Från 1 januari 1994 gäller i allmänhet skattefrihet för aktieutdelning. Skattefriheten gäller dock inte utdelning på utländska aktier. På grund av dubbelbeskattningsavtalens utformning kan dock en icke avsedd skattefrihet uppkomma på utländska aktier.
För att motverka detta föreslås införande av en skatt på vidareutdelning. Lagen träder i kraft den 1 juli 1994.
Lagens syfte är att utdelning på indirekt ägande av utländska aktier inte skall gynnas i förhållande till direkt ägande. Den lagtekniska lösningen har blivit den att utdelning från ett svenskt företag, som betalas med skattefri utdelning på aktie eller andel i utländsk juridisk person, blir skattepliktig till vidareutdelningsskatt.
Vidareutdelningsskatt skall dock inte tas ut på vidareutdelning av utländska näringsbetingade aktier som härrör från länder med en skattenivå som är jämförlig med den nivå som gäller i Sverige. Skattefriheten gäller således inte utdelning på kapitalplaceringsaktier.
Ikraftträdandereglerna har nu fått en alltför hård utformning. De innebär att även utländsk utdelning som det vidareutdelande bolaget mottagit före den 1 juli 1994, och som vidareutdelas efter den 30 juni i år, kan drabbas av vidareutdelningsskatten utan att företagen haft någon möjlighet att påverka den utdelning de tagit emot eller skattebelastningen på den. Regleringen får därför, om än inte formellt, ett drag av retroaktivitet.
I praktiken drabbar denna faktiska retroaktivitet dock endast sådana företag som inte vidareutdelat sina äldre utländska utdelningar före den 1 juli 1994. Sådan utdelning har i allmänhet skett i icke börsnoterade bolag. Frågan nu gäller därmed i huvudsak ett antal större börsnoterade företag, som i stället för att utdela dessa medel använt dem till forskning eller investeringar.
Genom övergångsregelns konstruktion kan inte undvikas att den första delen av 1995 års utdelning blir föremål för vidareutdelningsskatt så fort det finns sådan gammal erhållen utdelning kvar i moderbolaget. Det kan handla om utdelningsbelopp 1995 på något eller några tiotals ören per aktie som då skall beskattas särskilt hos börsbolagets enskilda aktieägare i de fall denna utdelning sammanlagt överstiger 500 kronor per aktieägare.
Aktieägaren kan då äga rätt till en skatteavräkning på något öre per aktie, vilket också kräver administrativa insatser av skattemyndigheten. Bolaget tvingas att företa besvärande utredning om de gamla vinstmedlens karaktär många år bakåt i tiden och att särskilt underrätta de av dess aktieägare som är skattskyldiga till vidareutdelningsskatt.
Denna beskattning av en liten del av utdelningen just 1995 -- i övrigt utgår numera ingen skatt i aktieägarledet för utdelning -- kommer inte bara att förorsaka administrativa problem utan också irritation på börsen och besvär hos bolagens många aktieägare.
Problemet gäller i praktiken bara 1995 års utdelning, då dessa problem kan undvikas för följande år.
Därför bör tillämpningen av vidareutdelningsskatten begränsas till sådan utländsk utdelning som av bolaget uppburits från 1994 års ingång.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att vinstutdelningsskatten begränsas till sådan utländsk utdelning som av bolaget uppburits från 1994 års ingång.
Stockholm den 3 maj 1994 Karin Falkmer (m)