Enligt regeringens förslag skall postbefordran åläggas
mervärdeskatt. Vid det praktiska genomförandet av detta
förslag uppstår administrativa problem såväl för posten som
för Sveriges företagare när det gäller rätten till den
avdragsgilla ingående momsen.
Orsaken är att det bedömts som att själva försäljningen
av frimärken i sig inte är grund för rätten till avdrag. Denna
rätt uppkommer först när frimärket används för
postbefordran. Ett annat problem är att postbefordran till
utlandet anses vara ej mervärdeskattepliktig. Detta nämns
visserligen ej i propositionen, utan har i andra sammanhang
tagits för givet.
För att tillämpa de föreslagna reglerna fordras
egentligen att mervärdeskattepliktig brevavsändare lämnar
in sina brev på sitt postkontor och vid det tillfället får kvitto
på momsbeloppet -- för de inhemska breven. Då detta är en
helt ogörlig rutin måste någon form av schabloniserad
självdeklaration införas, där företagaren periodvis anger
värdet för sin postbefordran och återkräver den
mervärdeskatt han tidigare, vid inköp av frimärken eller
förskottsbetalningar till frankeringsmaskin, betalat. Denna
deklaration kan göras på ett enkelt formulär i samband med
den ordinarie mervärdeskattedeklarationen, och den
skattepliktige får själv ange hur stor del av inköpsbeloppet
som under perioden är hänförligt till inrikes respektive
utrikes postbefordran, men även för paketförsändelser
eftersom här tillämpas en annan mervärdeskattesats.
Men ett problem återstår, nämligen postens egen
redovisning av utgående moms. Posten kan vid sin
intäktsbokföring rimligtvis inte veta hur stor del av
intäkterna som avser inrikes postbefordran. Försäljningen
av frimärken avsedda för utrikes brev är momsbefriad.
Enligt min mening finns det ingen orsak att i
momsavseende särskilja inrikes och utrikes postbefordran.
Analogt med vad som gäller för telekommunikation kan
också denna form av kommunikation vara likvärdigt
beskattad, och därmed automatiskt också medge rätt till
avdrag för ingående moms. Den kostnadsfördyring detta
skulle innebära för icke mervärdeskattepliktiga är ytterst
marginell och motsvarar inte på långa vägar de
merkostnader som samhället drabbas av om regeln skulle
finnas.
Tillämpas ovanstående förslag elimineras också postens
problem avseende fördelningen på inrikes/utrikes
frankteckenförsäljning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förenklad självdeklaration för
portoutlägg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inrikes och utrikes
brevbefordran behandlas lika vad avser mervärdesskatt.