Motion till riksdagen
1993/94:Sk52
av Ulf Björklund (kds)

med anledning av prop. 1993/94:234 Vissa inkomst- och företagsskattefrågor, m.m.


Sysselsättningsfrågorna är en av de viktigaste och
svåraste frågor som Sverige har att brottas med idag.
Regeringen och alla partier i riksdagen uttalar stora
förhoppningar om att de flesta nya arbetstillfällena kommer
att skapas i etablerade och nya småföretag.
Arbetslösheten och de uttalanden som görs om att
problemen ska lösas genom småföretagen förpliktigar till en
skattelagstiftning som stimulerar företagandet.
Det finns många trösklar som gör att människor som har
bra anställningar och samtidigt är bärare av företagsidéer
ovilligt slutar sin anställning och ger sig in i ett otryggt
företagande. Att bli företagare handlar i hög grad om att
byta livsform, att gå från ett liv med tryggt arbete och
regelbundna inkomster till otryggheten i att vara
egenföretagare.
De uppoffringar företagare tvingas till bör kompenseras
med en generös skattelagstiftning. Det krävs för att fler ska
bli företagare och därmed skapa förutsättningar för fler
arbetstillfällen.
Enkelhet i skattereglerna bör eftersträvas.
Ett av inslagen i propositionen är att ge ägare till
fåmansbolag möjlighet att som andra aktieägare uppbära
utdelningsinkomst med enkel beskattning.
Kännetecknande för de allmänna reglerna är att
aktieutdelning -- som sker med i bolaget beskattade
vinstmedel -- inte medför skatteplikt hos mottagaren. Med
hänsyn till möjligheterna i fåmansbolag att skifta inkomst
av tjänst till enkelbeskattad utdelningsinkomst eller
lågbeskattad reavinst föreslås kraftiga begränsningar av
denna möjlighet.
Emellertid har begränsningarna fått en utformning som
kanske temporärt löser rättvisekravet, men saknar
framförhållning. Redan inkomståret 1995 måste nya regler
föras fram.
Grundidén är att som enkelbeskattad utdelningsinkomst
beräkna ett belopp med en viss procent på
anskaffningsvärdet eller ett alternativt värde, vilket
tillskapats av beskattade medel.
Problemet är hur detta alternativvärde skall beräknas.
Enligt min mening är den bästa lösningen att använda de
bokförda balansposter som finns i varje bolag och vilka
klart och entydigt redovisar det egna beskattade kapitalet.
I grunden utgör detta aktiekapitalet med tillägg för fonder
och fria medel som successivt byggs upp av beskattade
vinster.
I de lagförslag som läggs fram nu, låses alternativregeln
vid situationen i december 1992. Till vinster och förluster
under kommande år tas ingen hänsyn. Redan vid
beskattningen 1995 är därför många värden föråldrade, och
skatteutfallet kommer slumpmässigt att ge för- eller
nackdelar för aktieägaren respektive staten. Reglerna
måste därför under alla omständigheter ändras, och vad jag
förstår pågår också ett utredningsarbete med detta syfte.
Enligt min mening bör det enligt bokföringsprinciper
beskattade egna kapitalet bli det primära kapitalunderlaget,
och detta bör fördelas proportionellt på samtliga aktier i
bolaget.
Den bokföringsmässiga principen innebär ett kraftfullt
incitament för företagen att ta fram vinster till beskattning
och fondera dessa i bolagen. För näringslivet är det bra med
solida företag, vilka kan stå rycken under lågkonjunkturer.
För samhället kommer skatteintäkterna inte att minska,
utan tvärtom att öka, och detta sker med en positiv
skattevilja.
Riskerna för att högbeskattade tjänsteinkomster
transporteras till lågbeskattade kapitalinkomster är
egentligen oförändrade jämfört med nu föreliggande
förslag, eftersom skattefriheten på utdelningar fortfarande
skall baseras på en procentuell del av kapitalunderlaget.
Bolagets utdelning sker av beskattade vinster eller
upplösning av en gång tidigare beskattade och fonderade
vinstmedel. Möjlighet att spara ''rätten'' till utdelningar
framtida år bör finnas.
Vid beräkning av reavinster måste anskaffningsvärdet
vara utgångspunkten. För att undvika dubbelbeskattning på
reavinster och samtidigt eliminera risken av att till
bolagsvinster transporterade tjänsteinkomster kan bli
lågbeskattade reavinster kan den bokföringsmässiga
förändringen av beskattat eget kapital -- mellan köp och
säljtillfälle -- utgöra ett komplement till anskaffningsvärdet.
Exempel:
anskaffningskostnad  1 000 000:-- (om detta är ett
nybildat bolag är det samtidigt aktie-
kapitalet, dvs. beskattat eget kapital)
Förändring i beskattat eget kapital  500 000:-- (detta
innefattar automatiskt s.k. inbesparat utdelnings-
utrymme)
Försäljningspris  2 500 000:-- Reavinst  1 500 000:--
Av reavinsten utgör uppenbart 500 000:- tidigare
beskattat eget kapital och kan alltså nu beskattas med
''gynnsammare'' reavinstregler. Den överskjutande
miljonen är i princip inkomst av tjänst (skicklig
företagsledning, duktiga medarbetare och tur) samt
kapitalavkastning. Denna borde beskattas som mellanting
av inkomst från kapital och tjänst. För att inte utsätta ägare
av fåmansföretagsaktier för en onödig diskriminering
jämfört med aktieägare i publika företag bör möjligheterna
utredas att återställa fördelningen mellan tjänst och kapital
vid klyvning av realisationsvinst till 50/50 i avvaktan på den
större översynen av fåmansföretagsbeskattningen.

Hemställan

Med hänvisning till den anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en generös beskattning av
fåmansföretag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beräkning av kapitalunderlag på
bokföringsmässiga principer,
3. att riksdagen beslutar att reglerna för
reavinstbeskattning vid försäljning av fåmansföretag
utformas så att de överensstämmer med reglerna för
publika företag.

Stockholm den 3 maj 1994

Ulf Björklund (kds)