med anledning av prop. 1993/94:234 Vissa inkomst- och företagsskattefrågor, m.m.
I prop. 1993/94:234 föreslås att klyvningsräntan höjs
med två procentenheter till sammanlagt statslåneräntan
med tre procentenheter. I propositionen föreslås också att
den positiva räntefördelningen görs frivillig. Enligt de
beräknade budgeteffekter som presenteras i propositionen
skulle den varaktiga kostnaden för ökningen av
klyvningsräntan uppgå till 0,32 miljarder kronor.
Beräkningen av budgeteffekterna bygger bl a på
förutsättningen att den ökade möjligheten till uttag av
näringsinkomst i form av positivt fördelningsbelopp
utnyttjas fullt ut. Denna förutsättning vilar i sin tur på att
näringsidkaren med de nuvarande reglerna förverkar sin
möjlighet att ta ut intäkt som kapitalinkomst om intäkten i
stället behålls i verksamheten.
Jag har i motionen 1993/94:Sk359 lagt förslag om
ändringar i lagen om räntefördelningen vid beskattning,
lagen om expansionsmedel och lagen om
periodiseringsfonder som innebär att en enskild
näringsidkare på motsvarande sätt som ett aktiebolag ska
kunna använda tidigare års i företaget sparade vinster till
räntefördelning (=utdelning). Om dessa lagändringar
genomförs undanröjs det hinder att utnyttja frivilligheten i
räntefördelningen som i propositionen tillagts så stor vikt.
De förändringar som jag föreslagit torde ha sin största
budgetmässiga effekt i den del de omfattar de medel som nu
innestår på skogskonton. Den budgetmässiga effekten av
att medel som innestår på skogskonton kan räntefördelas,
sättas av till periodiseringsfond eller medföra en ökning av
expansionsmedel skulle enligt tidigare beräkningar uppgå
till ca 80 miljoner kronor per år.
Som motiv för en frivillig räntefördelning anförs i
propositionen främst att den positiva räntefördelningen i
vissa fall kan urholka socialförsäkringsskyddet för enskilda
näringsidkare och fysiska personer som driver verksamhet i
handelsbolag. Det är något märkligt att den olikformighet
gentemot aktiebolagen som jag tagit upp i vår motion
ändock skall få stå kvar och som framhålls i propositionen
förhindra att frivilligheten i räntefördelningen kommer att
utnyttjas.
I det tidigare lagstiftningsarbetet med neutral
företagsbeskattning har beräknats att ca 9/10 av
fördelningsunderlaget ligger inom det gamla inkomstslaget
jordbruksfastighet (SOU 1991:100 s 145). Vid kontakter
med LRF har jag inhämtat att det endast är ca 10--15 % av
lantbruksföretagen som under ett normalår har en inkomst
som överstiger den s k brytpunkten. Numerärt finns det en
relativt stor grupp med låga inkomster och med ett
genomsnittligt fördelningsunderlag om ca 500 000 kr. Enligt
LRF:s uppskattning bör frivilligheten leda till att ett
betydande utrymme för positiv räntefördelning inte
kommer att utnyttjas p g a intresset att upprätthålla en viss
grundnivå på sina sociala förmåner. LRF uppskattar att den
budgetmässiga effekten av den föreslagna höjningen av
klyvningsräntan i kombination med en frivillighet i vart fall
inte kommer att överstiga hälften av den i propositionen
beräknade. Om de av mig framlagda förslagen genomförs
ökar naturligtvis trovärdigheten i LRF:s bedömning.
De beräkningar av budgeteffekterna som presenteras i
propositionen baseras också på antagandet att den
genomsnittliga marginalskattesatsen är drygt 55 % hos de
näringsidkare som berörs av en höjd klyvningsränta. Enligt
LRF:s bedömning ligger endast 10--15% av lantbrukarna
över brytpunkten. Vid bedömning av vilka budgetmässiga
effekter de presenterade förslagen kan få bör därför också
beaktas att varje procentenhets förändring av den antagna
genomsnittliga marginalskattesatsen innebär en
effektförändring om ca 20 miljoner kronor.
Min slutsats är att de förslag som jag presenterade i
motion 1993/94:Sk359 i sin helhet ryms inom det
budgetutrymme som enligt propositionen är beräknat för
den däri föreslagna ändringen av klyvningsräntan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att medel innestående på
skogskonto skall få användas för avsättning till
expansionsmedel och periodiseringsfonder samt utgöra
underlag för räntefördelning.