheten. Därför bör riksdagen utreda och överväga nya och nygamla metoder för att minimera skadeverkningarna.
Av särskilt stort intresse är ungdomen. All erfarenhet visar att ju senare i livet som alkoholdebuten sker, desto mindre är riskerna för missbruk och alkoholberoende.
Alkoholen skall ses som en del av vuxenlivet. Det är i vuxen ålder den enskilde skall ta ställning till sitt förhållande till alkoholen. Såväl staten som det civila samhället har mycket viktiga uppgifter -- lagstiftning, beteenden och attitydpåverkan -- i sammanhanget.
Riksdagen måste därför överväga vilka åtgärder som är möjliga att vidtaga i den nya situationen. Åldersgränserna för inköp av alkohol är därvidlag av stor praktisk och psykologisk betydelse. Att möta den nya situationen -- mer, billigare och lättillgängligare alkohol -- med sänkning av inköpsåldern, vilket ibland föreslås, är en helt bakvänd politik. En sådan åtgärd skulle förstärka de negativa effekterna av förändringarna i den svenska alkoholmiljön. Riksdagens uppgift måste rimligt sett vara den motsatta. Vissa förändringar, som jag nämnt ovan, måste vi förmodligen acceptera av den enkla anledningen att det är lönlöst att kämpa emot dem. På andra områden, där vi har större möjligheter till framgång, bör dock våra insatser inriktas på att hävda den restriktiva politiken.
Mot bakgrund av ovan förda argumentering anser jag att åldersgränsen för inköp av alkohol i butik bör höjas till 23 år.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av åldersgränsen vid inköp av alkohol i butik.
Stockholm den 17 januari 1994 Widar Andersson (s)