Många företagare drabbas i dag av dubbla bilkostnader
utan att de för den skull har behov av två bilar. Dels har de
kostnaderna för en privatbil, dels påförs de ofta ett
förmånsvärde för en bil som finns i rörelsen trots att den
bilen är att anse som ett arbetsredskap. Anledningen är att
företagaren inte kan bevisa att han eller hon inte använder
rörelsebilen privat.
Har företagaren en äldre billigare bil i firman medför
innehavet dessutom en överbeskattning genom att det
starkt schabloniserade förmånsvärdet inte motsvarar värdet
av den verkliga förmånen. Det gäller i särskild utsträckning
för något äldre fordon.
Riksdagen beslutade 1993 om vissa ändringar i
bilförmånsbeskattningen. Beslutet innebär bl.a. ökade
jämkningsmöjligheter av förmånsvärdet för bilar som har
karaktär av arbetsredskap. I skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU10 anförs att dessa frågor ånyo skyndsamt
kommer att beredas vidare i syfte att få fram ytterligare
förbättringar fr.o.m. den 1 januari 1995.
Bilförmånsbeskattningen måste vid denna beredning
ändras så att förmånen bättre speglar det verkliga värdet
och förhindrar ''dubbelbeskattning'' av företagare. En
metod är att förmånsvärdet i princip beräknas som en viss
procent av bilens faktiska värde. Beskattningen baseras på
ett årligen fallande marknadsvärde på bilen så att
förmånsvärdet efter fem år beräknas på 40 procent av det
ursprungliga nybilspriset. Värdet bör sjunka med 15
procent per år under de två första åren och därefter med 10
procent under vart och ett av de därpå följande tre åren.
Företagsbilar som är att anse som arbetsredskap bör inte
medföra beskattning om de inte används privat i mer än
ringa omfattning. Med ringa omfattning bör avses 300 mil,
vilket får anses stämma bättre överens med den allmänna
uppfattningen om vad som är ringa än dagens gräns på
endast 100 mil. 300 mil är även den gräns som används inom
mervärdesskattelagstiftningen. Företagaren skall då
normalt kunna utgå ifrån att något förmånsvärde inte
påförs, om det finns en privat bil i familjen.
Ovanstående förslag bör vägas in i den fortsatta
beredningen av frågorna rörande bilförmånsbeskattningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bilförmånsbeskattning.
Stockholm den 24 januari 1994
Rune Backlund (c)
Sten Svensson (m)
Filip Fridolfsson (m)
Kjell Johansson (fp)
Kenth Skårvik (fp)
Marianne Andersson (c)
Alwa Wennerlund (kds)