Inom den svenska statliga förvaltningen finns idag fem
ombudsmän: JO, KO, JämO, DO och BO, och förslag till
en sjätte; en handikappombudsman kommer att föreläggas
riksdagen under innevarande vår.
Genom åren har åtskilliga förslag väckts om inrättandet
av ombudsmän på olika områden. Det är naturligt att olika
befolkningsgrupper i vårt samhälle gärna ser sig företrädda
av en statlig ombudsman: någon som på hög nivå kan
bevaka och tillvarata just deras intressen. Men om
ombudsmannafunktionen kommer att omfatta allt fler
grupper och intressen föreligger stor risk att den urholkas
och förlorar i styrka. Ändå tycks det vara regeringens och
riksdagens mening att fortsatt utöka ombudsmannaskaran.
Om statsmakterna således anser det befogat att barn och nu
sannolikt också handikappade är i behov av egna
ombudsmän så är behovet av en statlig ombudsman minst
lika stort för en annan utsatt grupp: den alltmer växande
gruppen mycket gamla människor i vårt samhälle.
Dessa äldre har ingen FN-konvention till skydd. De har
inte heller en specifik statlig myndighet som garant för sina
intressen. Och i motsats till våra barn och ungdomar, liksom
de handikappade, saknar de det stora utbud av
organisationer och enskilda som för deras talan. Alltså
anser jag att behovet av en äldreombudsman är stort och
akut och att en sådan funktion därför bör inrättas.
En äldreombudsman skall vara talesman för de alltfler
gamla i höga åldrar som, ofta bokstavligt talat, inte själva
kan göra sig hörda: de kroppsligt svårt sjuka, de som lider
av demenssjukdom och alla andra utsatta äldre.
En äldreombudsman skall medvetandegöra de ofta
dolda missförhållanden som många gamla idag lever
under -- exempelvis är misshandel av gamla i hemmet en
inte alldeles ovanlig företeelse -- för att därigenom skapa
underlag för bättre levnadsvillkor för alla gamla.
En äldreombudsman skall påverka samhällets
utveckling och uppbyggnad, ta initiativ i övergripande
äldrefrågor, allt för att de speciella behov som den mycket
gamla människan har skall kunna tillfredsställas på ett för
henne värdigt sätt. En äldreombudsman skall också vara
opinionsbildare och arbeta för att en attitydförändring till
åldrandet och därmed till våra äldre kommer till stånd.
För att en äldreombudsman skall få en reell betydelse
fordras att denne tillförsäkras stöd i en lagstiftning liksom
ett vidsträckt mandat.
Kostnaden för äldreombudsmannen bör inrymmas inom
Socialdepartementets ramanslag och därjämte bör
Socialdepartementet kunna ompröva viss nuvarande
verksamhet för att ge ekonomiskt utrymme åt denna alltmer
angelägna reform.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av en statlig
äldreombudsman.