Annonstidningar och annonsblad är numera vanligt
förekommande. Det handlar dels om tidningar i någon
form, där annonsvolymen är så omfattande att den klassas
som annonstidning, dels annons- eller reklamblad, som
enskilda affärsmän eller affärskedjor ger ut.
Dessa former för marknadsföring av varor och tjänster
ökar kraftigt i omfattning. Det är också en vildvuxen flora
av seriösa och mindre seriösa publikationer. Detta faktum
innebär logiskt sett att riskerna ökar att staten inte får in
reklamskatt för alla annonser som säljs.
När merparten av annonserandet ägde rum i dags-,
vecko- eller månadstidningar som till övervägande del
innehöll redaktionellt material, var det mycket lättare att
kontrollera vilka som sålde annonser och därmed var
skyldiga att betala reklamskatt. Tidningarna var ofta kända
och fanns på många platser i samhället. I en situation med
en växande flora av tidningar och blad som övervägande
innehåller annonser och som kanske också utges
oregelbundet och enbart till hushållen, blir det med
nuvarande ordning svårt att tro att staten får in skatt i full
omfattning.
Det är viktigt att upprätta en hög betalningsmoral även
på detta område. Förutsättningarna för detta är att
anmälningsförfarandet fungerar och att det finns en
kontrollverksamhet som gör att skattelagstiftningen
efterlevs.
Regeringen bör ge riksskatteverket i uppdrag att se över
rutiner och system på detta område och om så erfordras
återkomma till riksdagen med förslag på lagändringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att se över
tillämpning och kontroll av reklamskatten.
Stockholm den 24 januari 1994
Hans Karlsson (s)
Maud Björnemalm (s)
Sture Ericson (s)
Håkan Strömberg (s)