Enligt förordningen 1982:814 om ekonomisk ersättning till nämndemän har de grupper av förtroendevalda som omnämns i förordningen rätt till arvode, reseersättning, traktamente samt, inom vissa ramar, ersättning för förlorad arbetsförtjänst.
I denna förordning regleras även ersättningarnas storlek. Rätten till ersättning för förlorad arbetsförtjänst innebär exempelvis att nämndemän kan få en inkomstförlust på upp till 650 kronor/dag täckt. I denna ersättning är arvodet inkluderat. Det innebär att förutom arvodet om 300 kronor kan nämndemän erhålla ytterligare 350 kronor som ersättning för förlorad arbetsförtjänst.
För ledamöterna i landets skattenämnder, vilka även har staten som uppdragsgivare, är dock reglerna annorlunda. Ledamot i en skattenämnd kan erhålla arvode, traktamente och reseersättning om det landsting som fungerar som valkorporation beslutar om detta, men däremot inte ersättning för förlorad arbetsförtjänst.
Jag anser att det är rimligt att ledmöterna i skattenämnderna ersätts efter samma principer som de grupper (nämndemän m.fl.) som är upptagna i författningen 1982:814. De nuvarande reglerna upplevs som orättvisa och försvårar rekryteringen av ledamöter i skattenämnderna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att ledamöter i skattenämnder skall erhålla ekonomisk ersättning efter samma principer som nämndemän etc.
Stockholm den 24 januari 1994 Ulrica Messing (s)