Sedan 1989 har färjelinjen mellan Ystad och den danska
ön Bornholm varit klassificerad som en s.k. lång rutt.
De rederier som trafikerar denna förbindelse har
därmed beretts möjlighet till skattefri proviantering av
varor för försäljning till sina passagerare. Under denna tid
har förbindelsen upprätthållits med såväl snabbgående
passagerarfärjor med en överfartstid på något över en
timme som kombinerade bil- och passagerarfärjor.
De rederier som bedrivit trafik mellan Simrishamn och
Bornholm har under denna tid hittills fått avslag på sina
framställningar att även denna linje skall klassificeras på
liknande sätt. Olikheterna i klassificeringen har skapat
mycket stora skillnader i konkurrensvillkoren för de båda
förbindelserna. Detta har i sin tur medfört att förbindelsen
mellan Simrishamn och Bornholm präglats av vikande
passagerarunderlag och försämrad lönsamhet vilket
negativt påverkar en långsiktig planering av trafiken och
skapar stor oro inom den betydelsefulla turistnäringen i
Simrishamnsregionen.
Vi hävdar bestämt att färjeförbindelsen Simrishamn--
Bornholm har såväl en naturlig linjesträckning som ett
naturligt resandeunderlag. Vi anser det därför vara i alla
avseenden formellt oriktigt att genom olika klassificeringar
skapa olika förutsättningar i konkurrensvillkoren mellan de
båda färjelinjerna till uppenbar skada för Simrishamn--
Bornholmslinjen.
Vid tidigare behandlingar av liknande motioner har
skatteutskottet (1992/93:SkU25) observerat detta
förhållande och uttalat som sin uppfattning att frågan om
korta eller långa rutter bör så långt som möjligt lösas på ett
likartat sätt för jämförliga färjelinjer. Utskottets
ställningstagande har dock ännu ej lett till att denna fråga
lösts.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att färjeförbindelsen
Simrishamn--Allinge bör omklassificeras till lång rutt.
Stockholm den 25 januari 1994
Kaj Larsson (s)
Nils T Svensson (s)
Börje Nilsson (s)
Johnny Ahlqvist (s)