Som svar på en motion (1990/91:Sk689) beslutade
riksdagen 1991 (SkU26) att icke kommersiella
vindkraftsanläggningar med en installerad effekt upp till
500 kW skall vara befriade från energiskatt.
Tidigare gällde att elproduktionsanläggningar under 100
kW installerad effekt var skattebefriade. Det innebar att
vindkraften missgynnades i förhållande till vattenkraften
eftersom vindkraft har en lägre tillgänglighet än
vattenkraft.
För att åstadkomma rättvisare regler fanns två
möjligheter -- att knyta beskattningen till årsproduktionen
eller att för vindkraften höja beskattningsgränsen till 500
kW installerad effekt.
Riksdagen valde det senare. Att utgå från
årsproduktionen har bedömts som mindre lämpligt då det
skulle kräva någon form av återkommande redovisning och
kontroll.
Att skattebefrielsen bara omfattar anläggningar som inte
drivs kommersiellt -- eller, som det uttrycks i lagen, av
producent som inte yrkesmässigt distribuerar elektrisk
kraft -- har kommit att innebära vissa
gränsdragningsproblem beroende på hur man valt att
distribuera den producerade energin.
Enligt riksskatteverkets tolkning av lagen skattebefrias
den energi som distribueras på ett eget nät eller genom
transiteringsavtal överförs på en annan distributörs nät.
Om man däremot av tekniska eller administrativa skäl
valt att först sälja den producerade energin till en
distributör för att sedan köpa tillbaka den vid
leveransplatsen, har det ansetts som kommersiell
elproduktion.
Att distributionssättet i praktiken inte gjort någon
skillnad har inte beaktats.
Man kan dock ha viss förståelse för att det kan vara svårt
att kontrollera ett system där man säljer och köper tillbaka.
Det kan också vara svårt att att göra en annan avgränsning.
För att undvika gränsdragnings- och kontrollproblem finns
det därför skäl att göra en justering av lagtexten.
En möjlighet är då att förtydliga vad som avses med
kommersiell energiproduktion, vilket möjligen lagtekniskt
kan vara svårt.
En annan och enklare lösning är att låta skattebefrielsen
gälla all småskalig vindkraft oavsett om den är att betrakta
som kommersiell eller inte.
Det finns ännu så länge inte så många vindkraftverk med
en installerad effekt under 500 kW. För inkomsterna till
staten har det därför ingen betydelse om även de mindre
anläggningar som ägs och drivs kommersiellt, omfattas av
skattebefrielsen.
Däremot skulle det i hög grad kunna stimulera till en
utbyggnad och en utveckling av den småskaliga
vindkraften. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv skulle
det vara direkt lönsamt eftersom vindkraften är en ren och
miljövänlig energikälla som varken på kort eller lång sikt
förorsakar några miljökostnader. Det skulle på sikt även
kunna ge ett betydande bidrag till den omställning av
energisystemet som riksdagen med bred uppslutning
beslutat.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
lagändring att all kraftproduktion från vindkraftverk med
en installerad effekt under 500 kW befrias från energiskatt.