Sverige har en lång kust i förhållande till landets yta.
Territorialgränsen i havet är betydligt längre än Sveriges
landgräns. De långa sjögränserna ställer speciella krav på
en effektiv kontroll av dessa. En omfattande
omdaningsprocess pågår vad gäller bevakning, kontroll och
administrativa rutiner vid våra gränser.
Övergången till en fri rörlighet som en följd av EES-
avtalet och ett ytterligare utvidgat Europasamarbete
kommer att medföra konsekvenser av olika slag för olika
myndigheter. Förändringarna berör bl.a. arbetsmetoder,
samarbetsformer och befogenheter.
Att kontrollen vid inre gräns försvinner innebär i och för
sig att de myndigheter som utövat sådan kontroll i princip
upphör med detta. Den förändringen berör i första hand
tullen och polisen. Det kan dock förutses att verksamhet
ändå kommer att bedrivas i anslutning till dessa gränser
även i fortsättningen. Skälet härtill är i första hand behovet
av ett effektivare underrättelseförfarande som går ut på att
samla in uppgifter av betydelse för den brottsbekämpande
verksamheten.
Vid yttre gränser fortsätter gränskontroller i former som
ligger ganska nära de nuvarande. Gränskontrollen sker när
det gäller varuhandel i ett vidgat Europaperspektiv inom
tullunionens ram. I övrigt sker gränskontrollen inom ramen
för tredje pelarens regelverk, i första hand yttre
gränskontrollkonventionen, vilket bl.a. ställer krav på
kontrollens effektivitet. Dessa förändringar berör främst
polisen, tullen och kustbevakningen. Nya former måste
utvecklas när det gäller samverkan mellan dessa
myndigheter. En arbetsgrupp inom Utrikesdepartementets
handelsavdelning belyser i en rapport (november 1993) -''
Gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG/EU-
medlemskapsperspektiv.''
Arbetsgruppen slår bl.a. fast att den yttre
gränskontrollen måste utformas så att myndigheternas
samlade resurser tas till vara och dubbelarbete undviks.
''Ett utvidgat samarbete mellan polisen, tullen och
kustbevakningen förutsätter att de berörda myndigheterna
i ökad utsträckning får befogenheter inom varandras
områden. En konsekvens av detta är givetvis att berörd
personal måste utbildas för att kunna utöva de nya
befogenheterna'', heter det bl.a. vidare i rapporten.
Sedan nämnda arbetsgrupp överlämnat sin rapport
beslutade regeringen att tillsätta två utredningar med
uppgift att ta ställning till hur formerna för
narkotikabekämpning och gränskontroll skall utvecklas vid
ett EG/EU-medlemskap.
En kommitté skall överväga formerna för att förhindra
att narkotika och vapen förs över den inre gränsen från
andra EG/EU-länder. Tanken är att tull och polis skall
utöva en kontroll genom utvidgad spaningsverksamhet och
samarbete nationellt och internationellt.
Den andra utredningen gäller myndighetssamverkan vid
gränskontroll i ett EG/EU-perspektiv. En särskild utredare
skall utreda organisationen av den yttre gränskontrollen,
d.v.s. kontrollen av Sveriges del av EG/EU:s yttre gräns.
Utgångspunkten för denna utredning är att vi skall behålla
nuvarande ansvarsfördelning mellan polis, tull och
kustbevakning, men att myndigheterna skall öka sin
samverkan med varandra.
Den internationella brottsligheten gör ett samarbete
över nationsgränserna nödvändigt. Det finns skäl att tro att
en effektivare brottsbekämpning, inte minst vad gäller
kampen mot narkotikasmuggling, åtminstone delvis kan
åstadkommas inom ramen för en oförändrad
organisationsstruktur.
Som bl.a. erfarenheterna i Helsingborgsområdet pekar
på torde ännu större rationaliseringsvinster emellertid
kunna uppnås om samarbetet får drivas vidare utan hinder
av nuvarande organisationsgränser. Just
Helsingborgsområdet är landets kanske mest utsatta ifråga
om narkotikainförsel. Som en följd av det närmare
Europasamarbetet minskar tullens administrativa rutiner
medan större resurser kommer att behövas för bekämpning
av narkotika och annan organiserad brottslighet. Själva
passkontrollen ombesörjes sedan 1976 i
Helsingborgsområdet av under polismyndigheten
organiserade passpoliser med enda uppgift att kontrollera
inresande som misstänks att inte få vistas i landet.
Samarbetet mellan kriminalpolis och tullkriminal är
inom Helsingborgsområdet väl utvecklat på det operativa
planet. Att dubbelarbete ändå förekommer, bl.a. i
tullfilterna torde stå utom alla tvivel.
I en stor del av förberedelsearbetet vid narkotikaspaning
är tullkriminalen ofta ensamma. I själva spaningsarbetet
deltar sedan i regel en spanare vardera från kriminalpolisen
och tullkriminalen. Problemen uppstår när man skall gå
vidare i spaningsarbetet och t.ex. använda
telefonavlyssning. Vid sådan avlyssning får personal från
tullkriminalen inte vara med. När man sålunda kommit så
långt i spaningsarbetet så att man kan börja nysta upp de
avgörande trådarna, upphör samarbetet att fungera,
eftersom tullkriminalen, trots ett ofta omfattande
förberedelsearbete, inte längre kan medverka.
Vid annan olovlig införsel, t.ex. vapensmuggling, gör
tullkriminalen själv utredningar och beslag. Avslöjar man
t.ex. en person som bär skjutvapen, har man rätt att ingripa.
Ibland kan tullkriminalen ha grundad anledning misstänka
att personen ifråga också har annan kriminell belastning,
och i sådana fall är tullkriminalens resurser ofta
otillräckliga. Det finns i situationer av det här slaget en
uppenbar risk att man missar kontakten med polisen,
eftersom det är fråga om två olika organisationer utan
någon formell skyldighet att samarbeta. Detta leder inte
sällan till ett dåligt utnyttjande av resurser som borde varit
gemensamma.
Av det sagda framgår med all önskvärd tydlighet att två
olika organisationer -- tull och polis -- arbetar med
brottsutredningar vars intresseområden inte sällan
sammanfaller, varför ett utnyttjande av de gemensamma
resurserna borde kunna ske på ett mera målmedvetet och
organiserat sätt. Det har tidigare varit aktuellt att lägga
samman tullkriminalens verksamhet med
kriminalavdelningen hos polisen. Sådana förslag har
emellertid hittills stupat på ett alltför snävt revirtänkande.
Själva tullkriminalens verksamhet blir allt viktigare
medan den konventionella verksamheten i tullfilterna
fortsätter att reduceras. Så t.ex. försvinner tullklarering av
varor i och med att EES-avtalet trädde i kraft vid årsskiftet.
Ovanstående bakgrundsbeskrivning från ett ur
narkotika- och annan brottsbekämpningssynpunkt
synnerligen centralt område som Helsingborg och
Nordvästskåne ger otvetydigt vid handen att en fullständig
sammanslagning av tullens resp. polisens verksamheter bör
utredas. Det är både rimligt och logiskt att den personal
som bevakar tullfilterna skall ha det fulla ansvaret och
kunna ta hand om och ansvara för alla förekommande
arbetsuppgifter och problem som där kan förekomma.
Därmed blir också passpolisens nuvarande verksamhet
föremål för omprövning, vilket innebär att en
personalgrupp som i dag bara kan användas för snävt
avgränsade arbetsuppgifter bereds möjlighet till
vidareutbildning och kompetensutveckling. Vi föreslår
sålunda att den av regeringen just tillsatta utredningen för
närmare myndighetssamverkan i tilläggsdirektiv
bemyndigas att också utreda förutsättningarna för en
fullständig sammanslagning av tull- och
polismyndigheterna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om sammanslagning av tull- och
polismyndigheterna.
Stockholm den 14 januari 1994
Bengt Silfverstrand (s)
Jan Andersson (s)