Kvarstående skatt, som icke uppgår till minst 25 kronor, skall enligt uppbördslagen 1953:272 28 § ej uttagas. Den senaste höjningen av denna beloppsgräns genomfördes den 1 januari 1975, då gränsen höjdes från 10 kronor till 25 kronor. Motsvarande gräns gäller för återbetalning av överskjutande skatt enligt 68 § 1 mom. 1 st. i uppbördslagen. Någon ändring av beloppsgränsen har alltså ej gjorts på mer än 19 år, vilket är synnerligen anmärkningsvärt med hänsyn till den starka inflationen under 1970- och 1980-talen. Om beloppsgränsen följt inflationsutvecklingen under dessa 19 år, skulle beloppet ha mer än tredubblats. Generellt innebär den låga gränsen ett kostsamt förfarande med ut- resp. inbetalning. Problemet har accentuerats i och med skattereformen. Räntor och andra kapitalinkomster beskattas från första kronan, vilket bl.a. innebär att många barn drabbas av kvarskatt med småbelopp. Uppbördslagen har alltsedan tillkomsten 1953 ändrats en eller flera gånger varje år. Ofta har dessa ändringar endast rört någon eller några enstaka paragrafer. Att tillgodose våra i denna motion framförda och väl underbyggda önskemål är mycket enkelt.
Även om en utredare under 1993 utsetts med uppgift att göra en total översyn av reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter finner vi ej anledning att skjuta på beslutet om en höjning av beloppsgränserna tills utredaren har avslutat sitt omfattande utredningsarbete med åtföljande remissförfarande och slutligen ev. proposition. Beloppsgränsen bör höjas snarast möjligt utan att avvakta uppbördslagsutredningens omfattande arbete. Vi föreslår att beloppsgränsen i ovan nämnda paragrafer höjs till 100 kronor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av beloppsgränserna i uppbördslagen.
Stockholm den 11 januari 1994 Birger Andersson (c) Rune Thorén (c)