Enligt förordningen 1982:814 om ekonomisk ersättning
till nämndemän har de grupper av förtroendevalda som
omnämns i förordningen rätt till arvode, reseersättning,
traktamente samt, inom vissa ramar, ersättning för förlorad
arbetsförtjänst.
I denna förordning regleras även ersättningarnas
storlek. Rätten till ersättning för förlorad arbetsförtjänst
innebär exempelvis att nämndemän kan få en
inkomstförlust på upp till 650 kronor/dag täckt. I denna
ersättning är arvodet inkluderat. Det innebär att förutom
arvodet om 300 kronor kan nämndemän erhålla ytterligare
350 kronor som ersättning för förlorad arbetsförtjänst.
För ledamöterna i landets skattenämnder, vilka även har
staten som uppdragsgivare, är dock reglerna annorlunda.
Ledamot i en skattenämnd kan erhålla arvode, traktamente
och reseersättning om det landsting som fungerar som
valkorporation beslutar om detta, men däremot inte
ersättning för förlorad arbetsförtjänst.
Jag anser att det är rimligt att ledmöterna i
skattenämnderna ersätts efter samma principer som de
grupper (nämndemän m.fl.) som är upptagna i
författningen 1982:814. De nuvarande reglerna upplevs som
orättvisa och försvårar rekryteringen av ledamöter i
skattenämnderna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att ledamöter i
skattenämnder skall erhålla ekonomisk ersättning efter
samma principer som nämndemän etc.