med anledning av prop. 1993/94:151 Rättssäkerhet vid beskattningen
1. Allmänna synpunkter
I ett modernt välfärdssamhälle krävs ett betydande
skatteuttag. Skattesystemet måste då utformas på ett sådant
sätt att det upplevs som rättvist och begripligt av de
skattskyldiga.
Även under sådana förhållanden krävs dock ett
betydande mått av kontroll. En skatteuppbörd utan en
effektiv kontroll gör att skattefusk och avancerat
skatteundandragande ökar. Detta i sin tur leder till
minskade skatteinkomster och snedvridningar på
marknaden. Då hotas förtroendet för skattesystemet och
den grundläggande samhällssolidariteten försvagas.
Kontrollinsatserna måste i sin tur läggas fast inom en
grundläggande rättsordning för att trygga de skattskyldigas
rätt till likformig och rättvis behandling. Det finns dessutom
legitima behov av att skydda den enskildes integritet i
förhållande till samhället.
Det finns en rad fall där problem har uppstått mellan det
legitima kontrollbehovet, och kravet på förutsägbarhet för
de skattskyldiga och deras legitima rätt till skydd för den
personliga integriteten. I flera fall har också den enskildes
rätt kränkts i förhållande till det allmänna. Exempel som
väckt stor massmedial uppmärksamhet är
''Hjortbergsfallet'', och processen kring Halvard Alvgard.
Dessa problem har dock huvudsakligen redan åtgärdats
genom förnyad lagstiftning och bättre utbildning inom de
rättsvårdande och kontrollerande myndigheterna. Det kan
också konstateras att en betydande del av denna utveckling
har skett under senare år. Ett exempel på en sådan
lagstiftning är reglerna om F-skattebevis.
Enligt Vänsterpartiets mening har denna strävan till
förstärkt skydd för den enskildes rätt i vissa fall gått så långt
att det allmänna kontrollintresset eftersatts. Det gäller t.ex.
slopandet av den s.k. generalklausulen mot skattefusk -- en
regel som tillämpats med stor återhållsamhet men som hade
en betydande preventiv effekt.
Många rapporter -- bl.a. riksdagens revisorers rapport
1993/94:6 Den ekonomiska brottsligheten och
rättsamhället -- visar att den ekonomiska brottsligheten är
ett stort och växande samhällsproblem.
I den enhälliga rapporten kartläggs problemet men
revisorerna presenterar inte i detta skede några konkreta
förslag. Revisorerna avvaktar i stället en bred
remissomgång och aviserar att man efter denna skall
redovisa ett samlat åtgärdspaket.
Även i riksdagen har beslut nyligen tagits för att stärka
kampen mot den ekonomiska brottsligheten och avancerat
skatteundandragande. Riksdagen har utökat regeringens
föreslagna satsning mot den ekonomiska brottsligheten från
100 till 150 miljoner kronor, anvisat ytterligare medel till
tullverket, och förväntas anslå en betydande summa inom
justitieutskottets beredningsområde (62 miljoner kronor)
för kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Mot bakgrund av denna utveckling -- dels den
förstärkning av den enskildes rätt som skett under senare år,
dels insikten om den ekonomiska brottsligheten som ett
stort och växande samhällsproblem -- bör avvägningarna
mellan det allmännas intresse och den enskildes intresse ske
under samordnade former.
Vänsterpartiet förnekar inte att det kan finnas behov av
att ytterligare stärka den enskildes rätt på vissa särskilda
områden, men sådana förändringar måste avvägas mot de
förstärkta insatser som behöver göras i kampen mot den
ekonomiska brottsligheten.
Enligt Vänsterpartiets mening utgör
Rättssäkerhetskommitténs betänkande, SOU 1993:62, från
den 1 juni 1993 ett värdefullt bidrag till kartläggningen av
de rättssäkerhetsfrågor som alltjämt kvarstår inom
rättsordningen och dess tillämpning. När det gäller många
av kommitténs förslag menar dock Vänsterpartiet att de med
fog kan ifrågasättas och kritiseras.
För att fatta beslut med anledning av utredningen så
fordras därför ytterligare överväganden. Sådana beslut bör
dessutom enligt Vänsterpartiets mening samordnas med de
överväganden som skall ske med anledning av den
åtgärdskatalog som riksdagens revisorer avser att
presentera i en skrivelse till riksdagen med anledning av sin
rapport ''Den ekonomiska brottsligheten och
rättsamhället''.
När det gäller den nu aktuella propositionen anser
Vänsterpartiet att propositionen uppvisar i stort sett samma
brister som det kommittéförslag som legat till grund för
regeringens förslag. Vi vill därför citera ur
Civilekonomernas Riksförbunds remissyttrande i ärendet,
som enligt vår mening äger full tillämplighet även på
propositionen.
Skatteförvaltningen har omorganiserats och såväl
Regering, Riksdag som olika branschorganisationer och
Riksskatteverket signalerar behov av krafttag mot
ekonomisk brottslighet och en ökad revisionsverksamhet
planeras. Att i detta läge införa ett administrativt
komplicerat, teoretiskt ofullgånget, praktiskt ohanterligt
och ur effektivitetssynpunkt oöverblickbart förfarande
synes inte försvarbart. Betydande resurser för utbildning av
skatterevisorerna och inte minst domstolarna kommer
dessutom att krävas.
Några tungt vägande argument för ett brådstörtat
genomförande av förslagen har inte framförts. Kommittén
har inte heller påvisat att skattemyndigheterna utnyttjat
eller tillämpat nuvarande regler på ett ur
rättssäkerhetssynpunkt otillfredsställande sätt, vilket skulle
motivera ett snabbt ingripande med lagstiftning.
Vänsterpartiet anser således att propositionen har
sådana brister att den inte bör läggas till grund för
lagstiftning. Ett genomförande av förslagen skulle mycket
allvarligt kunna försvåra bekämpandet av den ekonomiska
brottsligheten.
Vänsterpartiet föreslår därför att propositionen avslås i
dess helhet och att regeringen återkommer med förslag i
dessa frågor, så att riksdagen kan fatta ett sammanhållet
beslut -- dels med hänsyn till behoven av att stärka kampen
mot den ekonomiska brottsligheten, dels med hänsyn till
behovet av ett fullgott skydd för den enskildes
rättssäkerhet. Detta bör kunna ske under hösten 1994.
Vi avser att i det följande gå in på vissa särskilt allvarliga
brister i propositionen.
2. Revision enligt taxeringslagen 2.1
Tredjemansrevision
Möjligheten att besluta om s.k. tredjemansrevision
slopas och ersätts med en möjlighet att förelägga tredje man
att lämna uppgift eller visa upp handling. Det är fullständigt
aningslöst att tro att tredje man kommer att samarbeta
lojalt vid skriftliga förelägganden på samma sätt som i fråga
om de obligatoriska kontrolluppgifterna. De udda
betalningarna kan avsiktligt eller oavsiktligt komma att
utelämnas i svaret. Erfarenheten är att företagens lojalitet
med sina kunder, leverantörer osv. oftast är större än
lojaliteten mot skattesystemet.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har i en
forskningsrapport ''skatterevision i sju branscher'', BRÅ-
PM 1992:2 bl.a. pekat på att en av de mest verksamma
metoder som kan användas vid skatterevision är att inhämta
selekterad information ur affärsförbindelsernas
räkenskaper. Redan verifikationernas utseende ger ofta en
god indikation av ''kontrollnyttan''. Denna dimension går
helt förlorad vid det föreslagna skriftliga
uppgiftslämnandet.
Förslaget till ändring av 3:e kapitlet 8 § taxeringslagen
bör avslås utom såvitt gäller att sista meningen i första
stycket som lyder ''Taxeringsrevision får inte göras hos
myndigheter'', upphävs. Detta innebär att Vänsterpartiet
tillstyrker möjligheten till taxeringsrevision även hos
myndigheter.
2.2 Revision av löpande beskattningsår
Regeringen föreslår att den nuvarande möjligheten i 3
kap. 11 § TL att verkställa taxeringsrevision för kontroll av
löpande beskattningsår tas bort.
Riksskatteverket anser att ett borttagande av
möjligheten att kontrollera löpande år får orimliga
konsekvenser för skattemyndigheternas möjligheter att
bedriva en effektiv kontroll. Civilekonomerna påpekar att
förslaget är oförenligt med det sätt på vilket all
revisionsverksamhet i dag bedrivs. Huvuddelen av alla
revisioner är integrerade, dvs. omfattar såväl inkomst- och
mervärdesskatt som källskatte- och avgiftskontroll. De
senare, liksom all periodkontroll, görs på löpande år.
Därtill kommer att man vid flera typer av
skatteundandragande transaktioner utnyttjat företag med
olika räkenskapsår och nybildade bolag vilket gör de
föreslagna tidsrestriktionerna olämpliga.
Vi motsätter oss borttagande av möjligheten att
verkställa taxeringsrevision avseende löpande
beskattningsår.
2.3 Revision hos fysisk person
Möjligheten att besluta om revision av fysiska personer
som inte bedriver näringsverksamhet föreslås borttagen.
Riksskatteverket anser att revision måste få ske hos
fysisk person vid omfattande värdepappershandel utan att
näringsverksamhet föreligger. Ett annat exempel som
nämns är om revision görs för att kontrollera en skattskyldig
som redovisar negativ mervärdesskatt och därigenom ger
intryck av att vara näringsidkare.
Genom Vänsterpartiets avslagsyrkande på förändring av
3 kap. 8 § kvarstår denna möjlighet.
3. Undantagande av handlingar
I propositionen förslås att möjligheterna att undanta
handlingar från revision utökas kraftigt.
Många remissinstanser har kritiserat detta förslag som
alltför långtgående. Här behöver förnyade övervägande
göras där samhällets intresse av effektiva insatser mot
ekonomisk brottslighet ges större tyngd. Vi anser att
förslaget till förändrad lydelse av 3 kap. 13 § TL bör avslås.
4. Förmånsrätten för betalningssäkrade fordringar
Den särskilda förmånsrätten för betalningssäkrade
fordringar föreslås avskaffad.
Riksskatteverket påpekar att enbart i samband med
indrivning mot s.k. skalbolag har närmare 200 miljoner
kronor säkerställts genom betalningssäkring. Om
förmånsrätten för skatter och avgifter slopas torde staten
göra betydande förluster och i flertalet fall gå miste om
betalning. TCO anser att den föreslagna förändringen kan
få till följd att oseriösa företag återigen börjar betrakta
skatter som extraordinära utgifter.
Regeringen är här antingen aningslös eller försöker föra
riksdagen bakom ljuset när man under punkten
ekonomiska konsekvenser hävdar att förslagen inte medför
några effektivitetsförluster. Det är uppenbart att staten
kommer att gå förlustig betydande skatteintäkter om
riksdagen antar propositionen samtidigt som den
ekonomiska brottsligheten får rejäl draghjälp.
Vänsterpartiet kan inte acceptera förslaget om att den
särskilda förmånsrätten skall avskaffas.
5. Överraskningsrevisioner
Utformningen av förslaget till lag om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet är sådan att
kontrollmöjligheten genom överraskningsrevisioner i
praktiken tas bort. Inom vissa verksamheter kommer
nödvändiga utredningsmöjligheter att bli definitivt
förlorade. Det är egendomligt att regeringen nu kommer
med detta förslag bara två månader sedan lagstiftningen om
s.k. gryningsräder för kontroll av om näringsidkare följt
EES-avtalets konkurrensregler trätt i kraft. Regeringen
yppade då inte några dubier om risk för integriteten hos de
utsatta företagen. Förslaget till utformning av lag om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet kan inte
godtas i det nu angivna hänseendet. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition
1993/94:151,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma
med förslag enligt vad i motionen anförts under avsnitt 1,
3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår förslaget
till ändrad lydelse av 3 kap. 8 § taxeringslagen förutom att
första stycket fjärde punkten i nämnda lagrum utgår,
4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår förslaget
att upphäva 3 kap. 11 § tredje stycket taxeringslagen,
5. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår förslaget
till ändring av 3 kap. 13 § taxeringslagen,
6. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår förslaget
till ändring av 8 och 9 §§ förmånsrättslagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överraskningsrevisioner under
avsnitt 5.
Stockholm den 24 mars 1994
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
Lars Bäckström (v)