Vägtrafiken beskattas i dag med såval fasta skatter för innehav av fordon, fordonsskatt, som rörliga skatter på användning av fordon. Den rörliga skattedelen utgörs för de dieseldrivna fordonen av bränsleskatter och dieseloljeskatt.
Dieseloljeskatt infördes i Sverige den 1 oktober l993 och utgår med visst belopp per liter förbrukat dieselbränsle. Denna ersatte den tidigare s.k. kilometerskatten som togs ut med visst belopp per tiotal kilometer körd vägsträcka. Detta belopp varierade beroende av fordonets typ och vikt. Omläggningen skulle vara statsfinansiellt neutral. Den nu gällande dieseloljeskatten är 1.30 kronor per liter och omfattar registrerade personbilar, lastbilar och bussar. Trafiktraktorer, jordbrukstraktorer, motorredskap, militära fordon och fordon som används inom inhägnat område är således ej skattepliktiga.
Eftersom denna dieseloljeskatt endast gäller olja som används i personbilar, lastbilar och bussar finns obeskattad olja allmänt tillgänglig. För att förhindra att sådan olja används i dieselskattepliktiga fordon har ett kontrollsystem införts som bygger på att denna olja tillsätts med särskilda färg- och märkämnen samt att sanktion införts mot oriktig användning.
Dieseloljeskatten har framtagits efter mönster från vissa länder inom EG. Systemet är illa anpassat till framför allt glesbygdsområden både beträffande transporter och kundanläggningar. Möjligheterna till en god transportplanering har visat sig mycket begränsade eftersom samlastning i samma transportenhet med åtföljande lossningar blivit ytterst komplicerad och fördyrande. Att tekniskt anpassa fordonen till ett system där samtliga leveranser kan ske med bibehållen kvalitetssäkring är ekonomiskt och tidsmässigt närmast omöjligt.
Byggarbetsplatser, vägbyggen, skogsarbetsplatser och andra kundanläggningar har genom dieseloljeskatten nödgats anskaffa dubbla tankanläggningar där både arbetsmaskiner och vägfordon (lastbilar) används. Genom att dessa anläggningar oftast ligger avsides, ett glesbygdens kännetecken, blir kravet på rationella transporter självklart högre med färre transporttillfällen och större leveranser. De praktiska leveranssvårigheterna har stundtals inneburit extraordinära insatser med åtföljande fördyringar.
För att komma från dessa problem finns andra modeller som på ett effektivt sätt skulle avhjälpa avgränsningsproblemen. En möjlighet skulle då kunna vara att belägga såväl dieselolja som den jämförbara produkten lätt eldningsolja med en lika hög skatt.
Det italienska beskattningssystemet är utformat på detta sätt. En skattehöjning på 0.40 kronor per liter på alla sorters diesel- och eldningsolja skulle motsvara de tidigare kilometerskatteintäkterna enligt ''Skatt på dieselolja'' (SOU 1992:53). En sådan skatteomläggning skulle innebära en kraftig förenkling av skattesystemet och lösa många kontrollfrågor.
Den i dag tillgängliga obeskattade dieseloljan innehåller dessutom färgämnen som visat sig ha skadliga effekter och åsamkar sjukdomsfall inom bl.a. skogsarbetarkåren. Förhållandet torde kräva en översyn inte minst av hälso- och miljöskäl. Ett färglöst och likabeskattat system enligt vad som skisserats i motionen vore att föredra.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av skattesystemet för dieselolja.
Stockholm den 25 januari 1994 Ulla Orring (fp)