med anledning av prop. 1993/94:234 Vissa inkomst- och företagsskattefrågor, m.m.
Utredningen om reformerad företagsbeskattning (URF)
diskuterade i sitt betänkande (SOU 1989:34 s 310) frågan
om vilka krav den då föreslagna inkomst- och
bolagsskattereformen ställer på utformningen av
beskattningen av företag och företagare. Vad frågan gäller
är avvägningen mellan olika skattepolitiska principer.
Utredningen formulerade dessa principer på följande sätt.
1) Skatteneutralitet mellan egenföretagare och
löntagare, med visst beaktande av risktagande.
2) Likvärdig beskattning av all näringsverksamhet,
oavsett företagsform.
3) Likvärdig beskattning av alla aktiebolag oberoende av
ägarkrets och typ av bolag (fåmansföretag, marknadsbolag
och börsbolag).
4) Likvärdig beskattning av fåmansaktiebolagsägare och
löntagare.
Dessa principer lägger var för sig olika restriktioner på
utformningen av skattereglerna. Någon teknisk lösning som
innebär att samtliga principer tillgodoses på samma gång är
inte möjlig, utan det handlar, som URF påpekade, om en
avvägning mellan dessa olika och delvis motstridande krav
på skattesystemets utformning.
En bärande princip bakom 1991 års skattereform var
också att åstadkomma en enklare lagstiftning.
Skattereglerna borde vara enkla och tydliga, både ur
effektivitets- och rättssäkerhetssynpunkt. Strävan efter en
teoretisk exakthet i beskattningen behöver därför i ökad
utsträckning stå tillbaka för enkelheten och
förutsägbarheten.
Den borgerliga regeringens lagstiftningsarbete
Vi framhöll i november i vår motion till riksdagen med
anledning av prop. 1993/94:50 om fortsatt reformering av
företagsbeskattningen att de av regeringen föreslagna
förändringarna skulle komma att göra skattesystemet
oerhört svåröverskådligt och komplicerat. Regeringens
handlande sedan dess har visat att regeringen inte förstått
betydelsen av detta, eller att den inte förmått hålla ens en
godtagbar minimistandard på sitt lagstiftningsarbete.
Den proposition som regeringen avgav i oktober 1993
var i sig bristfällig och ofullständig. På ett antal centrala
punkter angavs att regeringen ännu inte hunnit utforma
definitiva förslag, men att dessa ändå skulle tillämpas från
årsskiftet. Den skrivelse som regeringen strax före årsskiftet
lämnade till riksdagen förstärkte bilden av senfärdiga och
ofullständiga lagförslag. När regeringen nu lägger fram sin
förhoppningsvis sista proposition om ändringar i
företagsbeskattningen så blir bilden fullständig. Det förslag
som regeringen tidigare aviserat och som skulle gälla från
den 1 januari 1994 har nu visat sig vara ohållbart eller
otillräckligt berett.
Våra påpekanden att ingen -- inte de skattskyldiga, inte
skatteförvaltningen och inte ens regeringen -- vetat vilka
skatteregler som gäller sedan den 1 januari 1994 har
bekräftats genom att regeringen nu meddelar att den inte
lägger fram det förslag som den tidigare aviserat i sin
proposition och i det särskilda meddelandet till riksdagen.
Vi erinrar också om vad Lagrådet anfört om att det
starkt måste ifrågasättas om systemet som helhet efter de
senaste reformerna är acceptabelt med hänsyn till de krav
som måste vara uppfyllda för att systemet skall fungera i
praktiken.
Oavsett vad man anser om det lagförslag som regeringen
övervägt så finns det anledning att reagera kraftfullt mot
bristerna i lagstiftningsarbetet på företagsbeskattningens
område. Även om det formellt sett inte strider mot
riksdagsordningen så är det ändå fråga om lagstiftning som
skall ha rättsverkan från en passerad tidpunkt på ett område
där kraven på stabilitet, långsiktighet och förutsägbarhet är
särskilt stora. Vi anser att riksdagen bör ge regeringen detta
till känna.
Mot bakgrund av att regeringens lagstiftningsarbete
resulterat i en komplex och svårtillämpad lagstiftning anser
vi att regeringen bör följa och utvärdera effekterna av de
nya skattereglerna för egenföretagare. Detta bör också ges
regeringen till känna.
Utdelningsbegränsningar
Den borgerliga riksdagsmajoriteten drev i december
igenom att hushållen skulle få skattefrihet för mottagna
aktieutdelningar. Vi har tidigare i vår motion med
anledning av förslaget visat att det inte fanns några bärande
ekonomiska motiv för en sådan förändring, samtidigt som
de fördelningspolitiska effekterna är mycket negativa.
Förslaget innebar också att skattelättnaderna för ägarna
finansierades genom skattehöjningar för företagen.
Ekonomiska analyser av effekterna av en sådan skattefrihet
har visat på risker för att företagen dräneras på riskkapital
genom att utdelningarna inte sänks i motsvarande mån eller
t.o.m. ökar.
Företrädare för den borgerliga regeringen har vid ett
antal tillfällen gjort gällande att sänkningen av skatterna på
hushållens aktieinkomster också innebär en sänkning av
skattebelastningen på företagen. Bakom dessa påståenden
ligger ett implicit antagande om att bolagen skulle komma
att tillgodogöra sig skattesänkningen genom en
motsvarande sänkning av aktieutdelningarna. Många
företag har emellertid i stället höjt sina utdelningar efter
årsskiftet. Även om ökade företagsvinster har stor
betydelse för utdelningsökningen, så är det uppenbart att
utdelningarna inte visar någon tendens till att minska som
följd av skattefriheten för mottagna utdelningar.
De farhågor som vi tidigare redovisat för att
omläggningen av beskattningen från passiva
kapitalinkomster till bolagen skulle kunna försvaga
företagens kapitalbas har således styrkts.
Regeringen meddelade i en skrivelse till riksdagen strax
före nyår att den avsåg att lägga fram förslag om en tillfällig
begränsning av skattefriheten för utdelningar för fysiska
personer och dödsbon. Detta förslag har nu sent omsider
lagts fram.
Vår uppfattning är att Sverige bör gå tillbaka till en
likformig beskattning av hushållens kapitalinkomster. Vi
föreslår därför att skattefriheten för mottagna utdelningar
avskaffas. Till dess att så kan ske, behövs dock
uppenbarligen en begränsning av det slag regeringen
föreslagit.
Regeringens förslag innebär att den skattefria
utdelningen normalt inte skall få överstiga 120 procent av
den högsta utdelningen under något av de fem senaste åren.
Enligt vår mening är denna regel onödigt generös och
överstiger vad som kan sägas vara ''normal' utdelning. Vi
föreslår därför att utrymmet för skattefri utdelning bestäms
till 120 procent av den genomsnittliga utdelningen under de
fem senaste åren.
Beskattning av ägare i fåmansföretag
Alternativregeln
Den särskilda lagstiftningen om beskattning av utdelning
och vissa andra utbetalningar från fåmansbolag infördes
genom riksdagsbeslut 1976 och behandlades ingående i
samband med 1991 års skattereform.
Kort efter sitt tillträde 1991 lade regeringen fram förslag
om en alternativregel för bestämmandet av
kapitalbeskattad utdelning och reavinst. Enligt denna
alternativregel kan utrymmet för aktier som anskaffats före
1990 bestämmas med ledning av aktiernas värde vid
utgången av 1990.
Vid behandlingen av proposition 1993/94:50 fann
skatteutskottet att regeln visat sig vara betydligt
förmånligare för den skattskyldige än vad som är rimligt
eller vad som uppgavs från regeringens sida när regeln
infördes. Utskottet konstaterade därför att det var
angeläget att bestämmelsen ändrades innan de nya reglerna
för kapitalbeskattning tillämpades (betänkande
1993/95:SkU15).
Det förslag som regeringen nu lagt fram följer
Företagsskatteutredningens förslag och innebär att
alternativregeln i stället skall utgå från företagets egna
kapital. Vi godtar förslaget.
Lönesummeregeln
Utdelning från ett aktiebolag beskattas normalt som
inkomst av kapital. För fåmansföretag gäller särskilda
regler som har tillkommit i syfte att förhindra att
arbetsinkomster omvandlas till en lägre beskattad
kapitalinkomst. Dessa innebär att den kapitalbeskattade
delen av utdelning och reavinst inte får överstiga vad som
betraktas som en skälig avkastning på företagets egna
kapital.
Man kan ifrågasätta om inte den valda avkastningsnivån,
statslåneräntan plus fem procentenheter, varit väl generös.
Normal marknadsränta på konvertibla skuldebrev och
vinstandelsbevis anses samtidigt motsvara statslåneräntan
plus en procentenhet. Regeln har emellertid funnits under
ett antal år och är en del av en stabil rättslig miljö för
företagande. Den bör därför behållas i oförändrat skick.
Regeringen har nu föreslagit att utrymmet för ett
kapitalbeskattat uttag skall utvidgas ytterligare genom att
hänsyn skall tas till företagets lönesumma på visst sätt.
Förslaget bygger på att man anlägger en ny syn på
spärregelns karaktär, som inte är invändningsfri.
Det är bl.a. uppenbart att en företagsledares lön många
gånger överstiger vad som kan sägas utgöra ersättning för
en direkt arbetsinsats. En del av företagsledarens lön har i
praktiken karaktären av andel i den vinst som uppkommer
i bolaget. Bakom detta ligger en presumtion att vinsten är
ett resultat av hans insatser. Även denna del av
företagsledarens inkomst beskattas därför som en
förvärvsinkomst. Det talar mot regeringens förslag.
Till detta kommer att det statsfinansiella läget inte är
sådant att den föreslagna skattelättnaden kan godtas. Vi
yrkar därför avslag på förslaget att hänsyn också skall tas till
företagets lönesumma.
Beskattning av enskilda näringsidkare
Vi socialdemokrater har tidigt, vilket bl.a. framgår av de
av URF formulerade principerna, framhållit vikten av en
likvärdig beskattning av all näringsverksamhet, oavsett
företagsform.
Frågan om egenföretagarnas skattesituation fick inte
någon slutlig lösning genom 1991 års skattereform. I stället
överlämnades den, av den socialdemokratiska regeringen,
till fortsatt utredning. Utredningen om beskattning av
inkomster hos enskilda näringsidkare och handelsbolag lade
i sitt betänkande (SOU 1991:100) fram förslag om klyvning
av egenföretagarnas inkomst av näringsverksamhet i en del
som beskattas som kapitalinkomst och en del som beskattas
som förvärvsinkomst.
Något förslag lades emellertid inte fram av den
nuvarande regeringen förrän i november 1993. Förslaget
ingick då i ett större paket av åtgärder där tyngdpunkten låg
på kraftiga lättnader i beskattningen av hushållens
kapitalinkomster.
Utredningen om beskattning av inkomster hos enskilda
näringsidkare och handelsbolag hade föreslagit att en
normal avkastning på det egna kapitalet skulle beskattas
som inkomst av kapital. Med normal avkastning avsåg
utredningen statslåneräntan plus en procentenhet (SOU
1991:100 s 95). Detta blev också riksdagens beslut.
Vad som är att betrakta som normal avkastning med
hänsyn till den risk som normalt följer med företagandet är
i sig en avvägningsfråga. Det torde vara nödvändigt att av
praktiska skäl utgå från en enhetlig regel trots att risken
varierar mellan olika företag. Klart är att den räntesats som
används i detta sammanhang bör ligga över avkastningen på
riskfritt sparande.
Den regel som regeringen nu vill ändra antogs av
riksdagen efter förslag från regeringen för bara fyra
månader sedan. Regeringen ansåg då att det inte fanns
något statsfinansiellt utrymme för att tillämpa en högre
räntesats än statslåneräntan plus en procentenhet.
Regeringen föreslår nu trots detta att räntesatsen skall höjas
med två procentenheter fr.o.m. inkomståret 1994.
Vi vill samtidigt framhålla att vad regeringen redovisat i
finansplanen (prop. 1993/94:100) och den reviderade
finansplanen (prop. 1993/94:150) knappast stöder
påståenden om att den statsfinansiella situationen sedan
dess skulle ha förbättrats. Tvärtom anger regeringen i sin
reviderade finansplan att det nu finns ett behov av att öka
takten i besparingsarbetet.
Vi socialdemokrater vill föra en ekonomisk politik
inriktad på tillväxt och ökad sysselsättning inom det privata
näringslivet. En del av vår politik syftar till att skapa goda
förutsättningar för nyföretagande och för små företag. Vi
godtar därför regeringens förslag.
Regeringen föreslår vidare att positiv räntefördelning
skall göras frivillig. Vi godtar förslaget.
Utvidgad kvittningsrätt
Genom 1991 års skattereform slopades möjligheten att
kvitta en förlust av näringsverksamhet mot inkomst av
tjänst. Skälen för denna ändring, som då godtogs av en bred
riksdagsmajoritet, var att kvittningsmöjligheten främst
utnyttjades för olika former av skatteundandragande
samtidigt som dess betydelse för nyföretagandet och för
företagens vilja att expandera och ta risker enbart var
marginella. Regeln var inte kostnadseffektiv; dess nytta
förmådde inte väga upp den skada och de kostnader som
den medförde.
Trots detta beslöt den borgerliga riksdagsmajoriteten i
december 1993 att åter införa en möjlighet till sådan
kvittning. Vi motsatte oss förslaget och kan inte heller nu
biträda förslaget om en utvidgad kvittningsrätt utan yrkar
avslag. Samtidigt föreslår vi åter att möjligheten att kvitta
förlust på näringsverksamhet mot inkomst av tjänst
avskaffas från nästa årsskifte.
Miljöklassindelning av oljeprodukter
Regeringen föreslår i propositionen att
miljödifferentieringen av den allmänna energiskatten
överförs till en motsvarande differentiering av
dieseloljeskatten. Den nuvarande utformningen av
miljödifferentieringen innebär att den också omfattar
eldningsoljor som används för uppvärmning av bostäder
och andra lokaler. Förbränningen är vid en sådan
användning relativt effektiv. De kolväteutsläpp som
uppkommer är inte så stora att de kan motivera
kostnaderna för tillämpningen av den nuvarande
differentieringen när det gäller eldningsoljor. Vi motsätter
oss därför inte regeringens förslag.
Den av regeringen föreslagna omläggningen av
miljödifferentieringen innebär emellertid inte att
skattelättnaderna tas bort endast för eldningsolja, utan de
tas också bort för arbetsfordon m.m. som drivs med
motsvarande bränslen. Dessa arbetsfordon har oftast
motorer med dålig förbränning, och för denna användning
är det angeläget att behålla en miljödifferentiering i syfte att
uppmuntra till användning av så miljövänliga bränslen som
möjligt. Vi anser därför att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag som innebär att
miljödifferentieringen också omfattar bränslen som
används för arbetsfordon m.m.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvaliteten på lagstiftningsarbetet
på företagsbeskattningens område,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av förslaget till
regler för egenföretagare,
3. att riksdagen beslutar att mottagen utdelning på aktier
eller aktieliknande papper skall beskattas som
kapitalinkomst med 30 % fr.o.m. den 1 juli 1994,
4. att riksdagen beslutar att vid beskattning av utdelning
som lämnas under 1994 skall jämförelsebeloppet
bestämmas som 120 % av den genomsnittliga utdelningen
under de fem senaste åren,
5. att riksdagen avslår förslaget att införa en
lönesummeregel vid bestämningen av kapitalbeskattat
utrymme i fåmansföretag,
6. att riksdagen beslutar att möjligheten att kvitta
underskott av näringsverksamhet mot inkomst av tjänst
avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1995,
7. att riksdagen avslår förslaget om en utvidgning av
kvittningsrätten till att omfatta generationsskiften,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljödifferentiering för oljor som används som bränsle för
arbetsfordon m.m.
Stockholm den 3 maj 1994
Lars Hedfors (s)
Bo Forslund (s)
Anita Johansson (s)
Bruno Poromaa (s)
Gunnar Nilsson (s)
Sverre Palm (s)
Karl Hagström (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Roland Sundgren (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Kaj Larsson (s)
Inger Lundberg (s)
Martin Nilsson (s)